Dagen började tidigt med en räddningsinsats. Någon (nämner inga namn : ) behövde akut hjälp med att släppa ut två STORA hästar. Det gick på ett ögonblick men är man inte van så kan det vara otäckt att kliva in i en hästbox med en styck häst i.

Sen ägnade jag ett par timmar masserandes på afvelsgärde. Det är så roligt när hästarna känner igen mig : ) och när ägarna märker effekt så blir jag så glad!

Stannade till hemma för att äta lite innan jag körde vidare till stallet.

Det blir inte många timmar hemma idag inte. Temperaturen hade passerat nollan och snön hade börjat smälta. Jag tog in Ture, tänkte rida honom innan det blev mörkt. Han och Latin har nog busat en hel del för Ture var ganska seg idag. Eller så kan det vara jobbigt att springa omkring i tung snö.

Jag var SÅ sugen på att köra idag, men när jag såg den översnöade vagnen och tänkte på hur kallt det blir att bara sitta still så la jag bort den tanken.

Broddade och tog på alla reflexer, underlaget var inte bra, hårt där det var plogat och där snön låg, fick han klampar. Jag bestämde mig för att "bara rida grisarundan.

Det var tur att jag inte tog vagnen, för Latin var mer vild än tam!

Han skuttade och tittade på allt. Han var så pigg som om han inte var rastad på en vecka.

Det nya bettet kändes bra emellanåt, men ibland verkade det som han inte kände bettet alls! Han rörde sig taktmässigt och kändes smidig i hela kroppen. När vi var klara var det knappt mörkt å klockan var närmare 18, otroligt att snön kan göra det så ljust.

Sen körde jag hem... å somnade i soffan!

Hästforum är bra på många sätt.

Man kan lära sig ett och annat, få bra tips och framför allt får man kontakt med andra hästmänniskor i hela sverige.

För några dagar sen skrev en tjej till mig att hennes mamma var medryttare på en av Latins syskon.

Det var en valack e: Hubertus...

Jag funderade och tänkte att det kan ju inte vara någon annan än LaSalle.

Å det stämde!

Så här skrev Elin om Latins 20 åriga storebror.

Det är ju nästan skrämmade va lika dom är!! Den långa kroppen och de korta benen, att allt går lite långsamt och bristen på bärighet.

Jag svarade så här

"Tusen tack Elin

Det är så roligt för alla syskonen som jag känner till är så lika. Det konstiga är att det är olika hingstar och ändå är det ingen som är som mamma Lami.

Det du skriver om La Salle passar in på Latin också.
Han är världens snällaste, det är inte mycket som får honom stirrig och så har han alltid varit.

Jag köpte Latin som hopp/fälttävlans häst och han hoppar med en bra teknik men han skulle aldrig vinna någon omhoppning. Han hoppar stort och är lite långsam, och tvekar jag, då stannar han

Vi har också den långa ryggen och den lågt ansatta halsen emot oss. Nu efter alla dessa år börjar vi närma oss LA form.

När jag skulle köpa Latin 1996 så provred jag mamma Lami. Hon var ett smidigt litet sto på 157 cm. Inte alls så stor och lång som hennes föl. Pigg, ja nästan het för att vara 21 år. Arbetsvillig som en myra och väldigt trevliga mjuka gångarter. Latin har inte fått någonting av det

Vänliga hälsningar Natalja"

och så fick jag en bild på La Salle också.

Visst är han snygg!?

Jag har tidigare haft kontakt med Ingrid (även ägare och uppfödare till hingsten Biggles 1015) som äger Latins stora syster LaSanne. Hon är avelssto och lite info om henne hittar ni här

På samma hästforum hittade jag även ägaren till LaBamba.

Han bor i skövde och är läromästare till mor-dotter.

Även han är lite som Latin "Han har heller inte tyckt det har varit kul att ut å tävlat men han har funkat bra som läromästare, dock lite bekväm av sig"

Å jag fortsätter att leta syskon och ägare : )

Hittade för att tag sen Susann, Latins uppfödare.

och hon hade en bild på mamma Lami som ung.

Internet är bra att ha!

Lamis alla föl:

1978  LaMour e Krevad

1979  La Pal e Nepal

1980  La Fenne e Nepal

1985  Laramie e Gassendi

1987  Lascaux e Bordeaux

1989  La Salle e Hubertus

1990  La Sanne e Judex XX

1991  La Pan e Amiral

1992  Labamba e Amiral

1993  La Cost e Amiral

1994  Kastade fölet e Tamburin

1995  Latin e Tamburin

1996  Millington Greyleg e Highlight

Den 11 januari skrev jag att jakten på den perfekta dressyrkroppen började. Jag köpte en ny digital våg (den för 39.90 från IKEA kändes inte så pålitlig) och vi bestämde att det skulle vara invägning varje fredags kväll.

Första vecka tog vågen ett jättekliv neråt. Kroppen var förmodligen i chock av allt nyttigt som jag hade stoppat i den. Sen har det gått lite ner och lite upp och så ner igen. Idag började jag känna att även ridbyxorna satt löst, trots långkalsongerna. Vad visade då vågen ikväll? Jo, sen första vägningen ( tror att det var runt den 12 januari) är det 4,5 kg ner!!

Så om jag går ner ca 5 kg till så är jag mer än nöjd : )

Det känns att det inte finns lika mycket på magen som skumpar runt och alla kläder sitter lösare. Det är ett trevligt bekymmer.

Innan jag körde hem idag så svängde jag förbi Granngården. Behövde en bale torv (har ju fortfarande inte tagit tag i det) Soffi Propp hade varit där igår och köpte ett dundertjockt täcke för 175 kr!!

Det fanns ett sånt täcke kvar när jag kom i storlek 165. Jag chansade och tog det, det var 600 g fyllning så det borde hålla Latin varm.

Vi tog bara en kort runda i skogen idag. Dels var det så kallt plus att jag kom sent till stallet, köpte hundmat på vägen. Han gick super duper idag också och han protesterade inte mot bettet. Det var nog lite jobbigt för på vissa ställen var det riktigt mycket snö. Han kämpade för att lyfta fötterna ur snön = bra träning ; )

Det gäller att synas i mörkret

När vi var tillbaka ställde jag honom i gången som vanligt. Han gick fram till Mulle och tjöt! Skumt, så brukar han inte låta när det är någon han känner. Sen gick han fram en stund senare och gjorde likadant plus att han sparkade med frambenen. Kan han ha fått vårkänslor eller vad är det med honom???

Jag skällde lite på honom, det är därför han ser så lessen ut ; )

Nya "fyndet"

Förra veckan gick jag in på Haglunds efter rekomendationer på  Åsas blogg.

Dom har 20 % rabatt på bland annat bett just nu.

Hittade ett eggbett som var ergonomiskt som jag funderade på en stund... sen beställde jag det.

Igår kom bettet i ett stort vitt kuvert.

Latin är lite stökig i sin mun och jag har inte lyckats lösa det problemet än. Vissa perioder funkar han och ibland är han hopplös. Han biter sig fast, lägger tungan över bettet eller gapar som en tok.

Det bett som han har gillat bäst är ett tjockare ihåligt bett, ganska kort.

Jag får känslan av att han inte gillar när tungan blir platt, han vill liksom ha mer plats för den i munnen. Har ett anatomiskt bett sen innan men det är så übersmalt att det skaver upp mungiporna direkt.

Tänderna är kollade och det finns inget knasigt där inne.

Sprenger har många olika varianter av bett, det ena bättre än det andra och dyrare än det tredje : ) Har ett tredelat men det viker han bara upp i munnen och biter sig fast i!!

Men jag förstår inte hur betttillverkarna tänker när de gör ett bett med tungfrihet. Håller man upp bettet och låter fingrarna agera sidostycken, så hamnar ju bettet längst ner. Tänker man att hästen går i form och har nosryggen lodrätt så är ju även tungan relativt lodrät. Men bettet är ju format neråt längs med tungan!! Inte framåt över tungan!

Så här hamnar bettet i munnen

När man ser det så här och tänker sig hur bettet är format så ger det ju inte mer plats för tungan.

Sprengers bett Dynamik RS är ännu mer formad

Men det blir ju likadant med det.

För att det ska ge mer plats för tungan måste bettet vridas så sidostycket inte är "mitt emot mundelen" 

För att kunna göra det måste man sänka bettet en massa hål och har man ingen nosgrimma så kommer bettet garanterat ramla ner i munnen och hästen får ännu lättare att lägga tungan över bettet...

Är ni med? Eller är jag bara ute och cyklar?

Har ritat lite : )

Ett sånt här bett måste vara väl ge mer plats för tungan, det är böjt på andra hållet, men det får man förmodligen inte ha när man tävlar dressyr : (

Hur som helst... Jag var ju tvungen att provrida bettet idag.

Eftersom det stod Rastning av en styck Ture på schemat idag så hade jag fått mockhjälp! Det är riktigt lyxigt att komma till stallet och bara rida två hästar. Jag började med Ture eftersom han fick rena chocken i tisdags när vi var ute på en sen tur. Han är nog kvällstrött och vill helst inte motionera mitt i kvällsmaten. Vi höll oss på den snöiga banan och innan jag hann börja trava tänkte Ture skicka mig till månen. Han tog ett jätteskutt rätt upp i luften. Tur man har relativt snabba reaktioner, jag satt kvar! Sen var han lite lurig ett par minuter men det gick över när jag satte pojkslyngeln i arbete.

Efter Ture var det Latins tur. Han känns SÅ liten när man kommer direkt från en jätte! Pigg var han och kändes bra med tanke på väder och att han vilade igår. Han verkade gilla bettet, nya bett brukar funka ett par gånger innan han lär sig hur han ska komma undan dom.

Han suttade på det så det blev alldeles skummigt. Var tvungen att stanna en gång för att se om han lagt tungan över bettet för jag hade bara ett normalt stöd i handen, inte 2 ton.

Men det hade han inte... Han accepterade bettet väldigt bra och jag hoppas verkligen att det håller i sig.

Vi red inte så länge, det var trots allt -6 grader *burr* men Latin gick superbra hela tiden. Kan det vara lite avundsjuka igen : )

Nä, inte ens jag var tuff nog att ge mig ut i kylan för att rida.

Det var så kallt när jag tog in hästarna att fingrarna frös till is även inne i vantarna. Tror inte att hästarna hade något emot att bara få komma in och äta mumsigt hö.

Jag passade istället på att putsa sadeln. Ja, trots att det inte är en lädersadel måste man hålla den ren och i bra skick. Putsade sadelgjorden och hann även med 2 träns innan jag höll på att frysa ihjäl I SADELKAMMAREN! Hade ambitionen att hinna med alla tränsen och selen, men det gjorde jag inte på långa vägar. Får fortsätta någon annan dag helt enkelt.

Hittade den här gamle bilden idag i datorn.

Det är första provturen med den "nya" rockarden. Har lånat en cobsele, stackars Latin fick knappt plats i den, men jag ville provköra den innan vi byggde om den.

Efter några timmar i garaget såg den ut så här

Sele var jag ju också tvungen att köpa, den gamla sålde jag för några år sen (tillsammans med den gamle rockarden) när Latin stod i Lyckeby och jag trodde att jag aldrig mer skulle köra honom.

Körning är ett roligt och omväxlande kompliment till ridningen!

å för er som inte vet kan jag avslöja att det är framför vagnen Latin har haft sina största framgångar. På en lokal tävling i Vartofta 2005 vann han Maratonklassen med 32.4 strp och kom tvåa i Precisionen med 0-3   1.12.62

Vill du ha en egen Latin, fast vit?

Nä, jag har INTE målat om honom och han är INTE till salu.

Däremot kommer hans lillebror, Millington Greyleg att bli till salu under våren.

För er som är lite nyfikna kan jag berätta att "Mille" är född i mörkaste småland  år 1996. Han var världens finaste fölunge, guldfux med en bred bläs och en vit strumpa.

Han tröttnade ganska fort på att bara gå med mamma Lami i hagen och smet därför ofta in till grannhagen, där Antonios stora fux gick.

Kanske tyckte Mille att han passade bättre ihop med honom än med mörkbruna mamma Lami. Han kanske till och med trodde att det var hans pappa. När hungern kom smygandes, kröp Mille tillbaka in till mamma för att dia.

Fast Mille var inte fux så länge. Det började komma vita hår och fläckar i hela pälsen, ja han såg nästan möglig ut : )

Då var det lättare att se att han faktiskt kommer att bli lika vit och fin som pappa Highlight.

När Mille var så pass gammal att han inte längre behövde mammas mjölk och omvårdnad, fick han flytta ut till Latin och de andra hingstarna på lösdriften.

Johanna äger Mille idag och han är inte dressyrhäst som sin storebror.

Han är hopphäst och har tävlat lokalt med placering.

Han är väldens mysigaste häst (näst efter Latin då)

Varför ska han säljas då? Jo, Johanna har högre tävlingsambitioner än vad Mille har kapacitet för. Han skulle passa bäst som träningskompis på lägre höjder eftersom han är lite känslig i sina hovleder.

Här ser ni Milles stamtavla

http://www.blup.se/sv-SE/horses/103920-millington-greyleg-swb

Mille 2 år

Mille i nutid

Dressyr

http://www.youtube.com/watch?gl=SE&hl=sv&v=p61bmWmY2kA

Hoppning

http://www.youtube.com/watch?v=hnIKjOICBh8&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=2QAeC3pNOd0&feature=related

Så vill du ha en vit Prins så finns det en i Vetlanda.

Jag förmedlar eventuellt intresse till Johanna.

ps. visst är han lik Latin! 

Nu är det använt... mitt ljusblåa dressyrschabrak som jag köpte i Falsterbo i somras men det har bara legat orört i garderoben sen dess : o

Det är bara ÄKTA dressyrnördar som klär sina stora vuxna hästar i babyblått!

Å jag har till och med funderat på att ha det på träningen på söndag!!!!

Ett annat kännetecken på ÄKTA dressyrnördar är breda nosgrimmor.

Jag var tvungen att testa  kandarnosgrimman som vanlig nosgrimma, satte på ett löst fäste till aacheremmen. Kanske inte så snyggt men det funkar.

Tänkte eventuellt lämna in den hos någon skomakare och be honom sy dit en "öggla" eller är den för smal? Drömmen är ju en Döbert nosgrimma 4,5 cm men det kostar lite för mycket.... får vänta tills jag blir rik : )

På kandaret satte jag då den breda nosgrimman. Den har ett löst fäste så tar man bort det.... så blir den ju en kandarnosgrimma, smart va!

Å det blev jätte bra, snyggare än vad jag trodde!

Så det fick bli ett pass med kandaret idag. Vi gick upp på ridbanan och kände efter lite. Det var inte så halt i snön som jag trodde men istället ganska knöligt lite här och där. Försökte undvika dessa ställen å då gick det riktigt bra.

Latin tyckte inte att han behövde ta i något utan gick runt och lullade mest. Jag fick ta honom i kragen och be om lite vikt på bakbenen och lite uppmärksamhet.

Meddelandet gick inte fram första gången, istället rusade han på med ALL vikt på frambenen. Övergångar skritt-galopp är kanonbra när han helst vill gå i "framstupa sidoläge"  å det funkade idag också.

Det är lite extra jobbigt att sitta ner på honom när han går i snön, men jag tog korta delar där jag satt ner och faktiskt så kändes det riktigt bra.

Tillslut var till och med galoppen fin och när han väl la mer vikt bak så blev han inte alls tung och han snubblade inte alls.

Kan han inte komma på det själv?!

Jo, det märker man när en sån här blockerar ens väg!

Detta är alltså E 22....  och det går i ca 40 km / h

Jag kom 6 minuter för sent till jobbet tack vare detta LGF!