Idag var det min tur att få massage.

Denna gången kunde jag GÅ bort till Malins mottagning utan kryckor. Förra gången höll jag på att slå halvt ihjäl mig innan jag kom upp för alla trappor och genom alla tunga dörrar.

Det märkliga förra gången var att jag hade blivit av med alla spänningar i nacke och axlar, ojämnheten var som borta, istället hade jag musklat axlarna på ett bra sätt. Tänk att det kan vara nyttigt att hoppa på kryckor.

Samma sak idag, jag var hur fin som helst i axlarna och nacken och nu har jag både slutat hoppa på kryckor OCH börjat rida. Skönt, då gör jag ju rätt i alla fall : )

Foten fick en omgång laser också. Det kändes ingenting (det skulle det inte göra heller) och till slut masserade hon in liniment på foten.

Jag tog på min snygga "sock" och gick tillbaka till jobbet.

Efter bara en liten stund började det kännas som jag hade foten i en hink med is. Det var inte obehagligt, det kändes bara lite märkligt.

Tyckte redan att jag hade mer rörlighet i fotleden. Får nog kosta på mig ett återbesök snart!! Kan det påskynda läkningen så är det ju kanon!!!

Gjorde mina "plikter" hemma innan jag åkte till stallet. Idag var det toan och dammsugning som stog på schemat. Något hade korkat igen munstycket på dammsugaren så den vägrade äta en enda dammtuss till. Trodde först att den var mätt men det fanns gott om plats i påsen.

Så jag fick plocka fram det lilla munstycket som man till exempel dammsuger soffor och sånt med. Tur ingen såg mig för det såg lite löjligt ut : )

Ridbanan hade fått sig en omgång med traktorn. Eftersom den är så pass ny så rör det sig lite här och där och på vissa ställen har det varit lite tungt. Det visade sig vara precis där dräneringen var nergrävd. Nu är det fixat och jag var förste testpilot.

Latin var lite stel när han gick in från hagen. vänster bakben är lite släpigt och bogarna något stela.

Satte upp och red upp på banan. Han kändes fin och var väldigt alert!

Skrittade ca 15 min innan jag la in lite trav. Ett par steg och så en övergång. Red honom rak ett varv, sen ett varv överböjd, lite för att tänja och stretcha. Ställde utåt och samlade skritten.

När jag fick med mig bakbenen i skritt så blev traven jättebra ur den. Travade han iväg lite halvhjärtat så blev det inge bra alls.

Stundtals var han kanonfin, men jag fick kämpa. Det är inte lätt med bara ett ben och utan stigbyglar.

Min sits blir bättre för varje dag och vissa varv kunde jag sitta kvar på rumpegumpen i galoppen trots att han försökte lyfta mig därifrån.

Är jättenöjd med dagens pass och hoppas att det blir träning i morgon!

Nu har jag bara 2 bekymmer....

ett är ett trevligt bekymmer, det andra är inte lika trevligt.

Eftersom jag tappat en hel del kilon sen nyår, ja det var nere på 8 kg och vände, nu har jag gått upp 2 igen. Förmodligen för att jag inte kan gå så bra och inte hoppar på kryckor, sen har jag väl fått tillbaka lite muskelmassa och det väger ju. Äh, dom är snart borta igen, sen ska helt 3-4 kg till bort innan jag är nöjd. Bekymret nu är att mina shortchaps som jag har när jag rider.... KASAR NER!! Inte så mycket på tjockefoten, men på höger ser den mer ut som en benvärmare från åttitalet.

Det tråkiga bekymret är att låren vägrar att lämna ifrån sig ett enda gram fläsk. Speciellt på insidan. Vet inte hur jag ska forma om just den kroppsdelen. Ridning utan stigbyglar kanske? Får väl vänta å se ; )

Idag är det måndag och inte vilken måndag som helst.

Det är första dagen på mitt nya ordningssamma liv.

Misslyckades visserligen katastrofalt när jag vaknade nästan en timma senare än vad jag hade planerat. Stressade iväg som en iller för att ändå komma 6 minuter för sent till jobbet : (

Hur som helst, nu har jag för att hjälpa mig själv bestämt vad jag ska göra vilken dag... Ja alltså inte i stallet utan hemma. Diska, sträda, tvätta och sånt ni vet... sånt som jag aldrig har tid med och det ger mig dåligt samvete. Matlagning och inköp av mat sköter Roger, jag behöver bara äta!! Hi hi.. Tvätten brukar han också sköta men eftersom det var en av de få sakerna jag kunde göra med gipset så har jag behållt den "arbetsuppgiften"

Vi får väl se hur länge jag kan hålla ordning på mig själv. Har skött mig än så länge. Körde till returen och har tvättat en maskin tvätt, Roger hängde visserligen upp det.

En annan liten förändring till det bättre är att jag MÅSTE gå och lägga mig tidigare. Det är svårt den här årstiden när det är ljust länge....

Kom iväg lite sent till stallet pga orutin av planeringen... (illa!!!)

Mockade och packade hö, sen tog jag in hästarna. Kan inte med ord beskriva hur skönt det är att kunna ta in en häst igen!!! Kan själv igen : )

Ställde Latin i gången direkt och tänkte longera honom eftersom klockan redan hunnit bli halv nio. Tog linan i ena näven och pisken i andra, sen gick vi upp till banan.

Latin såg måttligt road ut. Jag tror INTE han uppskattar den här formen av motion. Det är förmodligen inte det att han tycker det är jobbigt utan mer för att det är sååååå tråååååkigt att springa runt, runt, runt...

Lät honom skritta fram en stund utan inspänningar i båda varven. Varje gång jag svingade med pisken så blängde han på mig med bakåtstrukna öron. Sen var det dax att jobba. Tog in honom till mitten och spände in honom, ganska löst till en början.

Manade på honom och bad honom trava. Det ville inte Latin... han ville bara galoppera. Försökte med alla metoder men han bara galopperade.

Tänkte att då får han väl springa lite om han så gärna vill och höjde pisken.

Nu är det så att pisken är 180 cm lång, linan är 8 meter. Latin är på ganska behörigt avstånd.. han behöver inte vara orolig för att jag ska nå honom med pisken, men jag behövde bara höja den sen for han iväg som en vild ponny. Han låg ner och galopperade så gruset yrde. Svansen i vädret och öronen bakåt. Han hade inga planer på att stanna.... inte än på ett tag i alla fall. Så han fick springa. Sen bytte jag varv och det var samma visa där.

Efter nästan 40 minuter (från det att vi gick ut från stallet) började han lugna sig och kunde trava med lagomt mycket energi men utan att rusa.

Vad gör man? Det går ju inte stoppa det tåg som skenar!!

Slutsatsen är att Latin tror han kommer undan travarbetet genom att fatta galopp hela tiden istället. För stunden är det inte bra för han tappar takten helt i traven när vart tredje steg är början på galopp. Han ser både halt och trebent ut... men galoppen stärker honom (om det inte handlar om sken visserligen) och i slutet hade han en jättebra trav. Det tänkte han inte på, han trodde han var smart ; )

När han lugnat sig och fått skritta av en stund utan inspänningar, så gick vi ner till stallet igen. Han var så loss i hela kroppen, speciellt bogarna så musklerna bara gungade på honom. Trött var han ockå, det tar på krafterna när man stressar så!!

Svett var han, kanske inte så konstigt efter en timma i linan!!

Brukar sällan jobba honom i lina och om jag någon gång gör det så håller jag inte igång i en timma.... men ibland får man "improvisera"

Jag fick ju vila i alla fall, det är säkert nyttigt för träningsvärken.

Tror nästan den börjar bli KRONISK *asg*

Efter ett par timmar i stallet, bytte jag uniform och tog den lite svalare varianten. Linne och ett par shorts för att sola min tjocke-fot.

Under tiden solen bländades av mina vita ben så planterade jag ett gäng blommor i några urnor som vi brukar ha på framsidan. Mycket smidigare än att ha en massa rabatter : )

Rensade en hel del ogräs och efter en stund var det riktigt tjusigt på framsidan.

Foten började protestera, den vill inte vara med för länge, så då gick jag in och vilade en stund framför tvn. Jag somnade nästan... Zzzzzz.

Piggnade så klart till när det serverades middag och då bestämde vi även att kvällskaffet skulle drickas någonstans i naturen. Eftersom jag inte kan gå hur långt som helst så fick det bli på något ställer nära en parkering.

Vi tog Silver och körde ut till Jämjö. Först köpte vi kakor, sen tankade vi och till sist hamnade vi på P-platsen.

Jag tog ryggsäcken och kameran, Roger tog hundarna.

Det var nog ca 500 meter till målet, det gick bra även om det tog en stund för mig att ta mig dit.

Det blåste så mycket att vi fick hålla i kaffemuggarna men va gör det, kaffet smakar ju så bra ute ; )

Naturen här är fantastisk. Ekar i alla former.

Solen

Roger och vovvarna

Skeppsformad stensättning

Xera

Lexie

Fikabänken

När vi nästan hade frysit ihjäl av de kalla vindarna, packade vi ihop och gick tillbaka.

En Trasig En.

Plötsligt hör vi ett BÄÄÄÄÄ.

I hagen brevid går det ett gäng får.

Det är bra, dom håller markerna öppna.

Stenmur

Havet, Hallarumsviken

Vem bor här?

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man åker på en åker : )

Raka linjer ska det tydligen vara.

Vi hade fått upp värmen när vi var framme vid bilen och jag gissar att det inte bara var jag som var lite trött i benen. De där 4 bente springer väl det 7 dubbla mot vad vi gör. Fram och tillbaka, hit och dit.

Vi hoppade in i Silver och körde hemåt igen.

Så var den här helgen slut... Tycker nog att den tog slut liiiite väl fort.

Japp, nu börjar de gamla rutinerna komma tillbaka... en efter en.

Eftersom jag lyckats med att ta in hästarna två kvällar, tyckte jag det var dax att testa om jag även klarar av att släppa ut dom. Det är ju bara tre st som ska ut och de är till 99 % väldigt lugna och snälla att gå ut med.

Sov typiskt nog 45 minuter för länge, å skyndade iväg så fort jag hann.

Det var strålande sol fast med kraftiga vindar. Himlen var klarblå så hästarna fick gå ut utan täcke. Medans de åt morgonhöet mockade jag (tog faktiskt alla tre boxarna för jag tyckte jag hade gott om tid idag)

Städade lite, satte på en maskin tvätt och sopade sadelkammaren och runt fodret. Sen öppnade jag en ny bale och packade hö.

Det tog en stund och när jag gick ner till hagen igen hade hästarna gått ifrån höhögen och letade gröna grässtrån istället.

Latin följde snällt med och jag funderade ut en mysig runda att rida.

Tog pelhambettet för bättre kontroll. Hängde av stigbyglarna och red iväg mot Färskesjön. Det är en perfekt runda när der är soligt och varm eller blåser för mycket. Skogen består av en massa lövträn som ger skugga.

Latin var mjuk och fin och om jag får skryta lite så satt jag som klistrad i sadel. Det är ju trotts allt ganska nyttigt att rida utan stigbyglar.

Han var lite snubblig på stigen men så har vi ju inte varit ute i skogen så mycket den senaste tiden.

Vi red en bit genom Färskesjöns naturreservat.

Här brukar det krylla av Bambisar så Latin spanade åt alla hållen. Ja, det är inte för att han är rädd för dom utan mer för att upptäcka dom i tid, dom kommer ofta så fort genom skogen att de nästan springer omkull en ; )

Det blev många övergångar och tempoväxlingar. Galoppen var fin. Han var rund över ryggen och frustade så nöjt. Vänster är sämre, han blir rak i vänster bakben och sätter det utanför kroppen. Red lite öppna i galoppen och även om han tyckte det blev lite väl jobbigt, så gjorde han det jag bad om och galoppen blev genast bättre.

När vi hunnit halva rundan så tvärstannade Latin och glodde in i skogen. Jag såg inget så vi skrittade vidare. Tog den lilla stigen som leder ut till grisarundan och såg på ett stället att det var helt uppbökat på ett ställe!!!

Och det var färska nosavtryck.... HJÄÄÄÄLP!!

Vildsvinen håller tydligen till runt krönet!!

 Som tur var, såg vi inga grisar så vi fortsatte vår färd mot stallet.

Man måste se sig om när man är ute.

Latin kollar vänster så kollar jag höger ; )

Det var en härlig söndagstur med mycket trav och en hel del galopp.

Latin var lite varm men torkade fort i solen och i de friska vindarna.

Släppte ut honom igen och passade på att fylla på vatten också.

Idag var det äntligen dax för sista omgången i Dressyrallsvenskan div II

Tävlingen hölls på Mörrums Ryttarförenings anläggning.

SMHI hade hotat med regn men jag packade ner både regnkappa och paraply så vi slapp regnet.

Inför sista omgången låg vi på 3:e plats med väääldigt jämna poäng.

Karlshamns Ridklubb KnRK21 p           Olofströms Ridklubb ORK20 pKarlskrona-Lyckå Ridklubb KLRK19 pMörrums Ryttarförening MRF18 p Ronneby Ryttarförening RRF14 pRid o Körsällskapet Sporren R11 p Johannishus Ryttarförening JRF11 p

Motståndet har varit tufft i år i form av en hel del Msv ekipage i starlistorna. Å vi fick det inte lättare genom att vår lagledare och KLIPPA Christina skulle ut och köra Bröllop med Wouter.

Var dom tvunga att gifta sig just idag? ; )

Laget denna gång bestod av:

Susse och Maya LB

Jessica och Pluto LB

Fia och Calypso LA

Susse började och la ribban högt, 68,7 % och en 3:e plats

Jessica var inte långt efter (minns inte procenten just nu) och kom 4:a

Detaljbild på Plutos deformerade mini-knopp!

Jessica intygar att den var "normal" när de åkte hemifrån... men något har tydligen hänt på vägen så att säga : )

Självklart hade vi en hejjarklack på plats. Vi hördes inte lika tydligt som i Ronneby men vi syntes i alla fall : )

Sista lagstarten stog Fia för. Vi (jag, Johanna och Jessica) grillade henne lite på framridningen för att finslipa formen in i det sista.

Kanske hjälpte det, för Calypsen gick väldigt bra!

Hon höll sig på mattan och hade inte ryttaren varit halv-snurrig och gjort ett par missar så hade det gått ännu bättre.

Så idag var det ingen som kunde gissa att hon är en fd galopphäst.

Hon har biffat till sig så det är nästan bara de smala benen som tyder på att hon är ett rent fullblod.

Ingen kan heller gissa att hon faktiskt är 21 år!

Laget slutade på 3:e plats denna omgång. Mörrum vann och Karlshamn kom 2:a. Hur det gick sammanlagt var lite osäkert när vi åkte från tävlingsplatsen. Mörrum och Karlshamn hamnade nämligen på samma poäng.

En sak är säkert, vi kom 3:a i alla fall.

Hur överlevde jag denna dag då från marken?
Jag hade ju ett litet mål och det var ju att vara med här. Nu blev det inte riktigt så eftersom jag inte får på mig stövlarna, jag kan inte ha stigbyglar och även om jag hade kunnat det... hur bra kan jag rida??

Det är nästan själv-plågeri att åka på en tävling å inte kunna vara med själv.

Men jag fick annat att tänka på....

Jag fick vara VALP-passare!!!

Denna underbart söta lilla tös, höll mig på toppenhumör hela dagen.

Mmmm... är hon inte helt uuuuuunderbar *love*

Det tar på krafterna att vara på hästtävling.

Som pricken över iet så sov hon brevid mig hela vägen hem : )

Det blev en lång dag.... inte så många starter men det var inget tempo på det hela. Dom hade lagt upp fasta starttider och det är ju toppen, men inte lika kul när det blir en hel del strykningar.

Jag var i stallet strax innan åtta och tänkte att jag tar bara en kortis på banan. Hade en liten fundering på kandar... + påse, men struntade i det och tog bara ett hoppspö och det vanliga tränset. Testade att ta stigbyglarna när jag satt upp, men nej, det går inte än. Hängde av dom och red upp på banan.

Skrittade fram en bra stund innan jag kortade tyglarna. Vet inte vad som kan har hänt under gårdagen för idag var Latin mycket bättre. Visst jag fick jobba för att få honom kvick, många många övergångar, men sen gick han rikgtigt bra vissa steg och jag blev såååååå glad.

Man blir ju peppad av att se alla andra tävla, kanske var det det som gjorde att jag red annorlunda eller så behövde han helt enkelt en vilodag (jag också)

Jag ville inte nöta för länge när han väl gick bra men utnyttjade tiden ändå och skrittade av honom ordentligt. Var så nöjd när jag hoppade av, tycker att det känns som om jag har fått till lite mer tajming mellan hand och skänkel....

Nu tar vi nya tag igen. Ge-upp attacken är över : )

Eftersom jag känt mig som en sur-kärring hela dagen PLUS att det regnade, tyckte jag det var bäst att låta betonggrisen vila idag.

-" Va!!! Är det sant!!? Får jag ledigt en fredagskväll?!!?

Latin var minst sagt chockad!!

Jag tänkte försätta där jag slutade igår, jobba vidare med att väcka upp de långsamma bakbenen och fånga upp fram.

Borde anat att det inte skulle gå bra när ridpasset börjar med att Latin räcker ut tungan åt mig!!

Jag fick ett bra tips av snälla Aramis igår, självklart måste jag testa ALLT!!

Hade dock varken tillgång till Ica eller Konsumkassar så det fick bli en mindre variant.

Vilken häst som helst hade DÖTT av denna uppfinning... men inte Latin.

(eller så var det precis det han gjorde!!)

Kan inte påstå att han brydde sig speciellt mycket.

Viftade och prasslade både här och där... ingen effekt : (

Jo han tog väl ett steg framåt då och då bara men så fort jag slutade vifta så tog bensinen slut igen. Får testa en större storlek nästa gång...

Känslan var som att sitta i en nerförsbake och tyglarna hade jag satt fast i en betongklump. Jag fick ingen ordning på någonting och emellanåt kände jag att jag nästan drabbades av en "ge-upp" attack!

Har inte känt det en enda gång sen skadan, hur motigt allt än har varit.... men idag hade jag nästan kunnat hoppa av, bundit Latin i staketet och gått hem.

Jag skyller mest på mig själv, jag kan helt enkelt inte rida och inte blir det bättre av att ha en häst som inte lyfter en hov frivilligt.

Nä, igår var det dålig ridning... idag var det SÄMRE!

Latin såg inte glad ut heller efter dagens pass.

"Latin, en så kallad betonggris"

Varje dag kommer jag närmare den råa verkligheten.

Illutionen om att jag var den perfekta ryttaren när jag stod på marken med foten i gips, har gått i kras! De fina lätta hjälperna som skulle göra min Bruna springare till en svävande elithäst, de fungerar inte. Istället för att sitta och fintrimma på en välriden dressyrhäst känns det som jag brottas med ett träskmonster!!

Tror att det är lättare att böja en järnvägsräls än Latins hals...

Vi började med att skritta ut 10 minuter för att värma upp, sen ytterligare 30 minuter i skritt på banan. Jag kunde helt enkelt inte börja trava. Hans framben var minst 20 cm för korta. Han DÖK ner i sanden och helst hade han blivit buren runt fyrkantsspåret.
Jag försökte tänka på vad Helena hade sagt -"När han inte bär sig fram MÅSTE du aktivera bak" och jag försökte. Drev på och fångade upp. Kan ju inte vara så svårt? JOOOO! Det gick inte. Försökte vinkla spöet, slå det på schabraket, peta på bogen, slå lite på rumpen, vifta över öronen... ingenting hjälpte.

Jag flyttade och gjorde halt och höll emot och jagade på (det låter väldigt oorganiserat men jag hade en klar plan på hur jag skulle gå till väga)

När jag var nära att ge upp, rakriktade jag honom och började trava. Ett varv var ok, skritt igen... trav å två varv var ok osv osv!

Testade galopp och till min stora glädje så var båda galopperna lika fina.

Nu ÄNTLIGEN började han frusta och slappna av. Lät honom galoppera ett par varv på volten. Bytte varv igen, sen bröt jag av till trav och lät honom bli låg. Han frustade säkert 6-7 gånger och var så fin i kroppen.

Tittade på klockan å jag hade hållt igång i 1 timma!!

Gav honom långa tyglar och skrittade ut 10-15 minuter i skogen.

Vi var båda trötta och ganska varma.

Han var säkert missnöjd med att jag gick på honom så mycket med spöet och jag var missnöjd med att jag behövde gå på honom så mycket med spöet : (

Mina lår är missnöjda med att varje gång jag skulle peta på rumpan med spöet, UTAN att flytta handen ur sin position och utan att släppa tygeln, så fick även låret sig en klatch! Ajaj aj...

Jag hade behövt TVÅ spön idag...

å jag som egentligen inte vill rida med något alls!!