Enligt mitt träningsschema skulla jag ha ridit dressyr på banan idag och ridit ut och klättrat i morgon. Men när man har en häst som inte är okey i kroppen så måste man anpassa träningen efter hästens behov.

Ofta när vi stöter på bekymmer av olika slag, brukar jag "känna efter" vad jag ska göra, man kan väl säga att jag försöker lyssna på min magkänsla.

Inte alltid, men väldigt ofta har magkänslan rätt.

När jag satt på jobbet idag, funderade jag på vad jag skulle göra med Latin idag. Han behöver rörelse och värme.

KLART... en skrittrunda på en timma med ylletäcke, BoT och långa benlindor!! Det är rörelse och mycket värme. Först tänkte jag gå med honom, men så kom jag på att om mina fötter ska återfå sin naturliga form och färg så ska dom nog INTE traska runt i tunga stallskor i en timma.

Det fick bli barbacka och jag skyndade mig ut innan solen slocknade.

Latin kändes kort i steget till en början men efter 10 minuter tog han ut steget mer och ryggen började röra sig mer. Han gick å kikade på långa tyglar och vi såg måsar och rådjur. Efter ca 30 min tyckte jag att det började bli både varmt och obekvämt att sitta på Latins inte så runda rygg.

Travade ett par steg innan vi var hemma igen, bara för att känna hur han travade. Jag blev glatt överraskad av att han var taktmässig och inte alls tung!!

Det var rätt mörkt när vi kom tillbaka till stallet : o

Latin såg väldigt nöjd ut efter skrittrundan.

Tror/hoppas att det var precis det han behövde.

Sen fick han stå en liten stund i gången medans jag mockade och packade hö. Jag masserade honom med gummiborsten för lite extra cirkulation och för att få bort lite päls. Latin stod och gääääspade, avslutade med att ta av lindorna och masserade benen lite snabbt.

Klockan var redan 21:15 och hästarna väntade på kvällsmaten. Latin får alltid först när jag fodrar, någon förmån ska han ju ha för att han är så snäll.

Åh, jag måste ju bara berätta...

På eftermiddags fikat på jobbet idag, fick jag en trevlig överraskning.

Ett presentkort på RONNEBY BRUNN på 2 000 kr.

Varför det? Jo på måndag har jag varit anställd i 10 år!

Vart tar tiden vägen.... det känns som om det vore igår : )

Här är söndagens STARTLISTOR

Jättekul att SÅÅÅÅÅÅÅ många ska vara med.

Trodde alla skulle vara med på den Lokala tävlingen i BräkneHoby (Sporren) men den tävlingen blev inställd.... pga för få anmälningar!

Jag är anmäld till LB:2 och LA:4

Våren har kommit med stora kliv.

Det var 10 plusgrader när jag gick ut från jobbet strax innan fem.

Havet var alldeles blått, ja det såg nästan varmt ut!

Jag skyndade hem och åt som vanligt ärtsoppa (traditionsenligt torsdagsmat) Vovvarna fick bara en kort runda, idag ville jag till stallet innan solen gick ner.

Det var alldeles tomt i stallet så jag tog in Latin direkt. Han hade inte rullat sig så farligt mycket så det gick fort att få honom ren. På med benskydd och jag tog faktiskt dressyrsadeln trots att jag tänkte hoppa.

Hann bli klar på ett ögonblick och vi tog skogshållet till banan.

Jag lät Latin gå i en öppen form med en lätt lätt kontakt med munnen, ja tyglarna var halvlånga och han kunde sträcka ut halsen och röra sig fritt. När han älgade på för mycket, gjorde jag en liten halvhalt och han lyssnade fint och dämpade sig.

Han hittade en hel del saker att titta på, tror att det var ganska länge sen vi red den vägen i dagsljus.

När jag kom fram till banan... då hade dom plockat bort ALLA hindrerna!

Hela vintern har dom stått där och bara väntat på att bli överhoppade, nu när jag väl ska hoppa.... så var dom borta! Ja, dom stod ju utanför banan så helt borta var dom ju inte. Hade ingen lust att släpa fram en massa bommar och stöd så jag tog fram 5 bommar till kavaletti och ett litet blocket-hinder.

La bommarna vid staketet med ändarna utanför, de blev lite högre när de vilade på gräskanten. Stegade och fick det till 1,1 meter mellan bommarna. Travade över ett par gånger i varje varv, men det kändes inte alls bra. Hoppade av och kortade avståndet, för att få mer lyft och bärighet.

Då kändes det ÄNNU värre!! Hoppade av igen och längde avståndet till 1,2 meter (eller 5 fötter storlek 38) enligt mina ögonmått. Då blev det genast bättre. 

Red över bommarna, fattade galopp, red en volt, hoppade det lilla hindret, volt igen och ner i trav över bommarna osv osv i båda varven.

Stannade och skrittade ett halvt vard då och då. sanden på banan var tung, ville inte pumpa fram för mycket mjölksyra i Latin.

När det funkade fortsatte jag från bommarna och hoppade upp på banken.

Där lossnade något och galoppen blev plötsligt jättefin.

Traven var fortfarande kantig.

Hoppade banken ett par gånger sen avslutade jag innan Latin blev för trött.

Plockade in bommarna och red hemåt.

Galopperade på hemvägen och försökte få honom låg i formen. När jag kände att han svarade på det, drev jag på med innerskänkeln och oj vilken fart han fick! Bytte galopp och vänster var bättre än höger. I den farten var vi hemma på nolltid. Så jag tänkte att jag kunde skritta av honom från marken, det var ju fortfarande ljust. Men så kom jag på en annan idé.

Har ni sett hur Cowboysarna tömkör sina hästar? Trär tömmarna genom stigbyglarna, det tänkte jag testa.

Gick upp på banan och jag såg hur stel Latin var. Nu hade han ändå gått nästan en timma och hans kropp borde ha vaknat till liv.

Bad honom trava och det gjorde han... uh, va illa han gick.

Vänster varv såg bättre ut, höger varv var SÅ kantigt. Han hade ingen takt, ingen bärighet och absolut ingen balans i sin kropp. Galoppen funkade men traven... *suck* inte konstigt att jag har svårt att sitta på honom.

Det är nu jag får ta fram alla våra minnen och fakta om hur han har varit tidigare, vad som gör honom bättre / sämre. Efter alla dessa år vet jag att han mår sämre av att vila, men han får inte gå för hårt. En svår balansgång.

I höstas konstaterade jag och Latins Equiterapeut, Malin, att när han är sån här så kan man jämföra honom med person med reumatiskt värk.

Om det ändå fanns något jag kunde ge för att underlätta för honom när han är sån här. Värme får han, massage ska han få och röra på sig får han ju nästan varje dag.

Erlichias är en besvärlig sjukdom...

Han är alltid värst på våren, det är som Erlichiasen "blommar" upp då. Ibland går det över snabbt, men våren 2006, när Latin var ute på foder, blev han inte bra. Han fick åka till Göran på Stenestad Hästklinik och vid ett böjprov var han halt på ALLA fyra. De röntgade haser och knän för det var där fodervärden trodde felet satt. Blodprov visade på höga titrar och han fick en omgång tetracyklin. Efter 5 dagar var han ohalt, sen tog det väl ett halvår innan han var helt ok. Det var 3:e behandlingen...

Nu tycker säkert en del att jag är dum som ens rider och framför allt tränar och tävlar en häst som har dessa symtom. Och ja, det är jag säkert också, men vad är alternativen? Vila? Promenadhäst? Avlivning?

Nä, hur konstigt det än låter så mår han bättre av att ridas och tränas så mycket som möjligt och han hade ju inte gått så bra som han faktiskt gör vissa dagar OM han inte hade haft viljan och orken.

Den dagen jag märken att han inte klarar det längre så lovar jag att göra det bästa för honom....

När jag hade skrittat av honom, ställe jag honom i boxen med BoT värmaren över manken och ylletäcket ovanpå. Bytte vatten, mockade och blandade kraftfodret. Lämnade boxdörren öppen när jag tömde kärran och hörde att han tog ett kliv utanför boxen.

Tog honom på bar gärning när han försökte bryta sig in i brödpåsen : )

När han upptäckte att han var iaktagen, spelade han sååå oskyldig!

Är han inte charmig, min lilla cementklump?

Å nu är det en vecka sen högerfoten fick sig en smäll.

Svullnaden är kvar och jag har blivit blå uppe på foten vid tårna.

Skumt...

(det här är tydligen ingen hästblogg längre, utan en FOTBLOGG)

Jag bor ca 100 st 30 cemtimeters linjaler från den ganska hårt trafikerade vägen E22. När jag stod i hallen för att hoppa i stalluniformen, såg jag en svart hund springa förbi... LÖS! Mycket olämpligt att springa där vare sig man är hund eller av annan sort. Jag öppnade dörren och visslade, var nästan på väg ut men hade inte fått på mig ridbyxorna än. Roger som var bättre klädd, gick ut för att se vad den tog vägen.

Jag fick snabbt på mig byxor o skor, tog ett koppel och en näve hundmat.

Gick ut och såg att Roger hade fått fatt i hunden och stod och pratade med en granne. Hon hade redan ringt Polisen (hon jobbar där : ) men dom hade inte fått in något samtal om någon förlorad hund. Hon fortsatte att ringa till en uppfödare i närheten som kom för att titta på den, trodde att det eventuellt var en kompis till henne. Men tyvärr så var det inte så.

Vovven som var väldigt glad och snäll hade ingen örontatuering, inget halsband med namn heller. I stryphalsbandet satt ett kort kort koppel.

Vi tog med vovven till min bil, fick bära in honom (ca 30-35 kg) i Lexies bur.

Han verkade vara runt ett år och var kanske inte så van att åka bil.

Vi körde till Karlskrona Djurklinik för att se om dom kunde hjälpa oss.

Marie som stod i receptionen hämtade en scanner och JA, han var chipmärkt! Men ägarpapprerna var förmodligen inte inskickade : ( Ingen ägare var registrerad på det ID nr.

En annan av personalen ringde polisen igen. Ingen träff där heller. Veterinären Claes sa att vovven får stanna över natten så skulle dom fortsätta letandet efter Vovves ägaren.

Håll tummaran att han får komma hem igen och att han låter bli att smita fler gånger....

Dagens stora Aprilskämt... det var min egna bruna häst!

Kom sent till stallet efter turen med vovven men eftersom det är så ljust om kvällarna nu så mockade jag och packade hö innan jag tog in Latin o Bella.

Tänkte rida bort till boket och sadlade Tiinen. Skrittade iväg och han kändes pigg och rörlig. När jag hade skrittat en kvart, kortade jag upp tyglarna och kände redan då att Latin INTE var så rörlig. Det går knappt att beskriva men han känns som en.... TRÄHÄST! Det här fenomenet tror jag härstammar från Erlichiasinfektionen. När han ena dagen kan vara mjuk och fin och nästa dag som om han vore gjord av betong.

Skittade i lugnt tempo, flyttade bogen och red ett par meter i öppna. Kom sen fram i trav... men saktade av igen. Vill inte trava när han är så på bogarna och inte trampar under sig alls. Sen gjorde jag 1439 öppnor till, följt av 425 halter med 85 ryggningar och flyttade honom 632 gånger för skänkeln. Tog en kortade väg än vad jag hade tänkt, eftersom jag bara skrittade tog det lite tid. Red upp på en väg över åkrarna och han gick med korta steg. lyfte knappt på tassarna alls och mitt tålamod höll sig lugnt tills han snubblade den 28:e gången. Bankade med skänkarna (ingen större reaktiona) och han fick en lite pisk av änden på tyglarna.

När vi ridit över åkern, bröt jag en liten pinne, petade han på rumpegumpen och bakbenen kom lite bättre under hans lååååånga kropp.

Fortsatte med öppna och skänkelvikning, fick passa honom för helt plötsligt rusade han iväg på sidan.. fel fel fel... *suck* Det kändes inte lovande inför tävlingen på söndag.

Skrittade ner för den sista backen och provade att trava 20 meter. Jo visst var det lite bättre... men långt ifrån bra!

I morgon ska vi hoppa lite och kliva över bommar. Förhoppningsvis tappar jag inga fötter eller bryter några andra kroppsdelar!

Nu måsta jag sova, har utsläppet i morgon : o 

Thompa undrade hur jag fick in tex mellan bilderna.

Det är inte så svårt, klarar jag det.... så klarar alla det *fniss*

Jo, man skriver så här... och sen placerar man "strecket" där man vill ha bilden (dom man naturligtvis har laddat upp innan)

Å så trycker man på det lilla, lilla rutan med det lilla lilla trädet i ( den finns i menyn över den stora rutan där man skriver texten )

Då får man upp en rulllista på alla uppladdade bilder. Markera en och "skapa"

(jag kom på detta fenomen i samband med att jag hade varit inne på menyn "anpassa dina bilder" men jag tror (minns) inte om det har något samband)

Sen när bilden finns där i inlägget, tabbar man en gång å så kan man fortsätta skriva.

Lätt som en plätt!