Direktlänk till inlägg 13 december 2008
Jag var uppe med tuppen för att släppa ut hästarna, och hade redan bestämt mig för att hoppa ( när det för en gång skull är dagsljus när jag rider )
Mockade och packade hö medans Latin åt upp frukosthöet ute i hagen.
Tog hacket och ett spö, men inga sporrar. Tänkte att jag kunde kämpa lite istället ; )
Latin var dunderpigg och när han skrittade iväg kändes han riktigt ok i kroppen. Vilken skillnad mot hur han stapplade fram i somras. Fick korta tyglarna nästan på en gång för han hade inga planer på att skritta mer. Han tittade även på ALLT och skuttade till lite då och då. Det är väl någon som har smällt som har gjort honom så lättskrämd.
Travade på vägen bakom villaområdet och det var en energisk trav med bra takt men aningens spänd. Jag kunde rida med sitsen och han svarade fin på alla hjälper.
Kom fram till banan och ändrade hindrerna så de passade oss.. Ett kryss, två räcken och en 7,5 a
Krysset var lite lägre men restan satte jag på 80 cm och det kändes helt ok.
Hoppade krysset ett par gånger och gick sen vidare på räckerna. Han var mycket lugnare = segare på banan än på vägen dit.
Hoppade kombinationen och räcket igen. Han kom fel en gång och petade en bom. Jag satt av och passade på att höja oxern i kombinationen. Tänk att jag skulle komma till det läget att jag frivilligt höjer!!
Nu låg oxern på 90 cm. Hoppade den i båda varven ett par gånger och gjorde en liten bana av alla hinder. Han skötte sig så bra hela tiden även om jag fick jaga på honom ibland. Jag var inte rädd eller tvekade en enda gång, så när vi hoppat oxern en gång till red vi hemmåt.
Min duktiga pojk! (bild från oktober)