Direktlänk till inlägg 14 mars 2009
Som vanligt när det är helg så har jag utsläpp, antingen lördag eller söndag. Det är för att jag är lyckligt lottad att ha snälla stallkompisar som släpper ut på vardagarna. Jag har ju lite svårt att hinna med det när det är jobb, det går med lite planering men jag tar hellre helgerna!
Det var dimmigt och ganska rått väder men hästarna är glada att få komma ut oavsett väder. Latin var väldigt tjock i benen när jag släppte ut honom, det har han inte varit i vinter, gissar att örtkuren med Echinacea hjälpte till med cirkulationen. Nu verkar den var ur funktion igen : (
Sen mockade jag och packade hö och kopplade på släpet, hann sätta på en tvätt och lägga ut sadel / träns i bilen. Trots att jag hade hur lång tid som helst på mig, blev det ändå lite stressigt att hinna iväg i tid. Det är väl märkligt!! Lindade benen och la på honom BoT värmaren under Ylletäcket.
Självklart fick Latin glänsa i sin nya nosgrimma!
Lite svårt att fota själv : ) När jag sadlade Latin så gick det förbi en pappa och han lilla dotter. Flickan ville nog gärna gå fram och klappa hästen men pappan sa "att man vet aldrig om dom är glada eller inte"
Latin verkade vara på ett toppenhumör!
Red fram i gamla ridhuset och träffade där Latins gamla kompis Onyx. Han och matte hade ett relativt lugnt ridpass barbacka.
Latin var jättepigg, han hade inte tid att skritta utan tyckte vi skulle trava.
Han var på ångloks-humör och det kändes som INGENTING kunde stoppa honom. Lät honom galoppera på i ett friskt tempo så småningom och han kom igång fint men var svår att ställa och jag hade ingen fin kontakt i munnen, han hävde sig framåt och hela jag följde med fram.
20 minuter hann vi värma upp, sen var det dax att gå in i det lilla ridhuset.
Det är lite tråkigt när de lägger privatträningarna efter ridskolan. Man kan inte rida på spåret för det är verkligen ett spår! Hästarna nästan snubblar på kanten, istället får man träna på att rida inanför spåret. Inget ont som inte har något gott med sig ; )
Jag fortsatte framföra mina önskemål (började redan igår kväll) och förklarade mina svagheter.
Började med att trava upp på medellinjen för att se hur pass raka vi var.
Det var rätt ok men mina händer... dom var inte raka. Vet inte riktigt vad jag gör med höger handen men den gör inte det som den borde göra.
Höjer den ibland.. sänker den ibland. Håller helt plötsligt tygeln mellan pekfinger och tumme, eller så håller jag ut pek och långfinger!!
Sen travade vi på volt, han sköt ut bogarna och rumpan ramlade in. Red lite förvänt, utåtställd. Skulle flytta in framdelen innanför spåret men det gick inte. Efter en nogrann genomgång av vad jag gjorde / inte gjorde, så gick det kanonbra!! Tänk, åter igen insåg jag att jag gjort helt fel fram tills nu.
När jag använde rätt skänkel, höll ett jämnt och lagomt stöd så blev traven så fin. Jag satt och benen bara hängde där stilla längst sidorna. Det var inte ens skumpigt!!! Å när något kändes fel, stannade jag och kollade vad som var tokigt. Till 98 % var det jag som gjorde fel!
Vilken effekt träningen får när man kan plocka isär problemen och hitta felen och RÄTTA till dom, det ger en bra AHA upplevelse = lättare att hitta rätt nästa gång.
Likadant i galopp och där ville rumpan komma in ännu mer så jag fick vara väldigt noggrann där.
45 min går ibland alldeles för fort, men vi hann med lite serpentinbågar i förvänd galopp också.
Avslutade passet med skänkelvikningar i skritt. Det var nästan den svåraste övningen.
Sammanfattning: Hela träningen gick kanonbra!!
Galoppen brukar vara en fröjd att rida men nu var den helt fantastisk.
Jag är så mycket nöjdare idag än vad jag var förra veckan.
Å jag känner redan träningsvärk... det måste vara ett bra tecken.
När jag var klar och gick mot släpet så mötte jag en lagkamrat och hennes läckra hingst, vi kan kalla honom Mr B.
Jag lastade Latin och följde med till flisbanan. Båda ridhusen var bokade, det lilla till träningen och i det stora var det en clinic i miljöträning.
Det var Jörgen & Co i Blekinge Uppvisningsryttare som höll i det.
I flisen red en annan lagkamrat, klubbens enda Lipizzaner.
Hingsten visade upp sig för den helt ointresserade valacken : o
Lite skritt
och lite trav
å sen..... fick JAG prova!!
Jag är typ dubbelt så stor som ägaren, ha ha, och det gör att den stora ståtliga hingsten ser plötsligt ut som en liten ponny!
Har aldrig ridit Frieser innan men oj va häftigt det var. Han var så mjuk i steget och efter ett par varv förstod vi varandra riktigt bra.
Galoppen var lite jobbig och det blev lite skutt. Han har inte varit igång så länge pga olika anledningar.
Vem vet... ni kanske kommer få se mer av denna vackra häst ; )
När vi ända pratar Frieser kan jag passa på att påminna om morgondagens Clinic med Tobbe Larsson.
Så i morgon kan jag säga till Tobbe, att jag också kan rida Frieser *asg*