Direktlänk till inlägg 27 februari 2009
Nu är det inte mycket snö kvar.
Snabbt som ögat kom dom upp, snödropparna.
Kan det ha varit solen idag som lockade upp dom kanske.
Jag var inte på humör när jag körde till stallet. Hade ingen andledning så jag skyller på kvinliga hormoner eller nått liknanade.
Det är väldigt olämpligt att rida när man känner sig så, det brukar aldrig gå bra men jag bet ihop och tänkte om.
Tog dressyrsadeln, inga sporrar och dammade av ett gammalt hoppträns ( jag köpte det till Latin när han var 2 år ) Det satt inget bett på tränset och jag kollade igenom bettsamlingen och valde ett rakt bett. Har inte ridit på det på väldigt länge.
Satt upp och hann inte långt innan det blev TVÄRSTOPP! Gissa vad han fick syn på? Jo en snödriva! Jag smackade och han trippade förbi....
Å sen såg han en till... och en till (det är ju trots allt ganska många snödrivor längst en plogad grusväg ) Jag lät honom jogga igång i en öppen form, men han fick inte öka eller dra. Inte stanna eller sakta av.
Sen joggade vi hela lilla Hammarbyrundan. Den tar ca 20 min. Det blev lite tvekan förbi vissa snöhögar men överlag höll han tempot och takten. Nosen kom in och nacken mjuknade. Han gick bra på bettet, smaskade på det och tjabbade ingenting. Jag kände genast att hunöret vände och snart hade jag ett leende på läpparna istället för en skrynklig panna.
Vi var båda väldigt nöjda med den ganska korta men effektiva rundan.
Han fick stå med BoT värmaren medans jag mockade.
Sen städade jag upp runt hösilaget innan jag nattade hästarna och körde hemåt.
Latinsaliv blandat med morotsbitar : )