Direktlänk till inlägg 16 april 2010
Utan strumpor och skor sjunger man om blåsipporna.
Tänkte att en lugn och stillsam skrittrunda i skogen är precis lagomt dagen efter träningen. Jag passade på att rida barbacka, dels för att jag vill passa på nu när han äntligen är så rund och go över ryggen och för att det går 100 gånger snabbare att bli klar. Skippade även tränset, eller ja... Bettet i alla fall. Tog hacket för att vila hans mun.
Så jag hade (om jag hade haft som avsikt att skrämma bort alla boende i området plus de vilda djuren) kunnat sjunga Utan sadel och träns ...
Vi skrittade iväg längst grusvägen och visst var han ganska stel idag också. Gick vidare in mot en skogsglänta med lövträd. Där kan man snurra runt och låta stelbenta djur lyfta på sina tassar.
Latin tyckte jag hade fått solsting eller nått. Han förstod inte alls meningen med det hela.
Så här såg terrängen ut.
-"Varför inte bara gå rakt fram?"
-"Hallåååååå där uppe på ryggen, jag ställde en fråga" sa Latin
Men efter ca 10 minuter märkte han att det faktiskt gjorde underverk med hans stela kropp och vi kunde plötsligt svänga lika bra till höger som vänster.
Vi red mot solnedgången...
och hamnade så småningom på stallbacken igen.
Latin var nu på toppenhumör och både ben och rygg hade vaknat till liv