Direktlänk till inlägg 26 oktober 2008
Jag och Fia tog en tur till Tingsryd igår och besökte den kända hästbutiken Börjes.
Vi har 7 mil dit så det är en lagom dagstur om man vill göra av med lite pengar. Jag behövde väl inget men Fia hade en lång inköpslista.
Jag hittade ändå en brun ridjacka för, ett reflexländtäcke, reflexbrösta, reflextäcken till hundarna, helskodda ridbyxor, fleecevantar och en fleecetröja plus en vanlig jacka. och allt detta för ca 800 kr. Helt ok tycker jag!
Idag blev det ingen ridning.... Jag brukar inte låta vädret stoppa mig men när regnet kommer från höger till vänster och det blåser så man får hålla i sig, då är det inge kul att rida. Latin var inte särskilt ledsen för att han fick komma in lite tidigare från den regniga hagen. Han fick stå i gången med ryggvärmaren medans jag mockade. Han kändes fin i ryggen så hoppningen gjorde honom gott.
Hoppningen gick riktigt bra. Han var aningens stel i början men jag satt upp strax efter åtta så hans gamla kropp hade knappt vaknat då. Han var pigg på vägen till banan och det höll i sig även när vi började hoppa. Roger kom med kameran i högsta hugg och vi fick för första gången lite riktiga hoppkort. Kul att se även om jag ser livrädd ut på de flesta korten.
Jag var riktigt stolt över att jag utan problem hoppade 90 cm utan att bli för nervös. Det gick till och med så bra att jag bad Roger höja oxern 10 cm. Hoppade 1 meter 2-3 gånger sen sänkte vi igen. Jag tyckte det kändes tungt i landningen, banan var ju ganka "välvattnad" från fredagens ösregn. Är fortfarande rädd om hans bog.
Allt gick suuuuuper bra, inga stopp, inga rivningar och inga kråkhopp!!!
För er som inte vet så slutade vår hoppkarriär i en oxer för 8 år sen. Latin stannade i en kombination på en Björne träning och jag flög med huvudet före in i hindret. Det var så vi upptäckte hans Erlichias. Han hoppade helt annorlunda och la in ett steg till innan varje hinder. Det gjorde att avståndet inte stämde alls. Jag hade ramlat av många många gånger innan dess, skillnaden nu var att jag INTE satt upp igen utan körde hem med en häst som sedan skulle visa sig vara dålig av ett fästingbett.
Han var krasslig 1 helt år efter första behandlingen. Det satt i musklerna och sen i lederna. Det var till och med så illa att han hade svårt att äta, han orkade inte tugga sönder höet. När han till slut började bli bra igen och jag försökte börja hoppa igen... var jag livrädd!
Jag har sakta men säkert börjat hoppa igen, det går bra när inget går fel eller när hindrerna inte är så höga... men jag kommer nog aldrig mer våga hoppa 140.....