Alla inlägg under februari 2010

Av Natalja - 28 februari 2010 21:37

Vet inte om det är åldern eller kanske rädslan att slå sig som har gjort mig till en äkta FEGIS!

Nje, jag har väl visserligen aldrig varit en sån där tuff typ som klättrar upp på vad som helst utan hellre hållt mig till de där snälla lugna djuren.

Visst har jag väl skärpt till mig och ridit en del "vilda" hästar genom åren, men jag söker inte spänning och utmaning om man säger så! 


Efter att jag ramlade av den Stora Vackra Svarta Berendt förra året och landade något illa på min fot, har de där fegissymtomen växt sig starkare.

Latin är jag i princip aldrig rädd för, han känner jag ju så väl!

Värre är det med stora livliga djur som tex boxgrannen Ture.

Han är och har varit konvalicent sen in höstas och har vissa dagar lite för mycket spring i benen.

Han känner av när jag är rädd och blir då busigare än busigast.

Det har gått så långt att jag får hjärtklappning och skakar som ett asplöv bara av tanken att ta in honom från hagen.... (trots att jag har tagit in honom 1000 gånger innan) De andra i stallet tar in honom utan problem   

Pinsamt, opraktiskt och irriterande. Fegheten verkar inte heller gå över av sig själv, så idag tänkte jag....


  


och tog med mig ett gäng


  


Med en longerlina i ena handen och en bamsemorot i den andra, tog jag ut honom ur hagen och ledde in honom.


YES!!!! Jag klarade det!!!   


Inga hovar i luften, inga hopp och skutt eller full fart i galopp!!

Nu är jag fånigt stolt över att jag var så "modig", hi hi


Är jag ensam att ibland känna rädsla bland dess stora hovdjur?

ANNONS
Av Natalja - 27 februari 2010 15:22

Igår var det första gången på vääääääääääääldigt länge som det faktiskt tog emot att köra till stallet   


  


Vädret var tristare än trist och jag kände mig helt slut efter en lång arbetsvecka.

Min högsta önska då var att ha stallet utanför dörren så jag bara hade kunnat kliva ut, mocka, släppa in och gå in igen.

Jag var sååååå less på att alltid köra hemifrån varenda eviga kväll....


Önskan är fortfarande att ha hästen utanför dörren i ett eget stall men när jag väl kommit iväg igår kväll så kändes allt bättre. E och S hade varit snälla och tagit in djuren (TACK!!!) så min tid i stallet blev inte så utdragen.

Mockade och packade hö, borstade av Latin och fixade kraftfoder. Sen körde jag hemåt via ICA där jag köpte fikabröd och en stor påse lösgodis (tröstgodis   ).

(Verkligen jättesmart nu när jag äntligen börjar få ordning på vikten igen   )


Sen bänkade jag mig i soffan framför TV och bara slöade resten av kvällen...


Var betydligt piggare i morse när klockan ringde strax innan kl 7. Dags att ge sig iväg igen... fodring och utsläpp. Nattens regn har faktiskt lyckats smälta en hel del snö. Hästarna var glada att få komma ut och njöt av morgonhöet.

Jag mockade och gjorde klart i stallet innan jag gick in och pustade av sadeln. Har verkligen misskött all utrustning i vinter!! Att jag har för mycket prylar gör ju inte saken bättre.... he he!


Dammade bokstavligen av hoppsadeln och bestämde att den ska jag rida i idag!

Sagt och gjort, gick ut i hagen och fick locka in min brune med en morot. Han gick nämligen åt andra hållet när han såg mig komma (KUL? Näää!!)

Ture däremot hade gärna hängt med in istället.


Fick in honom till slut och gjorde honom klar för dagens ritt. Hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen eller om det överhuvudet taget skulle gå att rida.

Tog med pallen ut och svingade mig upp i den bruna sadeln.

Jiiisses vilka korta stigläder!  


Vi gav oss iväg och allt var otäckt idag, speciellt hustak. Latin gick och spanade om det var snöras på G. Red över vägen och vidare mot Åby. Där var det ok väg. Fortfarande lite snö kvar men ändå plogat en gång sen blasket kom så det inte var för mycket snöslask. Travade och fick en åktur båd hit och dit.

Latin hoppade, stannade, frustade och glodde på alla snödrivor, mörka fläckar och andra spännande saker som kråkor och telefonstolpar.


Så kan han ju inte få uppföra sig, gamle man!! Är det här som kallas för att hästen INTE är framme för skänkeln?? Han hade helst vänt om han hade fått bestämma. Jag morrade till, tog tygeländen och klatschade till på halsen. Full fart iväg framåt i galopp. Vi for framåt som skjuten ur en kanon. Han tittade lite på kanterna men jag fick honom att hela tiden tänka framåt och till slut gillade han farten och drog själv på i en uppförsbacke.

Jag tror det lätt blir FÖR kontrollerat när man rider mycket dressyr. Hästarna tappar nästan sin egen initiativförmåga och känns nästan "för lydiga". Nu fick Latin släppa loss och ge järnet, det gav honom en helt ny framåtbjudning.


I munnen hade jag det raka bettet och det fungerade ju riktigt bra idag. Omväxling förnöjer och sadeln kändes också helt ok (efter ett tag, har ju inte ridit i den på snart ett ÅR!!) 

Visst kändes det i både knän och svank att det var ovant att rida med så korta läder.


Vägen tog slut lite för fort, där jag egentligen hade tänkt vända, kändes alldeles för nära inpå. Vi fortsatte istället i samma anda och uj va Latin stegade på. Vidare ner i Åby-by och skrittade på asfalten. Sen in på en grusväg och där red jag lite mer samlad galopp. Han gick kanon och speciellt i vänstergaloppen, den som brukar vara lite besvärlig.


  


  


Solen höll koll på oss!


  


Till slut kom vi till den lilla snöiga stigen. Där blev det genast lite mer kämpigt och vi började med att skritta en stund. Stannade och pustade lite då och då, ville inte ta hela sträckan i ett svep, då hade han nog kollapsat. Växlade mellan trav och båda galopperna. Tog en kik lite då och då så strykkapporna satt kvar, Kardborre och snö är ingen bra kombination. Å självklart hade vi bara 3 skydd på benen när vi kom ut på grusvägen...


Det var bara att vända..... tur i oturen så låg den inte långt borta.

Jag satt av och fixade till de andra 3 skydden också för att dom skulle sitta resten av vägen.


Passade på att fota min blanka pojk när jag ändå stod på marken.


  


  


  


Han var fin fin i traven näv vi kom ut på den plogade vägen.

Tittighets-sjukan drabbade honom igen när han fick syn på en hög med sockerbetor, dock var infektionen inte så långvarig.

Provade att trycka på honom lite på slutspurten och jag tror nästan att vi fick till en liten ynklig steglängning   


Vi var båda ganska varma när vi skrittade hemåt. Varma och nöjda!


Trevlig helg!


  



ANNONS
Av Natalja - 25 februari 2010 22:49

Det kom regn på vindrutan idag när jag körde hem från jobbet!!

Temperaturen låg på 1-2 plusgrader och det var hur dimmigt som helst.

Istället för termobrallorna så fick det bli regnbyxorna när jag gick ut en sväng med doggsen. Dock tog jag den varmare varianten när jag körde till stallet.


Har funderat en hel del på dels gårdagen ridning och även helgens träning.

Jag har ikväll vågat mig på att titta på filmen, hela filmen på TVn, inte korta delar i kameran som jag gjorde i söndags.

I slutet ser det betydligt bättre ut än vad det gör i början. Jag kanske till och med vågar lägga ut en liten del   

Galoppdelen är till och med väldigt bra men vad jag med mina amatörögon kan se så är det jag, klumpedunsen, som stör Latin i traven.

När jag inte är följsam låser jag rörelsen och han ser plötsligt steloperedad ut.


Det var förmodligen träningsvärk från träningen som hängde sig kvar i kroppen igår när jag red. Han orkade väl med så länge vi gick där det var plogat men när vi kom ut på djupare hav så blev det helt enkelt för mycket. Sen vet han ju så väl att när jag tappar tålamodet så vinner han oftast och kommer undan arbetet. Hade jag istället varit lite smart så hade jag kunnat jobba honom i skritt ett tag, samlat ihop spillrorna och förhoppningsvis kunnat rida vidare som ingenting.


Ylles tips att räkna till 10 är en väldigt bra idé. Den ska jag verkligen anamma.

Jag kan tänka mig att jag är ganska lik en arg Kalle Anka när tålamodet tryter. Illröd i ansiktet och fäktande med armarna   


Livet är för kort för att hänga upp sig på dåliga dagar. Nu går vi vidare och tar nya tag. Alla ridturer kan helt enkelt var perfekta, vad skulle vi då träna på och sträva efter.


Pga vädret fick Latinen vila idag. Hade först en tanke att longera honom i den djupa snön på banan men tänkte sen att om han fortfarande känner sig mör i kroppen efter träningen, så blir det nästan värre att springa på en volt i tung snö. Tar kanske en lite skrittrunda i morgon och sen kör vi som vanligt i helgen.


Ta hand om varandra och tänk på att ingen är perfekt!


     

Av Natalja - 24 februari 2010 22:30

Först och främst är jag arg på min häst och sen är jag ganska arg på mig själv också   


Eftersom alla kusar var ute när jag kom till stallet började jag med att mocka och packa mat. Bjöd Latin på en hink ljummet vatten när han kom in (alltid lika uppskattat) sen klädde jag honom i benlindor, sadel och kandar.

Tänkte ta Grisarundan och skrittade iväg. Han var inte lika kvick och tittig som han har varit de senaste veckorna men rörde sig bra framåt.

Det var lite halt trots broddarna, men vi tog det försiktigt.


Traven var rätt ok, lite väl framtung och "på" så jag red bara ett par meter i trav, sen saktade jag av till skritt och började trava igen. Upprepade detta 395 gånger och fick bättre form på honom.


Var väldigt nöjd med ritten fram till fotbollsplanen. Där var allt lite läskigt.

Kom till skogsvägen och försökte följa stigen som alla fotgängare trampat upp.

Latin har mycket mindre fötter och är dessutom ganska mycket tyngre så han sjönk en bra bit i snön. Provade att gå brevid stigen och där skönk han ännumer.

Snön var lite för hård så det gick inte att "släpa" benet i snön utan där han satte ner benet, där fick han dra upp det igen.


Det blev jättejobbigt för honom att gå där. På vissa ställen når snön upp till armbågarna   Jag vände innan vi stod på huvudet.... .


När vi vände hemåt la Latin i bulldozer-växeln och tyckte att vi bara skulle skynda hemåt, gärna med så all vikt på bogarna. Jag slet och jobbade för att få lite ordning på djuret...

Helt plöstligt var han totalt okänslig överallt. Reagerade knappt för sporrarna och ignorerade alla halvhalter.


Då tog mitt lilla tålamod slut.... Tog tag i honom och flyttade honom snabbt för vänster skänkel, Då sätter han väl sig i snödrivan så vi höll på att hamna i backen båda två. Det gjorde väl inte mig mindre arg, snarare tvärt om...


Försökte bara ta mig hem utan att kivas för mycket men egentligen kokade jag av arghet!!! Jag tycker inte han ens försökte göra det jag bad om.

Antingen är han trött i kroppen och orkar inte gå korrekt, eller så har han en låsning eller liknande, eller så kan jag inte rida....

Mest arg var/är jag på mig själv som inte löser såna här situationer på ett enkelt och fredligt sätt. Jag vill inte bli irriterad på min häst, han är ju min kompis.

Jag skulle verkligen behöva rida igenom honom ordentligt någonstanns där det inte är så mycket snööööö...


Kände igenom ryggen när vi kom tillbaka och han har absolut inga som helst problem att böja och tänja åt alla håll. Han markerar inte heller att gör ont någonstanns.

Märkligt.... nu får jag sätta mig ner och fundera hur jag åtgärdar detta.


Visst behövs det en sommarbild idag?


  

Av Natalja - 23 februari 2010 23:02

Idag håller vi en låg profil och sänder en STOR tröstkram till Matte Tina med familj som har minst sin älskade hund Vovvis (Lexter)


Tina har förlorat sin trogna vakthund.

Lexie saknar sin pappa.


R.I.P Lexter

 


  


  

Av Natalja - 22 februari 2010 22:28

Precis som jag trodde så lider jag av svår träningsvärk.... ÖVERALLT!   

Mellan revbenen, rumpan, nacken, benen, magen... ja hela kroppen!

Fast det är ju bara ett bevis på att jag INTE är i form   

Det måste jag göra någonting åt... genast!


Tänkte ta en ganska lugn ridtur idag, bara rakt fram på en snöig grusväg.

Gjorde Latin klar och satt upp utanför stallet.

Det snöade ganska mycket och var +2 grader.

Hovarna fylldes snabbt av snö när vi bara skrittade.

Red mot Byfallet och när det inte fanns några hus runtom oss längre tände jag min pannlampa. Men oj, jag såg ingenting.... förutom alla snöflingor som yrde framför näsan.


Stängde av lampan igen och fortsatte i skummet.

Det kom mycket snö samtidigt som vinden var rätt ihärdig.

Latin halkade då han fick snö i skorna.

Han spände sig och jag var ju redan spänd = pannkaka!

Så jag vände faktiskt hemåt. Det kändes inte alls kul att försöka ta sig fram i snöovädret   


Han var lite seg i reaktionerna idag, det hände liksom ingenting när jag skänklade, hade kanske han också träningsvärk??

Jag hade lite svårt med böjningen igår och Helena tyckte att det satt bakom sadeln på vänster sida. Så när jag var tillbaka i stallet och jag hade sadlat av å så stack jag mina fingrar i Latins mage. Han sköt rygg så fint utan problem.

Likadant när jag tryckte lite här o där på rumpegumpen.

Han kan ju vara mör i kroppen utan att ha direkt träningsvärk.


(oj, nu gäspade jag och kände av träningsvärk i käkarna!! Är det illa eller är det ILLA?)


Får nog genast hoppa i säng så jag hinner med en låååång hundrunda innan jobbet.


    

Av Natalja - 21 februari 2010 21:50

Ja, här står det... hästsläpet.


  


Det var bara att ta fram skyffeln och börja skotta   


Efter 30 minuter


  


Pust, det svåra var att få undan snön.


   


Tung blötsnö igår, kall hård snö idag...


Sen var det bara det där med att koppla på släpet också...


    


Jag kunde kanske ha skottat liiite till där bilen skulle vara eller?   


  


Det tog "bara" 1,5 timma att skotta fram släpet och dra loss det med världens minsta bil. Silver är bra på många sätt men någon bra dragbil vintertid, det är han inte. Innan jag lastade Latin skottade jag även bort snölagret på taket.

Dels vägde det en hel del. Vill inte lägga mer kg på det släpet då bilen inte får dra med är 1300 kg. Hade denna snömängd kasat ner från taket under körning så hade Latin garanterat fått spunk i släpet och vi hade säkerligen hamnat i diket...


Jag tog det säkra före det osäkra och körde mot stan i god tid. Det var väldigt halt på Torhamnsvägen. Hamnade bakom saltbilen på E22:an och låg där lugnt och fint i 60 km/tim. Självklart var det en och annan irriterad bilförare som tyckte vi sniglade fram och körde om oss i en hiskelig fart.


Äntligen!! Karlskrona   


  


När det är vinterväglag är jag glad att jag bor nära en stor väg och att även ridklubben ligger längst samma stora väg   


  


Då är halkrisken minimerad och man tar sig lättare från punt A till B


Vi kom lagomt till att ridskolehästarna skulle släppas in. De springer lösa in i en fålla och det brukar gå undan. Lastade ut Latin för att han inte skulle bli rädd i släpet. Han reagerade ingenting på att de dundrade förbli i fullt ös. Ibland är han en cool kille   


Jag började rida med fusk-snöret (gramanen) Latin var pigg och aningens stark. Ville gärna springa ifrån istället för att börja jobba. Jag kände mig ganska matt i armar och axlar. Lite dumt kanske att skotta snö en timma innan träning, he he


Efter galoppen kändes han bättre och jag tog av ländtäcke och gramanen.

Han värma upp lite till innan det var vår tur.


Oj oj va det var svårt att sitta ner idag. Jag hade absolut ingen kontroll på armar och ben och än mindre på mellangärdet. Alla dessa kroppsdelar rörde sig samtidigt utan minsta lilla sammarbete. Jag kom inte ner i sadeln utan stod lite vingligt på tå. Spände säkerligen fel muskler i benen och alla mina hjälper blev klumpiga och starka (fast på fel sättI)

Ett par varv i mitten av träningen tyckte jag att jag satt någolunda, men resten av passet var det katastrof!!! Jag får något konstig pucken också och så skjuter jag fram huvudet precis som det stod i dressyrprotokollet från klubbtävlingen.


Galoppen blev min räddning! Där kunde jag sitta rätt så bra! Men mitt val av tröja var ingen höjdare. På benen hade jag de nya svarta ridbyxorna och på överdelen den ljusblå fleecetröjan som jag fyndade på Ullared. I den såg jag ut som ett bergatroll!! Stor och pluffsig   


Latin gick riktigt bra idag trots urusel pilot. Dock retas han lite, tex när vi skulle rygga och han ville inte alls först...

Galopparbetet funkade bra och Helena sa "Det där börjar bli samlad galopp"!

Red ett par serpentiner i förvänd med ett enkelt byte. Han skötte sig perfekt men jag planerade vägen dåligt och sista bågen blev jätteliten.


Avslutade träningen med öppna och sluta.

När jag slutade att försöka sitta still och började rida i öppnan så fick jag helt plötsligt en böjning i bålen!!

Likadant i slutan sen... jag har en tendens att bara slänga in rumpan och sen rida rakt fram på en rak häst men när jag gjorde som jag skulle så kom böjningen i bålen även där.


Helena var nöjd med vår insats och det var jag också tills jag såg eländet på film. Dressyr ska vara fint men det var INTE fint att se en sprattelgubbe i blå tröja.

Latin var inte ens trött idag men jag höll på att trilla av pinn bara efter 20 minuter. Ju tröttare jag blev i kroppen desto svårare hade jag att hålla ordning på armar och ben. Jag gissar att jag inte kommer att kunna ta mig upp ur sängen i morgon pga träningsvärk.
Den som påstår att ridning inte är jobbigt kan få prova min häst   

All ridning i snön har gjort honom stark som en oxe och mig till en säck potatis.

Vet inte ens om jag vågar lägga upp en kort film från träningen....


Summan av kardemumman blir att jag är dundernöjd med träningen och Latin men jag accepterar inte det som sitter i sadeln.


Vi har ca 5 veckor till MSV debuten, då kan det INTE se ut så även om jag inte kommer att ha den ljusblå tröjan då  

Av Natalja - 21 februari 2010 11:49

Trots att jag har varit medlem i Karlskrona-Lyckå Ridklubb i 10 år nu, så var detta mitt första årsmöte på denna klubb. 

Lite tråkigt men samtidigt... hur kul ÄR årsmöten??

När jag var smålänning (är ju fortfarande smålänning men utflyttad   ) och VBR (Värnamobygdens Ryttarförening) hade årsmöte så var ALLA där. Ung som gammal, kan de ha varit mer underhållande?

Det känns ju lite knasigt när Styrelsen ska tacka av avgående medlemmar med blommor... å så är dom inte där!

Inte ens dom som hade pris att mottaga var där. Synd tycker jag!

Dessutom fyller klubben 50 år i år och det är väl något att fira väl?

Men jag ska inte gnälla, har ju som sagt inte själv varit så flitig på dessa sammankomster.


Mina dressyrkompisar fick var sitt pris i alla fall.

Malin och Nelson blev Seriemästare


  


Fint pris

  


Sara och Zafir blev Klubbmästare

  


Sist men absolut inte minst fick Christina och Wouter ett hedersomnämnande!!!

STORT GRATTIS!!

  


Läs vad Valpen själv tyckte dom denna fina utmärkelse HÄR


Sen åt vi Bengts goda Buffé och som vanligt när man har fri tillgång till mat.... äter man för mycket   


  

Ann och Christina


Nu ska jag köra till stallet och skotta fram mitt hästsläp.

Det blåser och det snöar..... men jag hoppas att jag trots detta, utan problem kan köra de två milen längst E22:an till Lyckeby och träna (och naturligtvis kan ta mig hem igen)


Från mitt fönster ser vägen helt ok ut! Håll tummarna att den fortsätter att vara farbar hela dagen.....


  


Presentation


En stor, en liten
å så en mittemellan!

Latin

    

Svenskt Halvblod 1995 - 2015

e: Tamburin ue: Lansiär 

"Walle" Amazing Warrior

        

Svenskt halvblod född 2011

e: Warsteiner ue: Highlight

"Jojje" Little George

Shetlandsponny född 2008 

okänd härstamning  

Frami fra Ekeberg

  

Islandshäst född 2010

e: Nökkvi fra Efri-Raudalaek

Tidigare år

Arkiv

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

19 besvarade frågor

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ LATIN, en häst att minnas! med Blogkeen
Följ LATIN, en häst att minnas! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se