LATIN, en så kallad dressyrhäst.

ÄNTLIGEN!!!

En liten svart och en smalbent grå lurades in på logen. Dörren stängdes och utanför stod förvånad brun kvar.

Han plockades ut ur hagen och bort till mjölkrummet/sadelkammaren.

Burr, det var iskallt att borsta och sadla ute. Termometern visade bara -2,5 grad men vindarna var säkerligen -25!!

Mamuten fick sadel och träns, oj så knepigt det var med all päls!

Jag lät honom gå ett par steg med sadeln innan jag svingade mig upp. Tänkte ifall han skulle vara vild  

Upp i sadeln och wihooooo vilken härlig känsla!! Lite korta läder men de fick vara så till en början.

   

Vi gick bort till sommarhagen och skritta fram en stund. Latin kändes oförskämt fin. Mjuk i munnen och rörlig i sidorna. Han var varken stel eller tung att rida. Jag kände mig ganska ok med tanke på att det var 5 månader sen jag satt på en häst. Dessutom har jag nyss vägt nästan 100 kg och fött en bäbis  

   

När vi skrittat runt en stund så längde jag mina stigläder. Det är ju trots allt en dressyrsadel jag sitter i.

Sen testade jag ett par trevande steg i trav. Latin var snabbt med på noterna och travade på som ingenting.

Han var taktfast och pigg utan att vara springig.

 

Yes!! Va roligt!! Trots att det var griskallt och att jag garanterat kommer ha träningsvärken från hell i morgon, så hade jag kunnat trava runt i snön hela dagen!!

 

Latin hade heller inga planer på att sakta ner. Han tuffade på som tåget!!

En liten skänkelrörelse och jag bad om galopp! Han klev snällt in i en lugnt och härlig galopp!

 

Utan att ens försöka rusa eller bocka som han gjorde härmodagen utan ryttare.

Jag har nog världens snällaste häst!!!  

   

För att vi båda ska överleva morgondagen så avslutade jag detta underbara ridpass ganska snabbt. Gissar att vi höll på ca 15minuter och travade/galopperade bara ett par varv.

Innan vi skrittade av en runda i skogen, stannade vi till för att fotograferas.

 

Åh va han tyckte det var skönt att få komma ut och bara röra lite på sig! Han skrittade på längst skogsvägen och kändes så fin som en pensionerad 17 årig dressyrhäst kan göra!!

När vi var tillbaka och "avklädda", fick han gå in till sina små kamrater. De var båda mycket avis för att de inte fick springa på ängen. De fick sin dagsranson med kraftfoder och innan jag kände mig klar ville jag ta en runda runt gårdsplanen med Walle. Nej, han tänkte minsann inte följa med mig ut. Istället för att gå efter som han så snällt har gjort tidigare, så började han backa. Ajabaja. Jag försökte locka med hinken men den lätta gick han inte på....
Tänkte då ta den andra vägen ut genom logen, men när han upptäckte att han nästan var överlistad så stannade han och började backa igen. Dumheter, tänkte jag och fortsatte backa honom hela vägen ut ur logen och hagen och vips så stod han helt paff utanför.

-"Hur gick det här till?" sa han och såg ut som ett frågetecken.
Sen gick det bra att följa med runt. Typiskt småpojkar, ska alltid testa om man kan komma undan.

Lämnade de tre djuren med sitt lunchhö och gick in för att mata/äta.
Gick tillbaka ut efter en timme eller två och möttes då av denna:

 

Sötingen!! Han låg till o med kvar när jag gav honom ett äpple, men sen kom Latin och jagade upp honom!
Fyllde på vatten och packade höpåsarna innan jag gick in i stugvärmen igen.

Tror jag sover extra gott i natt   

 

Ja, det hade kunnat vara ett rent "häst-inlägg" med den rubriken men det är det inte  

Det är jag som varit på efterkontoll hos barnmorskan. Jag gick igenom "besiktingen" och hade ovanligt bra bäckenbotten musklatur så här nära förlossningen. Det sa barnmorskan berodde på ridningen (innan och under graviditen) Allt är återställt och jag kan sitta upp i sadeln igen utan att vara rädd att något kan gå fel  

Vaccinationen var det lilla Theo som fick. Det var inte roligt att bli stucken i benen. Han var ändå duktig och för att få honom glad igen fick han en ny och fin sittvagn. Den får han ha till våren när han blivit lite större och kan sitta själv. Titta så roligt det var att provsitta den!

 

Efter dagens äventyr somnade han gott i liggvagnen och sov medans jag mockade och fixade mat till hästarna.

Innan jag var klar med "stall tjänsten" så lyfte jag på 8 ben.

Walle börjar bli riktigt duktig och hinner oftast lyfta benen innan jag ber om det   

Fotografen hann inte riktigt med alla fyra. Å Jojjes fot-lyft missade han helt...

   

Hur som helst, han var lika duktig han!!

  

Ja, som ni ser så fick pojkarna springa av sig lite i den mjuka snön.

Tycker mig se att de inte har någon vidare kondis, ha ha!

De var svettiga hela högen när de väl slutade busa. Alla tre njöt av snön och passade på att rulla sig.

Jag är mest glad att alla överlevde och inte bröt några ben. Speciellt Walle med sina långa, smala ben.

Han tog dessutom ett jättehopp över stenmuren som delar de två hagarna.

Så gör väl ingen dressyrhäst!! Tänk om han vill bli fälttävlandshäst, då måste jag skaffa en modigare ryttare!

Det var länge sen jag slutade med såna farligheter   

     

(Jag och min första häst Max för typ 100 år sen)

Nä, det är ingen Karl-Johan Svamp, det är bara en ensilagebale med inbygt tak   

Burr, nu är det verkligen vinter!!
Det fick bli termobrallor och tjock fleecetröja för att hålla värmen.

Theo ligger väl nerbäddad så han fryser då inte.

 

Han sov så gott medans jag mockade, packade hö och gav hästarna sitt kraftfoder.

Jag har noterat att det är hög tid att fila lite på pojkarnas hovar. Det är Jojjes hovar som har vuxit mest.

Latins är jättefina!!! Å jag som trodde de skulle trasa sönder utan skor, så fel jag hade och tur är väl det.

I morgon tänkte jag ringa hovis.... vad händer då? Jo hovis ringer mig   

Perfekt! Vi bestämde träff nästa vecka så nu får vi se om mitt envisa hovlyftande ger något resultat.  

   

Vårat lilla söta hus   

Är det inte nu...   Snarare kväll eller natt.

Lille Theo började veckan med att sova snällt till 08:20. Tack tack säger jag! 

Inte alla bäbisar som sover i egen säng HELA natten! 

Det hade kommit lite mer snö under natten och hela Lycke var vitt. Hästarna stod på logen och väntade på höpåfyllning. Jag har räknat ut att de äter mellan 30-40 kg hösilage om dagen. Vet inte varför det varierar så mycket, det har kanske med vädret att göra.

Jag gick en sväng med hundarna och vagnen, hu det var tungt i snön. Eftersom det knappt var minusgrader så klampade sig snön på vagnshjulen och då blev det liksom stopp mot bromsen.

När vi pulsat hem igen lämnade jag hundarna inne och gick ut för att mocka och packa hö.

Hästarna fick sitt kraftfoder medans jag mockade. Men jag hann inte riktigt klart innan lilleman vaknade.

Han ville inte somna om och absolut inte bara ligga och titta i vagnen. Så är det att ha bäbis, man måste därför vara beredd att släppa det man gör. Dessutom var det nästan matdags.

Jag tömde kärran och lämnade hästarna med sitt hö.

Vi gick in och fyllde på matintaget. När Theo sen blev trött igen, gick vi ut till hästarna igen.

På logen möttes jag av Walle. Det hade börjat snöa igen så han var smart och gick in under tak för att slippa bli blöt.

 

-"En hel påse mat bara till mig!! Vilken lyx!!" sa Walle

 

Det dröjde inte länge innan de andra två snögubbarna traskade in och gjorde Walle sällskap.

Den här gången hann jag packa alla höpåsar och fylla på vatten.

Nu är det dags för Theos nattslurk sen blir det sängen!!

Ja ha.... nu kom snön!! Uppe på allt det blöta.  Ingen bra kombination alls. Det kommer bara att bli blötare för den som beställde snön glömde att sänka temoeraturen. Man kan väl säga att det är ganska blaskig snö  

Hur som helst, ingen idé att gräma sig över vädret. Det gör ju som det vill i alla fall!

Igår när jag smet ut till hästarna så var det ganska blåsigt och besvärligt väder. Jag tänkte att det var dumt att ta med de stora ut på promenad ihop. Istället började jag med Jojje. Han fick träns på sig och det smala bettet låg bättre i munnen. Sen gick vi en sväng ner mot skogen. Han följer med fint men vevar ganska bra med frambenen. Skuttade några gånger också. Han är en yster liten unghingst just nu.

Väl nere i skogen hittade jag en pinne eller gren. Den drog jag fram och höll den mellan mig och Jojje. Han tyckte den var otäck och trodde nog att det var världens största pisk. Han tog ett par snabba och sneglade på den långa pinnen. Jag fortsatte lugnt hemåt med grenen släpandes efter oss. När inte pinnen gjort någon skada, lugnade han sig och gick snällt... tills jag bytte sida. Då blev det samma reaktion.

Sen bytte jag lilla Jojje mot stora Latin. Med lite tur lurade jag in Jojje och Walle på logen och stängde om dem. Tänkte det var bäst när deras mentor och "storebror" skulle lämna dem ensamma en stund.

Latin var väldans på tårna och trippade brevid mig på vägen. Härligt att se honom sån men jag tror nästan att han får lite för mycket kraftfoder just nu. Han brukar ju normalt sett inte hoppa ner i diket när han passerar en skällande hund. TUR att jag inte tog med Walle också. Då hade han bara lärt sig en massa dumt.

Vi gick en sväng och sen vände vi hemåt. Latin klev på med långa steg. Jag hade nästan svårt att hänga med.

Idag blåste det inte lika mycket men snön har fortsatt att ramla ner.
Funderade en stund på vad jag skulle hitta på med hästarna. Eftersom planen är att börja rida Latin igen så passade jag på att ta ut honom och liten grå i lina. Jag tog faktiskt longerlina till båda eftersom Latin var så pigg igår. Jojje stängde jag in på logen så han inte skulle få för sig att smita.
Båda långbenta uppförde sig mycket bra. Walle orkar gå både längre och fortare nu. Vi gick hela vägen ner till åkrarna innan vi vände hemåt. Hemma på gården gick vi fram till den gamla skördetröskan. Latin luktade på den och sen kom han på att sist de utsattes för "farligheter" fick de smaka godis så han började genast tigga!! Denna häst! Walle smög fram och kikade lite försiktigt. Tyvärr så hade jag inget godis denna gången så det fick bli klapp och snälla ord istället.

Innan vi gick in in hagen igen hälsade vi även på soptunnorna. Konstigt, Walle tycker inte alls de är så farliga när Latin är med!!

Två nöjda pojkar efter en trevlig snöpromenad!

     

Sen var det Jojjes tur. Vi gjorde likadant som igår, hämtade hem en gren till. Nu har vi två "skaklar" att träna med  

   

Idag var den inte farlig alls!!

 

 

Nje, inte enligt kalendern eller väderleken men hästarna verkar tycka att det är dags att byta päls.

Det var Jojje som började och nu har även Latin börjat fälla.

De rustade visserligen för en kall och lång vinter och hittills har det ju bara regnat.

I veckan har vi inte gjort så mycket mer än det vardagliga. Mat, mocka och borsta.

Walle har ett par gånger fått gå med mig ut runt gårdsplanen utan trygga Latin.

Nyttig träning, för det finns inget som är så jobbigt som när hästar inte kan lämna varandra utan att riva hela världen. Idag stannade vi även och kikade in genom ladudörren (det var läskigt) och öppnade soptunnan (det var ännu läskigare) Han är duktig och följer med trots att det kan bli ett litet stopp då och då.

Det är roligt att se hur hästarna "byter sällskap".

Ibland när man kommer ut till djuren, står alla inne. Andra dagar är bara Walle där, vissa kvällar har jag möts av Jojje och Walle ligger ner. Någon gång har Latin och Walle stått inne och Jojje är ensam ute i hagen.

Likadant är det när de äter hö.

     

Nu har Latin fyllt ut sin björnpäls igen och ser ut som han ska!

 

Det är skönt speciellt med tanke på att han inte är någon ungdom längre. Gammelmannan blir ju hela 17 år i april.

Otroligt va tiden rusar iväg!!

Lysmasken Walle  

   

Igår var Roger ledig från jobbet och då passade vi på att åka in till stan och luncha.

Theo i bilen.

 

Det är ju rea överallt men så klart hittade jag något som inte var billigare  

Ny mössa, vantar och "fötter" med tassmönster!!

   

Det är precis som när man kommer in i en ridsportsbutik, trots att man har fjorton träns och 98 schabrak så vill man ända köpa ett nytt. Det finns ju enorma mängder dösöta barnkläder... men oj så fort de små växer. Ingen idé att köpa hela butiken. Jag har redan fått rensa bland Theos kläder. Storlek 50 har han aldrig kunnat ha, 56:orna är för små nu och 62:orna börjar kännas trånga.

Nu börjar nedräkningen till att bli en ryttare igen.
Om en vecka räknar jag kallt med att sitta i sadeln igen efter ca 5 månaders uppehåll.
Kommer jag upp? Sitter jag kvar? Minns jag hur man gör?
Tänk om jag är livrädd? Eller kommer allt kännas precis som innan??

Snart kommer Roger hem (han har varit hobby-bil-mekniker idag) och tar hand om Gossebarnet. Då smiter jag ut till hästarna. Tänkte promenera en runda med Latin o Walle och lille Jojje får gå en liten runda med tränset. Han ska få testa ett smalare bett. Har noterat att han byter tänder och tror att det var därför han var så irriterad i munnen sist vi var ute. Han ska bara ha den i munnen, jag leder honom i grimman.

Go Helg!

Nu är ju detta Latins blogg egentligen men jag kan inte låta bli att skriva lite om hur det är att vara nybliven mamma och hästägare. Det var ju något jag har funderat mycket på innan jag bestämde mig för att bli mamma.

Hade jag haft en trävlinghäst i toppform så hade jag med all sanolikhet behövt hjälp att hinna med både häst och barn. Nu har jag en pensionerad dressyrhäst som dessutom har fått vintervila. Då är det inte svårt att hinna med!

Att jag numera har Latin hemma underlättar ENORMT. Jag vet inte hur jag hade klarat av allt om han varit uppstallad någon annanstanns. Det hade naturligtvis fungerat om man bara hade velat men det hade krävts mycket hjälp av andra... och det kan bli besvärligt i längden!

Idag har jag och Theo varit nere i byn. Det var första träffen med vinterns föräldrargrupp.

Det hela började spännande med Polisen utanför.

 

Vi var fem mammor och fem barn som alla bodde i närheten. Kul att träffa andra mammor och prata av sig lite!

Men oj va trött lilleman var när vi kom hem. Han är ju van att sova i sin vagn hela förmiddagarna, inte umgås med en massa andra barn. Han fick lite middag i form av mjölk och sen somnade han så sköööönt i vagnen..

Jag och hundarna passade på att gå en runda, sen fick hundarna gå in (det blir så kallt för de gamla damerna om de är med ute hos hästara) och jag gjorde fint hos hästarna och gav dom sitt kraftfoder.

Theo sov till och med en stund till när vi kommit in. Sen var han pigg och fick "träna" en stund på filten.

Då kommer genast Lexie och håller honom sällskap  

 

Men nu har visst gossen tröttnat på Lexie och vill gosa lite med sin mamma i stället, så detta inlägg blir inte längre än så här.

Så är det att ha bäbis