Direktlänk till inlägg 30 mars 2010
Idag satte jag nästan världsrekord i ett försök att hinna med ALLT.
Stressade hem från jobbet strax efter 17, strax efter 18 var jag tillbaka i Lyckeby för att fika med Lagkamraterna och suportergänget.
Tyvärr var det en tunn skara (det försökte vi visserligen bota med hjälp av kakor )
Jag berättade lite om Div I lagets insatser i Kalmar och sen pratade vi lite om vem som ska rida vad i Div II.
Det blir lite tokigt att när vi rider omgång två, ja då rider Div II sin omgång ett, SAMMA DAG!! Så antingen får vi dela på suportrarna eller så är det väl vi som blir utan
Efter bull-kalaset rusade jag vidare till stallet.
Är fortfarnade helt hänförd av ljuset!! Så underbart!!
Undra om det gör hästarna lite extra glada också för alla var mer eller mindre vilda när de skulle in.
Bestämde mig för att rida i den numera snöfria paddocken.
Gjorde oss klara men glömde spöet i sadelkammaren. Ja ja tänkte jag. Det är nyttigt att låta "spöberoende" Latin gå utan spö.
Han kändes väldigt lugn när vi kom upp på banan. Nästan lite för lugn.
Jag skrittade länge, dels för att han var så stel i högersidan igår och för att det var en häst i longerlina i ena änden av banan plus Bella Bus med matte på ryggen i andra änden. Lite trångt trots stor bana.
Fick inte riktigt till ridningen. Eller jo, det gick åt rätt håll men i slow motion.
Lånade då Malins spö och genast blev det mer "ljud i skällan".
Behövde inte ens peta på honom, jag höll det bara i handen.
Men långsamheten hängde kvar trots att segheten försvann.
Å inte kunde jag hålla i tyglarna heller. Hade Ullaredshandskarna och dom är för tjocka i sömmarna vid fingrarna. Jag kan liksom inte stänga handen och än mindre känna tyglarna.
Lät Sara passa Latin en liten stund medans jag rusade ner till sadelkammaren för att byta utrustning.
Jag bytte de snälla sporrarna mot de längre med trissor.
Sen bytte jag de klumpiga bruna vantarna mot de nätta fina svarta "arbetsvantarna"
Sist men inte minst bytte jag Malins långa styva spö mot mitt korta mjuka!
I "truten på stuten" hade jag eggbettet och remontgrimman, samma som igår.
Det bytte jag dock inte ut
Klättrade upp på Latin igen och genast blev han betydligt trevligare att sitta på.
Jag kunde börja rida utan att stoppa sporrarna i sidorna var 3 sekund. Ja nu kunde jag helt plötsligt driva honom med vaderna.
Ni som var på Kyras Clinic eller har läst om den, hörde kanske att hon pratade om verktyg. Även om jag misstänker att hon inte menade just prylar så som sporrar å sånt utan mer övningar och ridsätt, så tror jag att jag hade fel verktyg till en början idag.
Resten av ridpasset var ljuvligt
Han var plötsligt dunderfin. Galoppen fungerade toppenbra och traven bara flöt på. Ja, det var visserligen vid ett tillfälle som jag fick peta på med spöet på yttersidan. Det var när han tyckte att jag var lite krävande och bad honom gå i öppna i trav på volten. Då ville han galoppera istället. Han tror ibland att galoppen är lösningen på allt!
Å just det. Vi höll på att krocka med en hare också
Kalle Kanin kom i 290 km/h upp för slänten och nästan rätt in i Latins ben men ångrade sig i sista sekund och vände! Gissa om vi blev paffa!
När jag efter avslutat pass travade av Latin lät jag honom komma ner i form och bli lång och låg. Oj vilken skillnad det är på honom nu. Det känns inte längre som han ska slå en kullerbytta så fort han får långa tyglar.
ps. eventuellt är det så att jag red lite mesigt ikväll och det var därför han gick så bra. Det är ju så att slipper man jobba med en massa krav så är ju allt enklara. MEN jag tycker att jag hade en bra känsla i ridpasset med en harmonisk häst som gjorde sitt bästa. Det betyder mer än att han är kort i formen och hög i nacken. Vi jobbar mot samling men inte på bekostnad av vårt kamratskap och sammarbete.