Direktlänk till inlägg 3 augusti 2009
När jag i början på förra veckan insåg att jag inte kunde rida tävlingen utan stigbyglar, fick jag snabbt komma på HUR jag skulle kunna rida med dom.
Latin har alltid varit extremt svår att sitta på och mina ben brukar flaxa åt alla håll och kanter. Ja, ska jag vara helt ärlig så är det faktiskt lättare att rida honom utan stigbyglar eller barbacka (Nu är det trav jag pratar om, galoppen är mjuk och fin... för det mesta)
Varför är det så, frågade jag mig!?!
Använde mig av ett mycket bra hjälpmedel nämligen GOOGLE
Där kan man hitta en massa bra tips och idéer.
Ofta hittar man svaren på ens funderingar i hästforumet Bukefalos. Ja, man får ta råden lite med en nypa salt ibland, det finns en hel del självutnämda experter.
Jag brukar göra så här när jag får en tanke:
*PLOPP* tanken kommer upp...
Jag funderar!
Googlar på det aktuella ämnet.
Läser och plockar ut det som kan tänkas fungera, det som fungerar på en häst kanske inte alls går på en annan!
Sen testar jag!
Funkar det eller inte?
Har jag verkligen förstått vad det stod (jag har ibland lite bråttom när jag läser och eftersom vi inte har någon skrivare hemma så kan jag inte skriva ut det heller)
Om det funkar, så funderar jag lite till och kanske finslipar det hela lite.
Fungerar det inte, testar jag igen fast lite annorlunda, läser på igen och kanske diskuterar det med en annan ryttare eller någon av mina tränare.
Vad hittade jag då för matnyttiga tips angående stigbyglar?
Mitt största problem var att jag tappade den vänstra hela tiden eftersom jag var tvungen att ha så långa läder. Kortade jag dom ett enda litet ynkligt hål gjorde ont i foten. Ja, ibland kändes det som om någon slog AV mig foten!!
Skrev "tappar stigbyglarna" på GOOGLE
Hittade en tråd på Buke och läste snabbt igenom de olika inläggen.
Många tog upp att man spände sig och det stämmer helt och hållet på mig!
Man skulle slappna av och komma ner i sadeln.
Någon rekomenderade Sally Swift bok "Ett med hästen"
Hittade sen en annan tråd där en klok människa skrev att man inte skulle träna sitsen utan stigbyglar utan lära sig rida MED stigbyglarna.
När allt det här var istoppat i mitt huvud, var det dax att testa.
Tror det var när jag red i fredags som poletten ramlade ner.
Då red jag ju ut på pelhambettet och jag kunde koncentrera mig enbart på sitsen. började utan och satt avslappnat med lååånga ben.
När jag kände att jag inte störde Latin och inget maginnehåll var på väg upp... testade jag att ta stigbyglarna. Det gick inte först, jag fick göra ett par övergångar innan jag kände att NU, nu fungerar det!!! Ja, det var visserligen bara ett par meter och rakt fram, men det är ett steg i rätt riktning i alla fall.
Försökte tänka så även på tävlingen (kanske var det därför jag glömde banan) Kan ju inte tänka på HUR mycket som helst samtidigt : )
Var det kanske därför det faktiskt gick bättre att rida än vad jag hade hoppats på?!?
Jag kunde ju faktiskt sitta rätt ok även om det ibland såg ut så här
Vad är det som sticker ut?? Inte är det ett par långa avslappnade dressyrben inte! Det mest märkliga är att vänster (det trasiga) är bättre än höger som inte har några krämpor.
Tror att jag får Latin att tappa takten när jag tappar sitsen och balansen.
När jag väl får till det där ett par steg är han till och med framåt : )
Idag fortsatte vi jakten på den perfekta sitsen. Jag tog på mig stövlarna, tränsade Latinen och red rundan runt Boket.
Till en början var han stel och otäck, det gick inte alls att sitta ner. Jag kan ju knappt rida lätt än så jag undviker det i början av passet. Bättre att spara på krafterna och sen rida lätt på vägen hem.
Jag höll mig i sadeln och lät honom både trava och galoppera på långa tyglar. När vi korsat Atlanten... nä, jag menar Åkern, och kom ut på en grusväg, gjorde jag så att jag travade medans jag räknade till 10, fattade höger galopp - räknade till 10, saktade av till trav - räknade till 10 igen, fattade sen vänster galopp osv osv.
SÅ höll jag på hela rundan runt Boket. På stigen (där vi körde i torsdags) samlade jag honom lite mer och kortade ner räknandet till 5.
Han gick bättre och bättre för varje övergång och när jag saktade av till skritt för att gå ner för en hal, ganka brant backe. DÅ var han så avslappnad och bara slängde fram benen framför sig : )
Kortade upp honom och körde lite tempoväxlingar på vägen hem.
Latin kan inte länga traven, det har jag aldrig lärt honom (för att jag vet inte hur man gör : /)
På tävling kör vi järnet på diagonalen och får ofta kommentaren "ingen längning"
Så nu är det längning/kortning av en styck Latin som gäller ett tag framåt, samtidigt som jag jobbar vidare med sitsen.
Ja men först måste jag GOOGLA "hur man rider en travöking"
Men det gör jag inte ikväll... för nu ska jag sova!!
ps. Ikväll på hemvägen, tyckte i alla fall jag att jag satt som gjutet i sadeln ; )