Det kvittar hur arg man är eller hur mycket man än hotar snöflingorna, dom fortsätter att dala neråt i alla fall.

Är visseligen glad att dom kommer lugnt och sakta neråt och inte som igår när de kom på tvären i form av småspik.

Tänkte ta med kameran till stan i morgon för att fota trafikkaoset där. Snön plus stans bilar får helt enkelt inte plats på gatorna. Folk kör fast och kasar både hit och dit. Jag hade fått ett helt berg med snö framför Silver när jag skulle köra hem från jobbet. Att jag mig loss är ett mirakel!

Kom till stallet och får höra att Latin och hans polare klivit ur hagen. Gissar att elstaketet inte gillar att vara halvt nergrävt plus att tråden ser oroväckande låg ut när de långbenta hästarna står på en hög med snö.

Så istället för en ridtur fick Latin massage. Tänkte om han har kutat runt och spänt sig så är det lika bra att ta tag i det på en gång. Mina misstankar var befogade, han var spänd i hals, framför bogbladet vänster sida plus rumpegumpen vänster sida. Han fick stå kvar i boxen när jag knådade honom. Det var sköööönt tyckte han, ja han slutade till och med att äta på sitt hö och bara stod o njöt.

Sen slogs jag med en torvbale för att få den att dela på sig. Ställde in den i stallet igår för att den skulle tina upp lite... och ja, det hjälpte nog en del.

Massagen var nog nyttigare för min förkylning än vad en ridtur i kalla luften hade varit. Käkar allt med Echinacea i så snart är jag nog piggelin igen!

Jag tror att det är torsdag idag bara för att vi var på KickOff i söndags

Tokigt och vädret är ju helt knasigt.

Vad kan passa bättre än att visa en bild på en tokig häst   

Loisto-Vokker (finnhäst av travartyp)

Undra vilken gångart det är?

Det blåser 14 m/s och är -1 grad.

Till detta har vi även ett kraftigt snöfall.

Kan det bli bättre? Eller ska man säga värre?
Vilken märklig vinter vi har.

Jag har ont i huvudet och börjar bli förkyld (som krydda på moset)

Latin har fått vila idag, men jag tog mig dit i alla fall!

Tack vare....

Nu räcker det... jag vill ha VÅR!!!

Såg att dagens namn var Max å genast går tankarna till min första häst!

Efter att ha provridit en hel hög med olika hästar hittade jag denna lilla häst på 156 cm.

Han var en korsning mellan svenskt halvblod och norsk fjordhäst.

Född i september 1987 och våren 1991 blev han min   

Jag var världens lyckligaste hästägare (även om han var svår att lasta, veterinären kunde knappt göra böjprov på honom. Han vägrade att galoppera och hovslagaren hade en svettig brottningsmatch första gången när det skulle på skor på dessa långa hovar)

men förutom det var så snäll en häst kan vara men ibland visade han sin allra envisaste sida. 

Efter ett år av skogsridning hade jag fått få fason på denna guling.

Vi började träna och det visade sig finnas mycket hopptalang i honom.

Vintern 93-94 och Max är i toppform!! 

Dessa underbara ögon!! Inte konstigt att jag föll just för honom när jag hade 35 andra fjordingkorsningar att välja på.

Hoppa kunde han som sagt, men bara när han själv ville   

Jag hade sett på TV hur Milton gjorde på prisutdelningarna... så jag lärde Max att hälsa på publiken!

Hubertusjakt var också något som passade oss! Vi vann upploppet 3 år i rad!

Genomgång innan start brevid stallkompisen, lipizzanern Pluto Rex.

Vi fick fika efter halva ritten. MUMS!!

Självklart red vi trots kyla och snö   

En filt dög bra som ländtäcke på den tiden.

Maxs morfar, D-ponnyn Silver tog medalj i fälttävlands EM.

Visst fanns det lite av den talangen i Max också.

Dressyrprogrammet (döms inte lika hårt som vanlig dressyr)

Banhoppning

och så tillslut terrängritten!

Anna, vår vän och Coach tog med oss på vanliga dressyrtävlingar också.

Vi fick en del kommentarer om att han inte var en "riktig" dressyrhäst   

Men det gjorde inget. Jag gillade min häst och vi hade mycket roligt ihop!

Bilder från terrängritten i Gärds, utanför Kristianstad.

och en efter dressyren

Jag tror att detta är år 1995, samma år som Latin föddes (eller året efter)

Försökte få Lillebror Kenny "hästbiten"

När han var så här liten följde han gärna med till stallet och red på Max. 

Kenny är 6 år och Max har hunnit bli 10 år på det här kortet. 

Sommaren 1998 skildes våra vägar åt.

Jag skulle flytta till Karlskrona och hade ingen möjlighet att ta med både Max påläggskalven Latin (som då var 3 år)

Jag sålde Max som läromästare till Carina utanför Bredaryd. Det är jobbigt att skiljas från en vän och jag tror inte att Max någonsin förlät mig   

I samma veva som Latin blev dålig av Erlichias ( år 2000) fick jag ett telefonsamtal från Carina. Max hade vrickat sig i hagen med återkommande hovledsinflammation som följd. Rönten visade på skelettförändringar och Max dömdes ut. Jag gjorde ett sista försök att få köpa tillbaks honom men fick nej...

Vi fick i alla fall många härliga år tillsammans och jag lärde mig oerhört mycket!!

Å som alla förstår kommer jag AAAAAALDRIG kunna sälja Latin!

Apropå Latin.... Han var helt knasig idag! Som en yster unghäst har han skuttat omkring i skogen med sig gamle matte hängandes på sne.

Idag kan vi inte ens skylla på att det var kallt för plötsligt var det + 2 grader och kramsnö!!

Vi försökte öva på det vi fick anmärkningar på tävlingen.

* Takten

* Energin

* Ökningar

* Engagera bakbenen i galoppfattningen

* bärigheten

och att han inte får gå på bogarna. Till min hjälp hade jag ett par gramantyglar.

Så förutom alla snesteg så gick det riktigt bra att rida idag. Jag tycker jag satt bättre när jag tänkte "Asgam" men vi fick inte kläm på någon travökning.

Jag har sååå svårt för det och eftersom Latin i princip är den högst utbildade häst jag ridit så vet jag ju inte hur det ska kännas och hur jag ska göra