Direktlänk till inlägg 12 december 2008
Idag var alla Flex anställda med respektive inbjudna till Karlskronas Nyårsrevy och naturligtvis gick Roger och jag dit.
Det skämtades mest om komunens politiker men även om vanvården inom vården och dom hade fått med ett kort vits om den äldre kvinna som hittades död i sin lägenhet (i ett serviceboende) efter 6 veckor.
Lite magstarkt att redan skämta om det tycker jag....
"Tony Erving" var som förra året med och han dansade för "Miro Zalar" : )
Det var nog kvällens höjd punkt.
Latin fick vila, och det överlevde han med all säkerhet. Även han behöver vila benen ibland ( och jag också )
Kan ju passa på att berätta hur vår långa saga började.
Det är väl 13 år sen jag träffade Latin för första gången. Jag bodde då i Forsheda, strax utanför Värnamo-
Jag och min förra häst Max hade varit med ett par gånger och tränat för Maud Delling på Svenamo Gård. Där bodde Anna och hon hade lånat Lami för att ta föl. Lami var redan dräktig när Anna fick hem henne och ut kom lilla Latin. Lami och unga herr Latin åkte ner till Ronneby (tänk om han kunde ana att han så småningom skulle bli bleking)
Om jag inte minns fel så var Latin runt 4 månader när jag börja bekanta mig med honom. Anna hade fullt upp med sina två tävlingshästar och jag tog gärna en promenad med denna lilla charmiga hingst.
Han skildes ifrån mamma och flyttade in i hingsthagen.
När Latin sen skulle säljas började jag och pappa prata om en påläggskalv. Max var en fjordingkorsning som då var 10 år. Han hoppade oftast hus på träningar men väl ute på tävlingarna så hoppade han antingen hela banan felfritt.... eller så stannade han ut sig på andra hindret. Han var strax under 160 cm hög och med en kort galopp räckte han inte till i tex kombinationer (ja jag hoppade bara då : o)
Latin var väl på gränsen till ett impulsköp men jag hade väldigt svårt att släppa honom. Han var ju världens snällaste. För att vara på den säkra sidan så provred jag mamma Lami för att få en uppfattning om vad han hade att brås på. Hon var 21 år då och en riktig liten krutgumma. Hon svävade fram i traven och brallade i galoppen. Vilken häst *love*
Latin gick kvar på hingstbete tills han var 2 år, tillsammans med bla lillebror e: Highlight
Vi började tidigt vara med på löshoppning och vi tränade lastning för att lätt och smidigt kunna köra honom. Han var duktig och aldrig speciellt hingstig.
Han visades på 2åriga rådgivande bedömningen och sen både 3 och 4 års testen.
Jag tog hem Latin efter betet -97 Han fick då gå med gamla Max och han lärde sig en massa fjordinghyss. Det var smidigt med en ridbarhäst i samma stall, då kunde Latin följa med som handhäst.
Han kastrerades som 2,5 åring och efter det började jag rida in honom. Max blev sotis och många gånger när jag var i Latins box, så slutade Max äta...
Det var aldrig några problem att rida in Latin. Lillebror Kenny hade suttit på honom många gånger men för säkerhetskull skickade jag upp Jenny som första pilot : )
Sommaren -98 bestämde jag mig för att flytta till Karlskrona. Insåg att jag inte kunde ta med båda hästarna eftersom jag inte hade något jobb som väntade så sålde jag Max till en tjej utanför Bredaryd som skulle ha honom som läromästare.
Hösten -99 köpte vi gården i Bollasjö och Lami flyttade ner till mig och Latin. Hon hade redan hunnit bli 25 år och jag motionerade henne lite lätt för att hon inte skulle tappa formen för mycket. Första året red jag mest men höfterna började bli slitna och då passade det henne bättra att dra rockarden. Det blev även början till Latins inkörning.
Våren -01 var Lami 27 år och hennes kropp började säga ifrån. Hon orkade inte motionera några längre stunder, bakbenen vek sig och hon rasade ihop. Tänderna var inte heller helt ok, dom var slitna och hon satta maten i halsen. Jag och Anna tog då ett gemensamt beslutet att hon skulle få vandra vidare på de evigt gröna ängarna.... Hon fick ett värdigt slut på ett händelserikt liv.