ÄNTELIGEN har vinden lagt sig! Vilken skillnad det blir på vädret när det inte är ishavsvindar som smeker en på kinden.

Dagens ritt blev som igår fast tvärt om. Vi bytte häst, något som förhoppningsvis gav alla parter lika mycket.

Latin slapp argbiggan (jag) och jag fick känna av hur det är att rida på en mjuk häst. Jag hade inga spända axlar, ingen skumpande mage, ja ett helt ridpass med ett leende på läpparna. Nu ska jag försöka få ridningen på Latin dit utan att reta upp honom på vägen.

Latin gick jättenbra emellanåt men hade en del spänningar från gårdagen kvar. Han fick stå med Back on Track värmaren när jag mockade, sen får jag försöka hinna med och ge honom lite massage i veckan. Då blir det förhoppningsvis bätte. 

Han blängde lite på mig efter ridningen. Han tror väl att jag ska byta ut honom eller nått. Det är bra att han tror det för varje gång jag ens har funderat på det så har han gått så bra..... : )

Vet inte om jag har skrivit det innan men det var nära att Latin hamnade i Umeå för ett tag sen. Han skulle i så fall gått som körhäst på heltid men ändrade omständigheter gjorde att de sa nej och det är jag faktiskt väldigt glad för idag... ÄVEN om vi bråkar ibland!

Ture o Latin

Samma kalla väder, samma mörker men en annan dag....

Klär man bara på sig tillräckligt så överlever man det mesta.

Idag fick jag och Latin sällskap av Ture och medföljande matte. Det var mjukare i marken än igår så vi chansade på att det gick att rida på banan.

Istället för att fila runt i skritt för att värma upp så skrittade vi ut en sväng. Hästarna kom igång och blev varma men jag höll på att frysa ihjäl. Då hade jag för lite kläder. Händerna var isbitar trots de varma fleecevantarna.

Latin blev lite sur när jag istället för att hoppa av red upp på banan. Han ansåg att hans motíonsrunda var slut i och med att vi var hemma igen. Men så var inte fallet. Jag försökte korta upp tyglarna men de stela isfingrarna var inte så sammarbetsvilliga. Ville värma dom men det hjälpte knappt. Försökte få ihop honom någolunda men han började tjafsa i munnen och drog i mig. Jag kunde knappt hålla emot och det märkte han. Värmen började komma tillbaka i fingrarna när jag hade travat lite men Latin stretade mer och mer. Till slut gick han inte fram alls. Han ville INTE trava på korta tyglar. Han STANNADE till och med när jag skänklade.... *suck*

Varför detta tjafs? Jag försökte med öppna. Sen lite skänkelvikning och det blev bättre men långt ifrån bra. Han gick emot skänklarna och började skutta. Lättade fram och gjorde lite skrämselförsök. Det biter dock inte på mig, men visst är det lite obehagligt!

Jag grälade på honom och tålamodet hade tagit slut för länge sen men jag tänkte inte ge mig. Jag VÄGRADE lätta på handen, det som han ville mest på hela jorden. Vem är mest envis? Släpper jag nu så blir det värre sen... Men så kom ett och två steg... lite tjabb igen men så ett steg till och sen rullade det på. Jag fick passa honom och han fick ett par återfall men efter lite mer än 1 timma började han gå bra. Jag flåsade som en flodhäst och var helt slut i mage och ben. (är verkligen i toppform)

De sista sittande minuterna var helt ok. Jag satt bra (skumpade knappt alls) och han gick fram med en mjuk mun och lyssnade på sin ettriga ryttare.

Kan han inte bara försöka göra rätt direkt...det vore ju så enkelt för oss alla.

Ja det var inte första gången vi bråkade och förmodligen inte den sista men än så länge håller vi ihop och kämpar på, det är huvudsaken. Man får aldrig ge upp!

När allting bara blir fel...

Fundersam ryttare

-"Hur löser jag det här?"

-"Dum matte, hon fattar ingenting!"

-"ska vi inte försöka lite till?"

-"ok, jag ger mig men då ska jag minsan ha en extra morot ikväll!"

(bilderna är från ett annat tillfälle, inte ikväll)

Slutet gott även denna dag.... men det var en tuff och brokig väg dit!

Sov gott (tänk på skönhetsömnen)

Kallare än kallast är en bra beskrivning på vädret idag.

Vinden kyler ner allt, speciellt tårna och nästippen.

Eftersom Latin har tagit det lugnt i 3 dagar så ville jag inte bara skritta en stund eller ännu värre, låta honom stå.

Det är inte lätt att hitta någonstans att rida där det är mjukt i marken när det varit ett par minusgrader ett par dagar.

Vi fick sällskap av Bella plus matte och vi vände mularna mot bokbacken. Mellan bokskogen och havet finns en äng som aldrig fryser. På vägen dit kan man smyga fram i åkerkanten och få ett lite mjukare underlag. Det var inte alls så farligt kallt när vi red iväg, det var nästan skönt och månen lös så fint på oss.

Vi kom ner till ängen och tog några varv i galopp. Latin var überpigg och jag red på hacket för att låta munnen vila. Jag hade nästan svårt att hålla honom, oj vad det gick undan. Han sprang lite som om han vore jagad och det var han ju också ( av Bella ; )

När de hade fått springa av sig en aning så red vi hemåt igen. Vi kom ut på de öppna vidderna och där blåste det.... Burr va kallt! Vi travade så gott det gick men benen och tårna och fingrarna och kinderna.... Ja hela vi höll på att ganska fort förvandlas till 2 st istappar. Tur att vi hann hem å tina upp i sista sekund. Latin såg så glad ut efter turen, tror han uppskattade damsällskapet.

Eftersom jag fått hjälp med hur man får in korten i mobilen till datorn, så har jag massor av intressanta bilder som jag gärna delar med mig.

Det var en fin dag i slutet av sommaren, jag och vovvarna tog en långrunda och gick på grusvägen mellan åkrarna. Där går man förbi en betong form där de brukar förvara diverse jordbruksrelaterade saker, tex gödsel

Nu hade dom börjat fylla på potatis, till Vovvarnas stora lycka. De älskar rå potatis. När jag närmade mig betong kanten såg jag att det var någontin uppepå. Xera såg det också och hon var snabbt på väg dit. Jan hann precis stoppa henne och rädda det som var i fara.

Vad var det för något? Ja, det undrade vi me. Jag fotade den som bevis och vi gav den smeknamnet Potatisdjuret.

Den satt där på kanten alldeles stilla och spanade ut över sina potatiskompisar. Ja, han satt nog där i nästan 2 veckor innan han spårlöst var försvunnen...

Vi saknar honom än : (      *snyft*

Hej... Nu är jag här igen : )

Det har hunnit bli Februari och det har varit tyst här på bloggen sen i torsdags. Det är ju lite tråkigt men desto mer har jag att skriva idag.

Jag börjar med Fredag den 30:e

Skyndade mig hemåt efter jobbet, gick ut en snabbis med vovvarna och efterlyste Sambon som fastnat på jobbet. Letade igenom frysen för att hitta något som jag kunde förvandla till mat. Hittade pannbiffar, bra det tar vi (det är ju vääääldigt sällan jag som lagar maten, jag har verkligen ingen talang i köket) Felix pulvermos ligger också på min nivå och det går snabbt.

Det gick att äta och sen fick jag bråttom till stallet. Roger undrade om jag skulle göra något speciellt i stallet eftersom jag hade så bråttom... Han hade helt glömt bort att jag skulle till ERINGSBODA!!!

Speedmockade och fick hjälp med höpackningen. Gav Latin sin fredagspuss och körde hemåt igen. Hade ca 30 min på mig innan jag skulle köra igen... då åt andra hållet. Hämtade upp Lena, en arbetskamrat, vid halv åtta sen åkte vi norrut, mot dansstället Eringsboda brunn.

 http://www.eringsbodabrunn.se/

Eftersom jag inte har växt upp här i Blekinge har jag inte upplevt ungdomsdiscot ute på Brunnen, så jag missar skylten och kör och kör och kör tills vi kommer till Smålandsgränsen. Gissar att vi har kört fel och vänder efter ett telefonsamtal med Dansproffset. Tillslut, 25 minuter senare, är vi framme. Kön är JÄTTELÅNG och dom har inte börjat släppa in än. Några vakter visar vart vi som hade biljett skulle gå och den kön var inte alls lika lång. Vi kom in och äventyret började.

Det var så mycket folk av alla åldrar, former och storlekar. Det var kanske inte innegängen som var där men visst fanns det en och annan som brukar hänga på Statt om lördagkvällarna.

Klockan slog nio och upp på scenen kliver LARS KRISTERZ

Nä, jag brukar inte lyssna på dansband och nej, jag har inte dansat speciellt många gånger, men när Anna skickade ett sms vid nyår om att Lars Kristerz skulle komma till Eringsboda kunde jag inte säga nej. Speciellt inte efter att jag slaviskt har följt Dansbandskampen hela hösten. Många kallar dom Pajasar men jag tycker dom är SÅ häftiga och jag vågar erkänna det.

Att Scotts sen delade scen med killarna i Lars Kristerz gjorde inte saken sämre.

Vilket ös det var! De som dansade var lite sura för att vi som inte dansade tog upp för mycket av dansgolvet. En liten skåning bjöd upp mig men jag trampade mest honom på fötterna, ha ha

Sen kom en gammal bekant och jag gjorde ett nytt försök. Det gick faktiskt något bättre även om det mest kändes som man körde radiobilar på Liseberg.

Tiden går fort när man har roligt och på vägen mot garderoben såg jag en annan "tv-kändis" Peters pappa!

och har man dansat till Lars Kristerz måste man ju ha en T-shirt

Det var en upplevelse och jättekul att träffa Anna & Co igen.

Dans är ju även ett bra kompliment till ridningen. Man får taktkänsla och smidighet. Får se om det har gett någon effekt..... : )

Sen blev det lördag den 31:e

Jag gick upp tidigt för att knåda några hästar i lyckeby. Det är nog varmare där för nästan alla hästar hade börjat fälla. Våra ute i Jämjö håller hårt i sina hårstrån.

Sen fick jag erbjudandet att motionera Latins boxgranne. Det är jättenyttigt att rida andra hästar och jag tackade naturligvis ja.

Hann ut till stallet innan mörkret kom men det var kallt och vinden var isande. Sadlade och insåg att han faktiskt är en jättehäst. Minst 10 cm högre än Latin. Pallen var ett nödvändigt ont och väl uppe på ryggen kändes det bättre.

Han är en mjuk och känslig häst och jag kunde fokusera på min sits. Han tyckte nog att jag var en liten plutt med korta ben men jag gjorde mig ganska förstådd i alla fall.

Latin som vilat en dag fick gå i lina idag. Tog Back och Track värmaren och spände in honom löst och lågt. Han hade en fin takt i traven men var lite kort och spänd till en början. Han såg riktigt fin och smäcker ut. Lite som en spänstig unghäst : )

Jag tog ingen galopp på honom eftersom han varit så svag i bakpartiet och till slut hade han en riktigt bra trav. Sen fick han stå med ryggvärmaren medans jag mockade. Hoppas den gav bra effekt på den långa ryggen.

Idag, söndagen den 1:e februari

Sov som en stock idag!! Jag var hur trött som helst och hade jag inte blivit väckt av två  tosiga hundar som hade varit på morgonpromenad med husse, så hade jag kanske sovit än....

Red Latins boxgranne idag också : ) Nu híttade jag knapparna lite bättre men det var kallt och marken hade börjat frysa. Det blev mest skritt men det går ju jobba på bra ändå.

Latin hade jag tänkt att massera men han var så frusen när jag tog in honom från hagen så jag ville inte ställa honom i gången utan täcke. Han får spara sin massage till en annan dag. Han får vila sig i form idag!