Direktlänk till inlägg 13 september 2009
När man har sett alla duktiga ekipage på tävlingsbanan så förväntar man sig en hel del av ridningen när man väl sitter upp på sin egna häst. När man har höga förväntningar brukar det sällan gå bra.
Jag kom iväg till stallet ganska sent och det hade redan börjat skymma när jag tog in Latin.
Gjorde iordning honom ganska snabbt och bestämde mig för att rida ganska kravlöst på banan.
Fortsätta lite där vi slutade igår.
Valde att inte ta sporrar idag eftersom han skuttade så igår. Istället tog jag dressyrspöet som jag inte har använt på ett tag nu. Började skritta fram på långa tyglar och Latin klev på bra med fin energi genom hela kroppen.
Red tre serpentiner över ridbanan och försökte styra med sittbenen och ytterskänkeln. Det gick faktiskt ganska bra och Latin fattade precis vad jag menade. Kortade upp tyglarna och fortsatte med serpentiner och volter i skritt.
Red ett par skänkelvikningar i båda varven och fick med honom bra men han fick lite bråttom och ville trava iväg.
Jag hade ett bra stöd i handen och han kändes mycket bättre i hela kroppen idag.
Kom fram i trav och travade längst fyrkantsspåret. Han hade en bra takt och det var fart i honom.
Red på en stor åttvolt och saktade av till skritt när jag bytte volt. När jag inte fick med yttersidan, la jag spöet på bogen och petade för att få honom att komma inåt med bogen samtidigt som jag la på skänkeln. Det var effektivt, han kom inte in med rumpan som han gjorde igår. Han var mycket nöjd med att jag inte hade sporrar men var för den sakens skull inte okänslig. Fattade galopp och även om tempot var ganska högt gick han väldigt bra.
Red en krumelur där jag la en stor volt, ca 15 meter på kortsidan i galopp, saktade av, red snett igenom i trav, ny galopp innan hörnet och ny volt på kortsidan. Gick han bra, tog jag bara ett varv men ibland fick jag rida både ett och två varv till på volten för att få honom som jag ville.
Efter ett par varv var han så fin i traven på diagonalen och det bästa av allt var att jag kunde sitta på honom MED stigbyglarna!!!
Jag var så nöjd med honom så jag travade bara längst fyrkanten två varv sen fick han skritta av på långa tyglar.
Han var svett och såg ganska nöjd ut. Han har väl också lärt sig med åren att han mår bättre av att jobba när han är lite knackig än att bara vila. Skrittade minst 10 minuter innan vi gick ner till stallet. så om man tar bort skritten så var inte ridpasset längre än 20 minuter, men det var effektiva minuter plus att jag har träningsvärk lite här och där idag, så jag hade kanske inte orkat mycket längre
Sen har jag anmält mig till den lokala dressyrtävlingen i Torestorp, det blev LB:2 och LA:3.
Hoppas Malin och Nelson också åker dit så jag slipper vara där helt själv!
Alette tog Guldet i år bland hästarna och dunder-duktiga Viktoria knep Guldet bland ponnyerna med läckra Morris
Å hade inte Christina drabbats av plötslig minnesförlust och glömt banan så hade hon varit på 6:e plats i LA:6