Direktlänk till inlägg 25 januari 2009
Förra året vid den här tiden var jag med på en helgkurs för Nina Karlsson
Jag hade varit i Sälen och sen blev jag sjuk en ett par dagar så jag trodde knappt jag skulle överleva kursen.
Lördagen började med ett pass i ridhuset. Nina var en trevlig och sympatisk tränare och vi fick mycket beröm. Jag tänkte att det var en sån tränare som bara ger beröm (ja, det finns faktiskt såna) Hon hade inget direkt att klaga på mer än att han inte fick hänga i handen. Vi gjorde alla möjliga avanserade rörelser undertiden jag hostade och kände mig yr av febern.
De som satt på läktaren sa att han såg jättefin ut men jag trodde inte riktigt på dom.
Sen var det söndag och vi hade teori på förmiddagen, sen var det ridpass på em. Fia följde med å tittade och när jag ridit klart efter att ha övat galoppombyten och travökningar, beklagade jag mig på att hon inte hade sagt något negativt alls. Men Fia hade inte heller något att klaga på. Han var kanon och jag red tydligen bra när jag var orkeslös och yr.
Å det här höll i sig hela våren. Vi lyckades slå vårt procent rekord och blev till och med placerade (5a i LB:2 på 66 % och 2a i LB:2 67 %)
Om jag jämför honom då med hur han är idag, så går han ÄNNU bättre nu.
Han är starkare och är säkert 2 dm kortare : )
Jag har tränare som hjälper mig som plockar fram det bästa ur oss. Synd att vi inte hittade dom redan för 7-8 år sen...
Jag hoppas på en vår med fler framsteg och fler placeringar. Målet är att rida LA:6 på godkända procent.
Eftersom det var en tuff träning igår och jag var uppbokad större delen av dagen av annat, så skrittade jag bara ut en sväng på Latin.
För ett par år sen kunde jag inte rida på ridbanan 2 dagar i rad utan att Latin segade ihop som en gråsten. Han var alltid trött och minsta lilla ansträngning gav honom träningvärk som gjorde honom stel.
Jag tog hoppsadeln och hacket och red iväg på världens piggaste häst.
Det gick inte att ens gissa att han gick ett tufft dressyrpass igår.
Visst är det ett STORT plus och ett tecken på att han mår mycket bättre!
Däremot mår inte min fot (vrist) bra. Den är fortfarande svullen och just nu, trots att jag sitter nästan helt still gör den jätteont. Det blir inte bättre för att jag tvingar ner den i ett par stövlar och sätter på sporrar som trycker på preciiiiis där det gör ondast.
Ska försöka vila den lite annars får jag fråga Doktorn om han kan laga den ; )
Bild från Säby sommaren 2006