Solen har väckt vårkäslorna till liv!

Både folk och fä trippar runt med ett leende på läpparna   

Jag och Latin följde med Bella och Malin ut på tur.

Grisarundan är en lagomt lång runda så här dagen efter massage.

Det var underbart väder och trots att klockan var närmare 20:00 var det fortfarande ljust ute.

Min bruna gentleman kändes betydligt bättre i sin kropp idag. Han traskade på med kvicka kliv och var inte alls sur och tvär.

Traven flöt på bra och jag kunde jag både rida lätt och sitta ner i sadeln med de nya ridstövlarna (som jag i princip hade glömt bort     )

Bella började ganska tidigt på rundan intressera sig för den stiliga herrn brevid henne. Latin förstod inte alls vad som var på gång utan traskade på som vanligt.

Vi skrittade brevid varandra efter en kortare galopp och då kom Bella närmare och närmare. De stannade till och tittade ut över åkrarna mot solnedgången.

Så romantiskt!!

Bella tog genast tillfället i akt och la in en stöt på Latin.

-" Va stilig du är ikväll, Latin" viskade Bella i hans luddiga öra.

Latin fattade inte riktigt vad hon var ute efter, nä han var mer intresserad av gräset på åkern   

Hon lyfte till o med på svansen för att tydligt visa syftet med flörten.

Hon gjorde verkligen allt för att få honom på fall... men ack, inte hjälpte det!!

Hon gav upp (för tillfället) och vi fortsatte turen hemåt.

Väl hemma på gårdsplanen insåg hon att det var nu eller aldrig.

Inom kort skulle deras dejt vara över och de skulle tillbringa natten på olika håll (i respektive box)

I ett sista desperat försök att påkalla "hingstens" uppmärksamhet ställer hon sig på gårdsplanen och skvätter hejvilt!

Hon lyckas, Latin vänder huvudet och undrar vad som händer, varpå han känner skvättlukten och börjar genast flema. Men det är också den enda reaktionen från en valack som har varit utan kulor de senaste 12 åren   

Latin gick gladeligen in i boxen till sin mat medans Bella genast började stöta på den stiliga ynglingen i boxen brevid henne....

Är det fler som märkt av några vårkänslor?

Trots att jag kom iväg tidigt till stallet och vädret var helt underbart så skippade jag ridpasset idag och ägnade mig helhjärtat åt en grundlig massage av trähästen Latin. Märkligt att jag inte fick spetor i händerna, hi hi

Nä, riktigt så illa var det inte. Spänd var han men inte som en trähäst.

Höger sida var värst, varför vet jag inte. Det var inget jag la märke till när jag red igår. Fäller gör han så mycket det bara går. Å va fin man blir när man envisas med att ha SVART FLEECETRÖJA på sig. De rödbruna korta hårstråna syntes inte alls   

Avslappnad Tiin!

I morgon tar vi en lugnare tur rakt fram följt av träning på torsdag.

Men idag tänkte dela med mig lite av det vi fick lära oss förra veckan när vi var på Föreläsning med Brithe Vogelius.

Hon började kvällen med att ta fram grunderna i ryttarens bärighet

*Rörlighet

*Stabilitet

*Balans

*Följsamhet

*Muskelstyrka och avspändhet

*Koordination

*Tajming och känsla

Visste ni att män och kvinnor är olika? Klart ni visste det i största allmänhet, men att det är skillnad på oss mer fysiskt.

Män har lättare med stabiliteten medans vi kvinnor är rörligare. Det innebär att vi får träna på olika saker för att nå samma mål.

Man måste tänka på sin symmetri. Hur står vi när vi står still en längre stund? Hänger vi alltid på samma ben eller står vi stabilt med lika mycket tyngd i båda benen? En ryttare nämnde hon, som faktiskt alltid stod "med båda fötterna på marken" var Mattias Jansson. Han var väldigt symetrisk sa hon. Likadant är det med händer/armarna. Använder vi vänster lika mycket som höger när vi borstar, mockar, bär vatten osv. OM vi inte gör det borde vi träna upp vänster mer. Vi kan ju inte rida mer med höger tygel, då kommer hästen aldrig bli rak och liksidig.

Ett vanligt fel när man rider är att man tittar ner. Birthe satte sig på i sadeln som hon hade med sig och visade vad som händer när man tittar ner och ska lägga en volt. Jo då hamnar vikten på ytter sittben och där vill man ju inte ha vikten när man svänger. Så höjde hon blicken och visade igen när man svänger, plötsligt var vikten på inner sittben, precis som det ska vara!! En liten detalj som gör sån skillnad. Prova själv!

Hon förklarade också att man måste vara i fysisk och psykisk balans. Är man i balans så behöver man inte ta ut rörelserna så mycket, man är "centrerad" medans om man är stressad flaxar man runt mer och är yvigare i sina rörelser.

Ridning är en sport med känsla och vi ska rida med i rörelsen, inte emot!

Om man är osäker på om man sitter rakt i sadeln med lika mycket vikt på båda sittbenen kan man rida med tyngder på benen. Tar man dessutom bort stigbyglarna märks det ännu mer. Rider man med tyngderna ett tag så lär sig kroppen och musklerna att vara mer följsam och man kommer tajtare ner i sadeln. Det ska jag prova någon dag tänkte jag   

När man rider måste man vara ganska stark i sitt skulderparti. Där har männen en fördel igen, de är hela 50 % starkare än oss generellt.

Vi får bäst position när överarmen hänger lodrätt nedåt och med armbågen böjd. Då har vi styrkan, rider vi med raka armar (som jag   ) har man inte alls den styrkan att hålla emot.

En muskel som är avslappnad reagerar snabbare och ger bättre effekt. En spänd muskel är ju redan "upptagen" med annat så när det väl händer något är den inte lika snabb som en avslappnad muskel. Ju mer man kniper, desto långsammare blir man.

Man måste som ryttare lära känna sin kropp, hur sitter vi? Vad händer om jag lutar till höger? Åker benen fram eller bak? Hur fördelas vikten på sittbenen? Är vi raka i sidan eller viker vi oss? Många frågor att ställa till sig själv.

Om du sitter i sadeln, kan du böja och vrida överkroppen? Vad händer med skänklarna när du vrider din överkropp som du gör i en volt? Jo ytter skänkel åker bak och inner fram = korrekt! OM du istället är stel och orörlig kan skänklarna hamna precis var som helst   

Hur får vi då bärighet?

HUVUD
Jo, man måste börja i toppen, huvudet!

Det är vår viktigaste kroppsdel, vår kompass. Vi kan aldrig få en bra hållning om huvudet hamnar på sne, he he

Vi ska titta långt bort, hålla blicken horisontellt, inte ner och inte upp utan bara rakt fram. Kroppen följer huvudet och sträcker på sig. Tänk på den "Atletiska positionen" och sträva efter en lagom dos av muskelspänning.

Vi kan träna hållningen på tex en Pilates boll. Sitt på bollen och studsa! Håll blicken långt framför dig. Titta INTE ner! Väx istället uppåt. Sitter vi i sadeln och tittar för mycket nedåt är det lätt att skänkeln åker bak och hälen kommer upp.

SKULDROR

Efter huvudet kommer skuldrorna. Vi får akta oss för att inte bli för korta på framsidan framför axeln. Töj och värm upp innan ridning. sträck upp en arm. Ta tag med den andra handen och dra åt sidan.

Jag fick testa att lägga mig på golvet på en skumgummirulle. Den låg längst ryggraden. Så skulle jag sträcka ut armarna och sen tänja dom mot golvet. Låter kanske lätt men oj va det tog emot!! Har haft träningsvärk ett par dagar efter denna övning. 

Vi måste tänka på att hålla hela överkroppen stabil. Bålen, axeln, armbågen och handleden. Axlarna ska sträva bakåt.

Knyt handen runt tygeln, rid inte med en "öppen hand" Ha tummen överst som ett lock!

BRÖSTRYGG

Bröstryggen är en del av kroppen som stelnar med åldern. Runt 35 går det utför, därför måste vi vara extra noga med att hålla denna del i trim. Man kan tänja med hjälp av en rulle men inte längst ryggraden utan vågrätt istället. Lägg rullen vid BHbandet, rumpan i backen och knäna lätt böjda, luta bakåt. Håll händerna antingen bakom nacken eller i kort på bröstkorgen, allt efter vad som känns bäst.

LÄNDRYGG

Ytterligare en viktig kroppsdel. Att tänja djupa höftböjarmuskeln kan hjälpa mot svank. Vi fick känna på en övning där vissa deltagare kunde lägga sig dubbelvikta medans andra såg ut som stela fågelskrämmor.

Höftböjarmusklen ska vara lång och sitsen blir mycket bättre om man värmer upp och tänjer ut den muskeln innan ridning.

BÄCKEN och HÖFTLED

Ett parti där vi lätt spänner till och blir stela = oföljsamma

Pilatesbollen kom fram igen och på den kan vi träna upp just bäcken och höftled.

Kontrollera att det går att "vicka" på bäckenet åt alla håll.

KNÄLED

Viktigt att inte knipa med knäet men tänk på att alla ryttare har olika vinklar på knäna. Alla kan inte sitta med sina fötter rakt fram, det är en fysisk omöjlighet. Man måste hitta "sin" vinkel och bli stabil i den.

VRISTER

Här måste vi vara rörliga och liksidiga! Mycket av hästens rörelse märks här.

Vi ska lägga tyngden i stigbygeln på den "stora trampdynan" (stortåleden) Om vikten vill smita iväg utåt kan det hjälpa att sätta en kilformad stigbygelplatta.

Man kan ha olika starka vrister och olika balans. Det kan tränas upp på en balansboll. Stå på den svaga. Blunda och hitta balansen!

Hon visade också hur man kunde börja ridpasset med att hitta balansen genom att stå i stigbyglarna och luta lite lätt framåt. Känn hur du sviktar i höft, knä och vrist. Luta mer framåt, hitta de mothållande musklerna i rumpan. Luta tillbaka lite utan att sätta dig och hitta de mothållande bukmusklerna. Gör likadant i sidled, hitta de mothållande musklerna. Lär dig hur just din kropp fungerar!!

När vi tränar alla dessa kroppsdelar strävar vi efter en "automatisering" så att allt funkar och att vi slipper tänka på det hela tiden.

På vägen dit kan vi stöta på en hel del problem.

Sadeln kanske helt plötsligt inte passar oss.

Vi kanske inte kan driva hästen framåt.

Ytterhjälperna hamnar på villovägar och i värsta fall får vi led/muskelbesvär.

Birthe berättade att toppryttarna ofta använder sig av en trygg och stabil häst när de tränar sitsen just för att inte förstöra tex en ung och känslig häst.

När alla bitar faller på plats, kommer vi sitta i en lodrätt sits med spänst och harmoni   

Ja, det var en liten del av det vi fick ta del av!
Å du som inte köpt/läst hennes bok än, vänta inte!

Den är otroligt bra och mycket lärorik!

Spänd av förväntan klättrade jag upp på min häst och red upp på ridbanan.

Jag hade de långa sporrarna med trissor, inget spö.

I munnen hade han ett kort och tjockt ihåligt bett och utanpå det remontnosgrimman. Anledningen till att jag ibland rider honom på tjocka bett trots att han har en liten trång mun är att han "går sönder" av smala bett (eller så är det jag som rycker och sliter i honom   ) Man ser det inte utanpå munnen utan måste öppna och då en bit in i mungipan blir han skavd. Varför han blir sliten just där har jag inte något bra svar på, bara att han inte får det av ett tjockare bett plus att han trivs 100 gånger bättre med ihåliga bett. Då kanske någon tänker, men han kan ju ha ett smalare bett så kan jag låta bli att slita i honom. Ja, den tanken har jag också haft men Mr Latin sliter även i mig.

Han fäller inte ihop sin lång kropp gratis, det kräver ridning och för att samla måste man "bromsa", eller hur!

Jag letade upp två sporr-remmar att sätta i sadeln så jag kan hålla min ytterhand/tygel stilla (på uppmaning från Pia Sohl)

Han skrittade på bra och när jag kortade tyglarna kom han direkt upp i en bra form. Åh... WOW!! Va härligt!! Bara sitta upp och allt funkar... eller?!?

Nä, där tog lyckan slut. Latin är väl som alla andra karlar, har svårt att göra två saker samtidigt. Antingen går man samlat i skritt i en bra form eller så springer man fort framåt i en öppen form.

Man kan INTE gå i denna fina form, komma upp med manken och sätta under sig bak OCH trava framåt... Nä det går bara inte.

Vad händer?? Jo, jag ber om trav. Latin stannar istället och hotar med att resa sig. Jag har sagt till honom att vi gör inte så längre och han lyssnar faktiskt på sin matte och tar istället till backen.

Han backar och backar men tröttnar när jag vill att han ska gå kvar i form och lyfta lite mer på frambenen. Får honom att masa sig framåt i en tråkig trav utan takt. Ja, rider jag lätt blir det liiiite bättre men inte mycket   

Galoppen då? Det brukar ju bli mycket bättre om vi galopperar. Jo det går lite mer framåt och han har en bra form och takt men han vill inte korta sin långa yttersida och när jag håller kvar den tygel blir han såååå arg!!

Han byter galopp och han skuttar. Han lägger öronen bakåt och försöker se farlig ut.

Jag sitter bara lugnt kvar och väntar. Håller kvar ytter tygel och låter honom emellanåt galoppera lätt utåtställd. Det funkar, rakriktar honom, det går också bra. Sen ställer jag honom inåt forfarande med kort yttersida, då funkar det inte. Är det för jobbigt eller fysiskt omöjligt för honom (jag gissar på det första)

Efter ett långt och envist ridpass med många konstiga kringelikrokar hit och dit, börjar han gå riktigt bra. Fast jag får släppa de där extra snörerna för jag håller så hårt i dom att fingrarna domnar och det tror jag inte dom ska   

De sista varven i trav var till o med riktigt trevliga men det tog tid och jag fick använda för mycket hand och sporre    Vill ju inte bråka bara för att få ihop formen. Men det är klart... har man gått i en låååång och låg form större delen av sitt liv är det klart jobbigt att plötsligt behöva arbeta   

Han brukar inse och även känna att han mår bättre av att jobbas ordentligt. Gissar att det är en övergångsperiod nu som kräver att jag inte sitter och tjuvhåller i innertygeln eller småsporrar honom konstant.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen...

Det är minsann inte lätt att rida!!

Stretchade som vanligt framben och rygg efter ridpasset. Vänster ben satt fast!! Tror jag får ta å massera Tiinen i morgon. Kanske stökar han av en anledning!?

Jag fick ju massage idag å känner mig som en ny människa nu! Inte för att jag hade några större krämpor förutom lite träningsvärk.

Tittade även honom i munnen och där såg han fin ut. Det tjocka bettet har varit snällt mot munnen, däremot har han fått skav av sporrarna. Hans päls är så otroligt känslig nu när han fäller. Till min glädje så är det vänster sida som är mest sliten vilket måste innebära att jag kan använda mitt klumpiga vänsterben, eller så är det just av den anledningen det är skav där...   

Eftersom det enligt almanackan snart är sommar så åkte vinterdäcken av från både bil och släp. Jag passade på att pilla bort den fula "travhästen" på släpet. Tranes-släpets "logga". Nu syns bara en svag grå kontur. Om jag har tur gör Roger en ny snyggare dekal till oss   

Hjulbultarna hann knappt landa i sina nya lägen förrens jag for tillbaka till stallet för att lasta bil och släp med en styck häst och en hög med läderremmar.

Bra att provköra sommardäcken i full storm *not*   

Det kändes som värsta fyllekörningen. Bil och släp svajade från ena kanten till den andra. Hu, det är nakdelen att bo på Ramdalaslätten.

Det blev bättre så fort vi svängde av E22an och styrde norrut mot Rödeby och Nävragöl.

Innan vi kunde fortsätta skulle vi dock ta oss över "tvättbrädan". Vägverket håller på att göra om vägen en bit uppåt, då har de upptäckt att det ligger gatsten under asfalten. Så nu är den en lååååång sträcka där man kör på just dessa gatstenar. Gissa om vi var färdigskakade när vi landade utanför ridhuset i Nävragöl   

Latin såg alldeles lycklig ut när han upptäckte att det var körträning på gång!

Jag selade på och gick in för att värma upp. Han rörde sig mycket bra idag, gårdagen fick honom mjuk och smidig!

När han var aningens varm i pälsen, spände jag för honom för Orvars fina träningsvagn. Latin gick kanon fint!! Allt fungerade och jag hade absolut inga problem med att svänga eller så!! Jag körde inte ner varken tunnor eller koner! Imponerande va, hi hi!!
Vi fick t.o.m galoppera en stund och Latin frustade så gott efter en stund! Han älskar verkligen det här. Jag insåg också att våran egna hemmabygge till vagn inte duger som träningsvagn. Ja, den passar jättebra om man bara vill köra rakt fram men ska man lägga volter så är skaklarna ivägen. I Orvars vagn kunde Latin göra vad som helst. Vända-svänga-backa-galoppera... ja ALLT!!

Så nu måste jag hitta något annat... som inte kostar en milijon   

När vi var klara fick Latinen stå i släpet en stund medans jag tittade på E-K och hennes lilla guling Nelvin. Söt som socker. Jag skulle väl hjälpa till på något vis men trots tummen i paket tycker jag att E-K klarade det galant själv.

Jag fotade i alla fall lite (med E-Ks kamera) Måste ju bjuda tillbaka lite med tanke på alla fina foton vi har fått!

Nelvin var lite busig men för att vara iväg så bland andra hästar när man bara är 2 år är duktigt trots att man inte alltid kan svänga eller gnäggar på de söta nordisstona.

Efter avslutad träning körde vi den vingliga vägen hem över kullerstenar och mellan stormbyar. Latin såg lite trött ut när vi kom hem men väldigt nöjd   

I morgon blir det ett dressyrpass på banan, vill ju känna hur han är i kroppen efter detta körpass. Mjuk som gräddkola hoppas jag på   

I fredags den 9 april fyllde lille Latin 15 år!

Det firade vi med en vilodag 

Dels fick han vila för att det var fredag plus att jag hoppades att han skulle kännas bättre i sin kropp idag.

Vi körde till Lyckeby mellan dagen skurar och hade god tid på att rida fram.

Han kändes bättre men inte bra. Det var en djupt spår i lilla ridhuset längst fyrkantsspåret så jag höll mig en meter innanför. Märkte då att det inte bara är spöet som Latinen är beroende av, utan även väggar! Han var helt vinglig till en början och ville gärna ramla ut till väggen.

Det blev mycket galopp som uppvärmning och den var riktigt bra idag. Han ville dock inte ta in framdelen innanför spåret i en öppna. Han gjorde väldigt fina byten istället    Varför göra det enkelt för sig!

När det blev vår tur att rida innanför de vita staketen var jag inte ens nervös.

Jag skrittade ett varv innan jag fick startsignal, sen fattade jag höger galopp och red upp på medellinjen. Sen tragglade vi oss igenom hela programmet, vissa delar gick bra och vissa delar gick mindre bra    

Jag var till en början inte helt nöjd. Tyckte inte att jag fick något flyt i programmet och att han kändes mer motvillig än tidigare. Men när Pia (domaren) klev in på banan sa hon att det var MYCKET bättre än förra gången!

Hon tyckte att jag lyckades rida ihop honom bättre och det var bra att jag inte red på kandaret    

När jag räknade ihop poängen visade sig att vi förbättrade oss från 54,9 % till 57,11 % Det går åt rätt håll!

Förra gången fick vi lära oss att svänga, gången innan dess var det öppna. Snart kan jag nog rida, hi hi.

Idag sa hon att jag måste få ihop yttersidan för han gör sig hela tiden låååång där och smiter iväg. Hon sa att jag lätt blir helt rak i armarna.

Pia hade som många andra varit på Kyras Clinic och hon tyckte att jag skulle testa att rida med en rem mellan sadeln och handen på yttersidan för att få kontroll. Jag testade det och det hjälpte!!

Först blev jag helt stel och noll koll men efter ett par volter så gick det fin fint!

Pia sa att jag inte får rida rakt fram och bara låta honom tuffa på utan det måste hända något hela tiden (uh, det låter jobbigt)

De sista varven satt jag på en alldeles fantastiskt fin häst!! Pia sa att det finns mer att plocka fram i honom. Hoppas bara vi hinner innan det är dags för pension!!

Tyvärr, det blev ingen film på dagens bravader.

Jag misstänkte ju att det inte skulle gå bra.... så jag anlitade ingen filmare. Typiskt att det alltid är då han går som bäst!

Men jag har ett par ögonvittnen som kan intyga att min nyblivne 15 åring gick kalas till slut! Å jag satt med böjda armar!! 

Plötsligt säger Pia... -"Ser du vad han gör nu!!?" 

HAN LÄNGDE TRAVEN!! Vilken härlig känsla!!

Nu sover vi gott och laddar inför morgondagen!

Dagens favorit är Adam Lambert med What do you want from me!

Eller är det vårens värsta träningsvärk som hänger kvar?

Fortsatte att jobba min träiga stelbente halvblodsvän på banan idag.

Började med mycket skritt, dock inte på långa tyglar. Han låg på framåt och blev så kort i steget och väldigt framtung. Det blev bättre när jag kortade upp tyglarna och började rida serpentiner istället.

Lät honom gå ganska öppen i formen i traven och red en längst ena långsidan sen tre serpentinbågar och sen rakt längst långsidan igen.

Var noga med att han skulle vara rak innan omställning och att han skulle ta med ytterbogen i svängarna.

Efter bara en kort travdel började jag istället galoppera. Följde fyrkantspåret och red honom rak. När det kändes ganska ok red jag en volt i varierande storlek på kortsidan.

Han var bättre än igår men fortfarande hemskt stel.

Han fick en kort skrittpaus sen kom jag på en rörelse där jag fick in många moment. Jag red kortsidan i trav, fortsatte till halva långsidan och där saktade jag av till skritt 2-3 steg, sen galopp, la en volt ca 14 meter och saktade av till skritt vid långsidan igen. Skritt 2-3 steg sen trav igen. Red till kortsidan och där la jag en volt tillbaka och gjorde samma krumelur när jag kom till mitten av långsidan. Det var effektivt och jag fick bra fart på benen.

När han kändes bekväm i detta saktade jag av till skritt även på kortsidorna och red istället för en volt tillbaka, en bakdelsvändning.

Han gick bättre och bättre för varje varv och när vi tröttnat på detta lät jag honom skritta ett par varv innan vi avslutade med att samla traven lite (eller om det bara var att rida långsam trav)

Han var ju inte riktigt i balans och då drar jag hellre ner på tempot. Annars rusar han bara med all tyngd på bogarna och det ger ingenting mer än möjligtvis kotledsinflammation   

Fick ihop honom bra och fattade galopp ur den korta traven. Nu hade jag honom i en bra "ram" kunde sakt av och han var fortfarande kort och fin.

Upprepade detta i korta sekvenser i båda varven och när det kändes som bäst lät jag honom trava ett varv med låååång och låg hals.

Satte av och satte fast honom i en longerlina.

Ville se hur han rörde sig... Uh! Det såg inte bra ut   

Han travade med B-ponny steg och var så rak i halsen. Han såg även besvärad ut i munnen... Inte bra alls. När jag tittar tillbaka här i bloggen så hade han en sån här stel period förra året också. Jag tror helt enkelt att han har en Erlichias-känning just nu. Inte bra att vi har missat massagen den här veckan.

I morgon får han vila och hinner jag så ska jag knåda bogar och rumpa, för de är de värsta områderna.

Han fick stå i stallgången med nackmagneten och BoT värmaren under sitt täcke medans jag mockade. När jag var klar och skulle släppa in honom i boxen så stod han och sov   Han gäspade stort och klev in till sig.

Stackars liten... inte lätt att vara gammal och stel ( he he, jag vet exakt hur det känns och idag har jag dessutom lite lätt träningsvärk från gårdagens dressyrpass)

Hoppas han känner sig bättre till helgen.

Nu för tiden brukar hans svackor inte vara så långvariga som tur är!

... jag åkte i backen med en trasig fot som följd.

LÄS HÄR om du vill ha detaljerna    

Tänk att det redan har gått ett år!! Å inte är den bra än   

Den gör visserligen inte så ont längre men den är tjock, blå och jag har inte samma rörlighet i den än. Det tar tid säger folk och eftersom varken ortopeden eller vårdcentralen tyckte att jag skulle komma och visa upp fossingen så får den väl vara som den är!

Nog om detta! Det var då och inget jag minns med glädje.

Jag borde kanske inte ha klättrat upp på någon häst en dag som denna. Men min bruna är ju rätt så säker... eller?

Det var länge sen Latinen var så där seg och stel. Idag var han det   

Min teori är att han har träningsvärk efter körningen. Det var ju jätte länge sen vi körde och dessutom fick han vila igår.

Det brukar inte fungera för honom.

Det är därför jag undviker en vilodag efter träning/tävling.

Skrittade jätte länge. Han var så där spänd att istället för att ta skänkeln eller lyssna på spöet, hoppade han bara till (som man gör när någon annan sätter fingrarna i sidan på en när man inte är beredd) och sen hände det inget mer.

Jag höll mig fokuserad och följde min plan.

Oj oj oj vilka hemska bakben, vilken stel rygg. För att inte tala om halsen. HJÄLP!! SOS!! Min häst har blivit förstelnad!

Jag red honom i öppna ca 86 varv i skritt sen började jag få lite rörlighet i hans bruna kropp. Skritt först sen trav. Men traven fungerade inte alls så jag galopperade på trähästen istället.

Vi följde fyrkantsspåret i galopp men den rackarn ville bara springa iväg.

Morr... hur skulle jag lösa denna svåra gåta.

Jo jag fattade förvänd galopp. Red till mitten av långsidan och sen saktade jag av och gjorde halt. Ryggade tills han kändes mjukare och ny fattning, förvänd galopp. Vidare till nästa långsida och likadant där. Så höll jag på så ganska länge och till slut började det komma lite frust och lite mjukare bakben.

Bytte varv och det var så pass mycket bättre att jag inte ryggade på långsidan utan saktade bara av och skrittade ett par steg.

Jag red ganska länge, säkert 1 timma och 15 minuter men då var det en lååååång uppvärmning och en lång avskrittning.

Han blev fin till slut men jag fick nästan för hand "knyta upp honom"

Jag höll mig lugn men han var aningens arg och ville ibland lätta fram. Jag hade noll tolerans på bråk och avstyrde alla cirkuskonster. För en gång skull gjorde jag nog rätt för han lyssnade och LÖD!! Härligt!!

Skulle bara avsluta med lite trav innan jag var nöjd. Då var han trött!! Han ville vara dunderlåg i halsen och jag fick knappt upp honom. Nöjde mig med ett bra varv innan han fick långa tyglar. Ja, han var faktiskt som en geleråtta efter ridpasset. Jag lyckades att rida loss den gamle stele utan att varken han eller jag gav upp eller tappade humöret!

Nä hä, nu är kl så där mycket igen (23:26) så tyvärr, det får bli Sitsuppdatering en annan dag!