Direktlänk till inlägg 31 oktober 2008
Jag har ca 7 km mellan hem och stall. Jag kör denna sträcka minst en gång om dagen, ibland två... och har gjort det i lite mer än ett år.
På vägen står en fartkamera. Den ökända jämjökameran....
Den har redan dragit in en hel del kosing till staten
http://www.blt.se/nyheter/blekinge/staten-har-tjanat-en-miljon-pa-fartkameran-i-jamjo-(819151).gm
Eftersom min "Silver" står i ett garage med urplockad ABS-styrenhet så fick jag låna Rogers fina "TokFet" till stallet. Jag kör som vanligt till stallet och närmar mig samhället Jämjö... slänger ett öga på hastighetsmätaren och är nere på 50 när jag passerar skyltarna. släpper bromsen och närmar mig kameran. Det blixtrar!!! Jag hoppar till , lättar säkert en halvmeter ur stolen. Blev helt paff! Vet inte om det var mig kameran fångade eller om det låg en bil bakom, är nästan helt säker på att jag inte körde mycket mer än 50. Får väl vänta och se om det dimper ner ett brev från farbror blå....
Lite halvchockad kom jag till stallet och började mocka Latins box. Det tar inte många minuter, han är ingen skitgris : )
Hämtade sen Latin och den lille, hu, det var riktigt kallt ute *burr*
Packade höet och bytte vatten. Latin äter sitt kvällahösilage i hönät för han har en förmåga att sprida ut höet i hela boxen och sen vägrar han äta det... Han har även en hink i sin box (trots att han har vattenkopp) Märkte för något år sen att han äter bättre när han har hink... märkligt men så är det ; )
Ole dole doff, jag valde bort ridpasset och hämtade tömkörningsutrustningen istället. Ville se honom röra sig och även förbereda för en eventuell körtur i morgon.
Tände på ridbanan och skrittade igång. Han var kort i steget och doppade ytter bak (samma som sist) Böjde och flyttade, bakbenen vaknade till.
Började så småningom att trava.... Uh, det var ingen vacker syn. Raka bakben, korta framben, en stel hals och en passiv överlinje.
Tempoväxlingar, övergångar och många varvbyten fick den bruna massan att mjukna. Jag hade Back on Track ryggvärmaren på under däckeln och den gjorde sitt. Han började använda ryggen och snabbt var halsen fin. Frambenen växte en decimeter eller två, nu var det bara bakbenen kvar.
Liten volt, pisken som hjälp och lite smack i takt fick honom att ta i bakifrån. Till slut bar han sig själv och såg inte alls så stum ut. Jag nöjde mig med det och skrittade av honom på lång töm.
Han såg riktigt nöjd ut när vi var klara, hoppas vi kommer ut en tur med vagnen i morgon!