Våren har kommit med stora kliv.

Det var 10 plusgrader när jag gick ut från jobbet strax innan fem.

Havet var alldeles blått, ja det såg nästan varmt ut!

Jag skyndade hem och åt som vanligt ärtsoppa (traditionsenligt torsdagsmat) Vovvarna fick bara en kort runda, idag ville jag till stallet innan solen gick ner.

Det var alldeles tomt i stallet så jag tog in Latin direkt. Han hade inte rullat sig så farligt mycket så det gick fort att få honom ren. På med benskydd och jag tog faktiskt dressyrsadeln trots att jag tänkte hoppa.

Hann bli klar på ett ögonblick och vi tog skogshållet till banan.

Jag lät Latin gå i en öppen form med en lätt lätt kontakt med munnen, ja tyglarna var halvlånga och han kunde sträcka ut halsen och röra sig fritt. När han älgade på för mycket, gjorde jag en liten halvhalt och han lyssnade fint och dämpade sig.

Han hittade en hel del saker att titta på, tror att det var ganska länge sen vi red den vägen i dagsljus.

När jag kom fram till banan... då hade dom plockat bort ALLA hindrerna!

Hela vintern har dom stått där och bara väntat på att bli överhoppade, nu när jag väl ska hoppa.... så var dom borta! Ja, dom stod ju utanför banan så helt borta var dom ju inte. Hade ingen lust att släpa fram en massa bommar och stöd så jag tog fram 5 bommar till kavaletti och ett litet blocket-hinder.

La bommarna vid staketet med ändarna utanför, de blev lite högre när de vilade på gräskanten. Stegade och fick det till 1,1 meter mellan bommarna. Travade över ett par gånger i varje varv, men det kändes inte alls bra. Hoppade av och kortade avståndet, för att få mer lyft och bärighet.

Då kändes det ÄNNU värre!! Hoppade av igen och längde avståndet till 1,2 meter (eller 5 fötter storlek 38) enligt mina ögonmått. Då blev det genast bättre. 

Red över bommarna, fattade galopp, red en volt, hoppade det lilla hindret, volt igen och ner i trav över bommarna osv osv i båda varven.

Stannade och skrittade ett halvt vard då och då. sanden på banan var tung, ville inte pumpa fram för mycket mjölksyra i Latin.

När det funkade fortsatte jag från bommarna och hoppade upp på banken.

Där lossnade något och galoppen blev plötsligt jättefin.

Traven var fortfarande kantig.

Hoppade banken ett par gånger sen avslutade jag innan Latin blev för trött.

Plockade in bommarna och red hemåt.

Galopperade på hemvägen och försökte få honom låg i formen. När jag kände att han svarade på det, drev jag på med innerskänkeln och oj vilken fart han fick! Bytte galopp och vänster var bättre än höger. I den farten var vi hemma på nolltid. Så jag tänkte att jag kunde skritta av honom från marken, det var ju fortfarande ljust. Men så kom jag på en annan idé.

Har ni sett hur Cowboysarna tömkör sina hästar? Trär tömmarna genom stigbyglarna, det tänkte jag testa.

Gick upp på banan och jag såg hur stel Latin var. Nu hade han ändå gått nästan en timma och hans kropp borde ha vaknat till liv.

Bad honom trava och det gjorde han... uh, va illa han gick.

Vänster varv såg bättre ut, höger varv var SÅ kantigt. Han hade ingen takt, ingen bärighet och absolut ingen balans i sin kropp. Galoppen funkade men traven... *suck* inte konstigt att jag har svårt att sitta på honom.

Det är nu jag får ta fram alla våra minnen och fakta om hur han har varit tidigare, vad som gör honom bättre / sämre. Efter alla dessa år vet jag att han mår sämre av att vila, men han får inte gå för hårt. En svår balansgång.

I höstas konstaterade jag och Latins Equiterapeut, Malin, att när han är sån här så kan man jämföra honom med person med reumatiskt värk.

Om det ändå fanns något jag kunde ge för att underlätta för honom när han är sån här. Värme får han, massage ska han få och röra på sig får han ju nästan varje dag.

Erlichias är en besvärlig sjukdom...

Han är alltid värst på våren, det är som Erlichiasen "blommar" upp då. Ibland går det över snabbt, men våren 2006, när Latin var ute på foder, blev han inte bra. Han fick åka till Göran på Stenestad Hästklinik och vid ett böjprov var han halt på ALLA fyra. De röntgade haser och knän för det var där fodervärden trodde felet satt. Blodprov visade på höga titrar och han fick en omgång tetracyklin. Efter 5 dagar var han ohalt, sen tog det väl ett halvår innan han var helt ok. Det var 3:e behandlingen...

Nu tycker säkert en del att jag är dum som ens rider och framför allt tränar och tävlar en häst som har dessa symtom. Och ja, det är jag säkert också, men vad är alternativen? Vila? Promenadhäst? Avlivning?

Nä, hur konstigt det än låter så mår han bättre av att ridas och tränas så mycket som möjligt och han hade ju inte gått så bra som han faktiskt gör vissa dagar OM han inte hade haft viljan och orken.

Den dagen jag märken att han inte klarar det längre så lovar jag att göra det bästa för honom....

När jag hade skrittat av honom, ställe jag honom i boxen med BoT värmaren över manken och ylletäcket ovanpå. Bytte vatten, mockade och blandade kraftfodret. Lämnade boxdörren öppen när jag tömde kärran och hörde att han tog ett kliv utanför boxen.

Tog honom på bar gärning när han försökte bryta sig in i brödpåsen : )

När han upptäckte att han var iaktagen, spelade han sååå oskyldig!

Är han inte charmig, min lilla cementklump?

Å nu är det en vecka sen högerfoten fick sig en smäll.

Svullnaden är kvar och jag har blivit blå uppe på foten vid tårna.

Skumt...

(det här är tydligen ingen hästblogg längre, utan en FOTBLOGG)

 

Aramis

2 april 2009 23:32

Gillar din fotblogg också :) Hi hi :-D Jag kan berätta att min Rigoletto (som också haft Ehrlichios, eller vad hundan det nu heter) - hade nog varit någon annanstans om alla andra fått bestämma. Han har också en urläkt tuber coxa-fraktur (höftleden) - han är allmänt kantig och stel och tar alltid kortare steg med sitt ena framben... men honom har jag tränat och tävlat i mängder av år! Och nu vilar han, pga våldsam skada i sidoligamentet, många hade säkert gett upp för länge sedan. Men inte jag inte! Så länge man vet att hästarna mår bra och har det bra så är det självklart att de ska leva! Man avlivar inte bara en häst! Nej - du gör helt rätt! Ps. Hur gick det med vovvisen? Ds. KRAM :)

http://aramise.bloggagratis.se

 

Natalja

2 april 2009 23:37

Åhhhh, va SKÖNT att ha någon som förstår varför man kämpar!!

Vi har inte hört något om vovven, så förhoppningsvis har han kommit "hittat" hem nu.

Många kramar

 

ylle

3 april 2009 06:40

Huua, den där foten ser ut att göra ONT! Är Du säker på att inte nåt är brutet i den???

Jag förstår att Du kämpar med Din Latin, självklart vill man inte ge upp trots krämpor. Och så länge Du är så lyhörd så blir det nog bra ändå. Du har inte provat att ge honom antiinflammatoriskt? Min man äter det ibland när han har för ont, han har psoriasisartrit. Men han jobbar ändå, skulle han sätta sig ner så skulle han få mer ont, inte minst i själen!

http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

 

Natalja

3 april 2009 22:28

Foten gör faktiskt inte så ont som man kan tro. Det ömmar mest där det är svullet.

Jag funderar på att ge honom hackad djävulsklorot, den har ju antiinflamatoriska egenskaper, eller en ny kur med echinachea rot. Det fick han i vinter och mådde mycket bättre.
Latin hade inte heller mått bra psykiskt av att inte få röra på sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I veckan hade vi besök av Hovslagaren. Han tyckte vi skulle plocka av skorna på Walle. Näää, tänkte jag, jag får ju snart börja rida igen!!Men min Hovis är en klok gubbe som själv gjorde en stor operation för några år sen och han tyckte jag skulle ta...

    Den här våren blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. En misstanke ledde till ett besök på vårdcentralen som sen skickade mig till gynmotagningen. Tre veckor senare operation...Läkarna hittade en gigantisk cysta på ena äggstocken. De har a...

När stressen tar över och sätter kroppen i obalans finns det en hel uppsjö av metoder att bli lugn igen. Jag har jobbat mer eller mindre aktivt mot detta i snart två år. Det är en lång tid och jag känner mig inte helt 100 än. Jo tankarna har jag gans...

VAB för 4:e veckan!!!       Hästarna vilar sig i form....       Å det gör jag med      Men det ska vi strax ta å ändra på!! Har insett hur viktigt bloggen faktiskt är. Både för mig och andra    Så nu kör vi igång igen!!Häng ...

    Vi klarade nyår helskinnade!! Det är väl enda nackdelen med lösdrift, att det blir lite bökigt att få in alla hästar under tak vid tolvslaget.  Jag hade klurat ett tag på hur vi skulle lösa det hela och min plan fungerade.  Jojje och Fr...