I morse var jag på välbehövlig massage. Det är två månader sen sist, lite för länge. Jag var ok i rygg och skulderblad, rak och jämn, men min nacke och hals är katastrofala! Fick ett par övningar som är bra för nacken.

Försöker massera själv ibland.... men hur lätt är det! Jag hade behövt dubbelt så långa armar för att nå!

Dom ( alla ) säger att det ska bli snökaos i natt/morgon. Vi får väl se vad det blir av det. Jag hade nästan tänkt låta fot och Latin vila idag men blir det snökaos i morgon så är det lika bra att rida idag när man kan.

Jag tog hoppsadeln och hoppades att det skulle skona foten mer. Men inte då, nu gör det ont upp i benet, baksidan av vaden.... *suck* Vill inte vara trasig! Kommer ihåg en gång för många år sen, jag skulle vara med i VBR:s LuciaShow och rida kadrilj på en ridskolehäst, Göte tror jag han hette.

Han var en lugn och snäll häst men när han fick göra något extra tände han till. Jag tränade i paddocken dagen innan och han fick spelet, brallade av mig och råkade sparka mig på benet.

Det svullnade upp och jag fick sätta mig på akuten. En spricka och gips ( i 6 veckor...) Kunde inte rida på Showen så jag fick vara speaker i stället.

Jag hade verkligen myror i benen då.... Inte för att jag tror att foten är av eller så men jag har ju så svårt att bara sitta still.

Även om det blåste kallt så red jag till sandtaget. Det var länge sen vi klättrade och det är en bra träning där Latin får jobba mer än mig.

Först var han lite seg, men efter ett par vändor i backarna blev det liv i luckan. Det är tung sand och även om det inte är så långa backar så är det jobbigt att klättra där. Jag brukar gå upp på ett ställe och sen skrittar jag en bit bort och klättrar ner på ett annat. På så vis undviker jag mjölksyra och en uttröttad häst.

När vi klättrat klart tänkte jag gå förbi fotbollsplanen och ta fyllevägen hem.

Det ligger en avfallsstation på andra sidan vägen och det hamnar väldigt mycket skräp utanför. En sönderslagen dator låg i kanten och Latin tog ett jätteskutt åt sidan. Ja, han har väl hört talas om datorvirus... tänk om det smittar  ; )

När han är så pigg ( lite som ett ånglok ) får jag påminna honom om att inte  ligga på bettet och dra i mig. Han lydde så fint och travade på så bra att jag bara hängde med och log! En liten halvhalt när han fick lite bråttom och han hiade sig utan att vända taggarna utåt.

Det finns hopp om oss som dressyrekipage!!  

Ett tag hade jag extrem otur vad det gällde väder. Det kunde vara soligt och fint hela dagen men så fort jag gick och hämtade sadeln så började regna. De senaste veckorna har det mest varit dimman som har ställt till det för oss men idag började det SNÖA!!!

Så länge Malin och Eva red så var det så fint men när jag var på väg ut så var det plötsligt helt vitt!

Ja ja, det lyser ju upp i alla fall och det var inte farligt kallt heller så jag ska inte klaga. Å jag vill ju ha lite snö, fast det behöver ju inte komma exakt den timman på dygnet som jag sitter i en sadel.

Idag tog vi rundan vid Boket. Man rider en grusväg mellan åkrarna och kommer in i en härlig skog med massor av böcker ( heter det så? En bok, flera böcker?? ) En massa lövträd säger vi.

Latin var pigg, han tyckte det var onödigt att skritta. Vi höll oss båda två till dealen och jag behövde bara påminna honom om den en gång. Han ville dock gå i en väldigt öppen form och det gör att han är svår att komma åt.

Det blev bättre med lite öppna längst grusvägen.

Likadant i galoppen, då satte han upp huvudet och när jag försökte minska tempot blev det bara en fyrtaktig galopp utan varken rygg eller bakben.

Många övergångar och lite överdriven böjning fick ordning på det också.

På vägen hem hamnade jag så där helt rätt i sadeln. Benen mina följde sidorna på Latin utan att spänna sig och jag kunde hålla händera låga utan ansträngning. Men så högg de till i foten : ( vet inte vad jag gjorde men ont gjorde det. Den värkte hela vägen hem och har hållt på sen dess. Nu är det lite bättre men jag får röra på den hela tiden för när jag håller foten still pulserar det i den. Jag får snart åka på "hältutredning" ; )

Kollade igenom årets tävlingar i helgen. Det finns en del i blekinge även i år men en del lokala är utbytta till regionala. Får se om jag måste ha regional licens i år då eller inte.

Det beror väl på hur det går också. Ingen idé att betala en massa och köra runt halva södra sverige för att komma sist. Vi har ju en förmåga att ofta hamna i den nedre delen av resultatlistan.

Jag gjorde en sammanställning av förra årets tävlingar också.

Vi har ridit 22 klasser om jag räknar med både programmridningen och klubbtävlingarna. Om jag slår ihop alla procent från LB:1 till LA:4 och delar det med 22 så får jag ett snitt på 60,54 % ( lägsta 53 % och högsta 67,66 % )

Det är jag väldigt nöjd med eftersom vi för några år sen knappt kom över 50 % .

Första tävlingen i Blekinge är den 5 april i Sporren, vill jag tävla innan dess så kan jag åka till Vetlanda eller Hässleholm 20-21 mars men det är ju en bra bit att köra, minst 12-15 mil enkel resa. 

När vi vaknade i morse hade vi fått ett nytt husdjur.

Det var en liten muskompis som flyttat in och letat sig in i fällan.

Vi gillar djur men tycker nog att det räcker med hundarna, så lille Mus fick följa med mig halvvägs till stallet. Jag släppte ut honom på en åker å gissa om han var glad när han blev fri igen : )

Idag tänkte jag gå till botten med vårt "inte-kunna-trava-på-korta-tyglar" problem. För att ta vara på dagens ljusa timmar så tänkte jag även hoppa lite, det var ett tag sen sist.

Först tänkte jag igenom utrustningen, min högra handske är mer sliten men Latin är stummare i vänster mungipa. Jag använder alltså min högra hand mer, förmodligen för att jag är höger hänt.

Tittade hur bettet och nosgrimman satt. Inget där borde ströra.

Hörde med Latin vad han tyckte. Han påstår att jag är för fast i handen. Det är ok att hålla emot men jag måste vara mer rörlig och kunna lätta när han lättar (märkligt, han måste ha lyssnat på Helena på träningen för precis så sa hon också)

Ok sa jag, jag lovar att inte vara fast i handen och du lovar att inte dra i mig. Jag lättade även ett hål på nosgrimman och sa att det var frihet under ansvar... jag vill inte se någon tunga över bettet.

Latin tyckte det var en bra deal och vi skakade.... eum hov : )

Solen välkomnade oss när vi kom ut ur stallet

Jag red mot banan i Jämjö, tog "fyllevägen" dit.

Mötte många hurtiga människor som var ute och gick i solskenet men vi hann trava en del ändå. Han svarde bra och mina händer fungerade ju. Till och med vänstern var mjuk och smidig.

Han tuggade på bettet och travade på med mjuka kliv.

Vi passerade Folkets Hus

Sen gick vi förbi busshållsplatsen och över vägen. Då kommer man sen ut bakom Valleverken.

Å så var vi framme. Jag hade tur, det stod några hinder framme så det var bara att anpassa höjd och plats.

Det blev galopp och trav över bommar. La upp dom på klossar för att han skulle lyfta på benen men han ville helst hoppa över dom, inte trava : )

Sen skuttade vi över krysset i båda varven. I vänster varv hoppade han stort men i höger var det lite så där. Då upptäckte jag att jag bara trampade ner i höger stigbygel. Har ju fortfarande känningar i vristen så jag avlastar nog den omedvetet. När jag la tygnd även i den stigbygeln gick det bättre i höger varv också.

Sen kände jag mig redo för högre höjder! Latin hade gärna gjort något mer avancerat men jag har fortfarande lite fjärilar i magen när jag inte har hoppat på länge, sen hade jag dessutom dressyrsadeln och det gör ju inte saken bättre. Så räcket låg på 70 cm, det fick räcka för denna gången och Latin klev så fint över det.

Han var perfekt att rida, lagomt pigg och väldigt sammarbetsvillig. Det var en bra deal vi gjorde, hoppas den håller i sig.

Tror att han blev lite trött i kroppen av hoppningen. Det kändes så när vi skrittade hemåt. Eller så blev han matt i kroppen av att frysa. Det blåste kallt och när jag tog in honom skakade han. Inte blev det bättre heller för att jag tog av honom de varma täckerna.

Vi gick förbi fotbollsplanen för jag valde skogshållet hem.

Vi hann med en härlig galopp till innan vi var hemma och han frustade med svansen i vädret. Även om han inte ville erkänna det själv så tror jag han letade orienterare i skogskanten.

Tillbaka i stallet och efter avklädningen och påklädningen igen, fyllde jag dunkarna med vatten och packade lite lunch hö, Latin fick snällt vänta.

Tog med mig "fikat" på en skottkärra och gick ut i hagen med Latin.

Det blåste storm från havet, burr va kallt det kändes.

Då är det gott med hö!

Så roade vi oss idag. Glad över att vi inte kivades en enda gång! Fler såna dagar, tack!

Ja, hur blev det med hårfärgen??

Jag funderade och velade och kom fram till ett mellanting!

Nu ska det bli mörkblondt!

Ett steg mot att bli blondin igen : )

hi hi, ser ni monstret med de lysande ögonen i hallen!

Va härligt det är att vakna till Pingu (jag har den ringsignalen på min mobil) en tidig lördagsmorgon innan solen gått upp! Jag var ganska trött (läs mer död än levande) men jag kom upp och fick med mig övriga familjemedlemmar. Ja, Lexie är alltid snabbt uppe men hennes gamla mamma, hon sover gärna en bit in på förmiddagen.

Vi åt frukost och efter morgonrastningen körde jag till stallet. Det var FORTFARANDE dimmigt... men det var ju ljust i alla fall.

Släppte ut hästarna och mockade Latins box och tog även en runda i hagen. Någon av pojarna använder höet som toalett. Sen packade jag lite hö och hängde fram sadel o träns.

Latin hade ätit upp frukosthöet och han följde snällt med in. Han hade inte hunnit rulla sig så det gick fort att borsta honom.

Jag tog dressyrsadeln och reflexländtäcket. Lika bra att synas när det är så dimmigt.

Latin på väg ut

Han var pigg och stegade iväg i en väldans fart. Jag tänkte rida rundan vid Färskesjön, det var länge sen vi red där. Den är ingen lämplig mörkerväg!

Latin försöker spana över åkrarna men han ser inte så långt i dimman.

Jag ser däremot alldeles färska ÄLGSPÅR i åkern, bara ett stenkast från stallet!

Ingen älg i sikte i alla fall och vi fortsätter. Förbi Hallenbergs stall och går över den lilla bäcken.

På andra sidan går grusvägen mot Färskesjöns naturreservat. Det är en mjuk och härlig väg som både går upp och ner och lite hit och dit : )

Vi går förbi en liten sten (det är inte bara smålänningar som är "sten"rika)

Latin undrar varför jag stannar hela tiden och fotar!

Där vägen tar slut finns det en vändplan som också fungerar som parkering för dom som vill gå på vandringsleden. Där stod det 4 bilar, lite ovanligt för att vara en dimmig lördagsmorgon kl 9:30.

Jag kommer inte långt på stigen innan jag ser vem som har kommit i någon av bilarna, en jägare!

Jag frågar om det finns risk att bli skjuten men han säger att det är hare dom jagar så jag kan vara lugn. Inte för att jag kunde vara så där jättelugn när man passerar en man med gevär. Vi ser minst en jägare till och jag gör allt för att inte se ut som en kanin *fniss*

När jag har skrittat en bit och ska börja trava igen, vill Latin inte gå fram igen på korta tyglar. Det är en fix idé han har fått : (

Jag övertalade honom att gå även om han skuttade lite innan han lydde.

Sjöutsikt

Vi kom fram till standkanten och gick lite närmare. Latin var rädd att vi skulle bada så han stannade en meter innan vattnet, eller isen rättare sagt.

Sen blev det asfalt en bit och jag passade på att böja honom till vänster. Gav honom lös högertygel och ställde honom till vänster med vänster skänkel långt fram. Så varierade jag ställningen och böjningen så det blev öppna varierat med skänkelvikning. Till en början stretade han emot men sen släpte han och istället för att spänna sig sänkte han huvudet och kom upp med manken.

Jag tog en genväg genom skogen och kom ut på en annan grusväg. Här brukar vi flyga fram i vild galopp men när jag kommer ut på den ser jag en liten förvirrad orienterare. Tänkte att det vore dumt om jag skrämmer bort honom så han hamnar hos kaninjägarna!

Red försiktigt förbi killen och galopperade en bra bit. Då dyker det upp 2 st orienterare till. Vi skrittar förbi dom också och fortsätter sen i galopp tills grusvägen förvandlas till lerväg.

Där inne i skogen finns det en "halmbalekyrkogård"

Jag funderar om dom är övergivna, bortglömda eller undangömda?

Vi fortsätter och Latin får så småningom syn på något! Jag ser ingenting skumt men han sätter upp huvudet som om han såg ett monster. Kanske hör han något som jag inte hör.

Då kommer det fram ur skogen minst 10 orienterare i full fart. Latin har nog aldrig sett något liknande! Dom är nästan farligare än både älgar och vildsvin. Jag försöker trava vidare men han har fått någon märklig stuts i steget. Han är uppspelt och har svansen i vädret. Ingen idé att försöka få ner nosen på honom nu. Jag kan inte låta bli att skratta åt honom. Han är ju så komiskt min lille pojk, och vilken trav han har, får bjuda in lite orienterare nästa gång jag ska tävla.

Vi fortsätter men så ur en kurva ser han dom igen!

Får "hålla hand" och övertala Latin att de är helt normala människor i tajta kläder som springer in och ut ur skogen för att leta efter såna här.

Han tar mod till sig och ser att de flesta är barn med kartor. Ingen av dom säger något, dom ser mest förvånade ut : o

Till råga på allt så ser jag på åkern tydliga tecken på att familjen Gris (vildsvinen) har varit där och bökat.

Vi fortsätter och vid vägens ände står det en hel vagnpark.

Åh, det är så alla orienterare har tagit sig ut i skogen.

När jag kommer lite närmare ser jag att det är DANSKA orienterare dessutom : ) Inte konstigt att ingen sa nått!

Märkligt att hitta en hel hög danskar mitt ute i skogen.

(när jag fotar denna bil ser jag att det sitter några i bilen bakom, dom tittar väldigt konstigt på mig, tror kanske att jag är en svensk parkeringsvakt till häst eller något, hi hi)

Jag rider vidare och tar stigen hemåt. Denna sista stig innan man kommer fram till grusvägen som leder till stallet, är nog Blekinges mysigaste. Ja, kanske inte den här årstiden men jag gillar den skarpt.

Naturen är underbar! (även i dimman)

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Stallet ligger där framme vid de vita balarna : )

Tro det eller ej, dimman har kommit för att stanna. Det var inte riktigt lika illa som igår men jag valde att inte rida ut idag.

Istället tänkte jag låta Latin få motionera ensam : )

Mockade och packade hö innan jag tog in honom. Han fick komma in i boxen och äta lite hö innan jag gjorde iordning honom.

Brukar använda däckeln (selen) när jag longerar eller tömkör. Tog fram den plus longerlinan och gummibandet. Tog även ryggvärmaren, perfekt att använda som ländtäcke!

Ställde Latinen i gången för att bortsa honom. Han var duktigt lerig på halsen. Knöt upp svansen för att kunna linda benen, otroligt va luddig ben han har : o

Tog de nya bruna lindorna, de är så fluffiga och långa så ihop med paddarna ser de ut som benvärmare. Latin har ju så korta ben, det gör väl inte saken bättre.

(ignorera de skitiga fossingarna)

Latins öga, han såg så pigg och glad ut idag!

När allt var på plats gick vi upp på banan. Han fick skritta en bra stund för att bli lite varm i pälsen. Han var så fin så han fick trava igång utan inspänning. Det var en bra takt i traven och han rörde hela kroppen. Han kan ibland se ut som en träbock när man longerar och ibland är han så stel så han ser ojämn ut. Men inte idag.. : )

Växlade mellan varven och gjorde volten mindre/större. Ökade och minskade traven också och tog några varv i galopp.

Sen satte jag på "gummibandet" Vill ha ner nacken och få upp ryggen. Med vanliga inspänningar blir han så låst i sidorna. Traven blev ännu bättre och han travade på med långa taktfasta kliv. Galoppen var också jättefin. Han tuggade på bettet och frustade. Han behövde inte gå inspänd så länge, speciellt inte när han går så bra. Jag tog bort gummibandet och då tyckte han att vi skulle byta. Att han stod i mitten och att jag sprang runt honom men jag skrattade bara åt honom och skrittade av honom.

Han fick ha ryggvärmaren på sig en stund efter, när jag tog av allt annat.

Då ville han slicka på mina händer. Han gör det emellanåt, sträcker ut tungan i handflatan och slickar med undersidan på tungan. Man blir så där härligt slemmig efter en stund, som om man hade klappat en hel snigelfamilj. Sen fortsatte han slicka sig runt munnen. Han såg verkligen rolig ut!

Klockan blev snabbt 21 och hästarna fick sin kvällsmat. Jag sa god natt och körde hemåt.

Å nu sitter jag här på ena kanten i soffan. Det är ovanligt trångt idag. Husse har hämtat den blåa filten och då vet vovvarna att dom får ligga i soffan. Snabba som två vesslor hoppar dom upp och gosar ner sig som två små bollar.

Närmast mig, Xera

och brevid husse ligger Lexie

Vilken fredagskväll!

Vädrets makter är mitt största bekymmer.

Är det inte storm så ösregnar det eller så är det iskallt eller som idag, JÄTTEDIMMIGT.

Jag ville ju inte rida på banan idag igen, så jag tänkte om jag rider "grisarundan" så ser jag kanske lite bättre än att ge mig ut i mörka skogen.

Halva rundan går längst med en massa hus som lyser upp bra.

Pannlampan funkar inte när det är dimmigt, det blir bara en vit stråle men man ser ingenting.

Var sugen på att testa kandaret och tänkte att det kunde passa bra när det blir en lättare joggingrunda. Han har en tendens att lägga tungan över betten = han gillar det inte men rider man ut så får han så mycket annat att tänka på.

Så vi red iväg och Latin hade tagit på sig "Fina Dressyrhästs kavajen"

Kan det vara svartsjukan från igår som fick honom att gå så bra eller var det ridpasset utan matte kanske. Hursom helst var han pigg och smidig, men väldigt tittig. Inte så konstigt för allt såg så läskigt ut när det dök upp ur dimman.

Han travade på så bra och jag försökte galoppera lite. Vågade inte släppa honom någonting,  jag såg bara en meter framför mig och jag föredrar bättre sikt när jag ska galoppera. Rundan är på gränsen till för kort för Latin. Han hinner inte få upp flåset liksom men å andra sidan behöver han inte ta ut sig varje dag heller.

När vi nästan var hemma igen skuttade han rätt upp! Jag vet inte om det var något ljud eller något han såg, men rädd blev han och jag höll på att få hjärtattack. Upp var inte så farligt men han hade ingen koll på benen i landningen så han gick ner på knä. Jag hann nog svälja ner hjärtat två-tre gånger : O

Men han kom på rätt köl igen och vi fortsatte den sista lilla biten hem.

Han var så pigg och alert så vi hade kunnat ge oss ut på en runda till om inte dimman hade envisats med att förstöra sikten.

Vad ska jag välja? Blond eller mörk?

Håret har växt så mycket att det är dax att färga det igen (om jag inte vill ha en utväxt som ser GRÅ ut)

men jag har så svårt att välja... ska jag vara blond?

eller fortsätta vara mörk?

Tack tack Fia!

Reglerna:
Lista fem saker du inte kan vara utan
och skicka sen vidare utmärkelsen till två andra bloggare

Jag kan inte vara utan:

1. Roger- ingen är som han

2. Latin- jag har försökt men det går inte

3. Vovvarna- de är mina "barn" : )

4. Bilen- Hur skulle jag annars ta mig fram

5. Sömn- finns det något bättre än sömn

Jag fick denna av Fia

och skickar den vidare till Aramis och Ylle

 HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08...00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09...00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12...00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14...00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15...00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16...00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17...00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18...00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20...00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22...00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns! 
 

  KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som "allergi".
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…