Direktlänk till inlägg 13 juni 2010
Det blev sent igår....
Innan jag fått isär vagnen och fått den på plats i släpet var klockan redan mycket. Sen skulle jag fläta Latin, mocka och packa mat. Selen var fortfarande dundersmutsig. När jag fixat frissan och tagit ut nattens högar, kunde Latin knappt gå in i boxen. Jag tyckte att han hade stått konstigt med höger ben hela tiden. Han ställde fram det och ville inte böja i kotleden. Jag lindade benen för hålla benen varma. Jag blev riktigt orolig för honom... visst att han är stel ibland men så här illa har jag nog aldrig sett honom
Vi hade ändå kört en 40 minuter på banan utan problem.
Jag tog med selen hem och smörjde den hemma i soffan, ja klockan var säkert 23:45 innan jag var klar sen skyndade jag i säng för att hinna sova lite.
Uppe med tuppen idag och gjorde mig och vovvarna klara för avfärd.
Latin gick i hagen när vi kom, bra! Då har han hunnit röra lite på de stela benen. Inte för att det hade hjälpt speciellt mycket. Jag lindade honom igen, la på BoT värmaren och lastade honom i släpet brevid vagnen. Latin brukar åka brett men han gick snällt in trots att det var smalt. Jag körde extra försiktigt idag så han inte skulle välta. Det känns väl ovant att åka smalt när man är van att kunna stå stadigt med breda ben.
Trots att jag var stirrig och nervös hittade jag till BräkneHoby och parkerade brevid min klubbkompis/groom/kör-tränare/kompis/mentor Christina!!
Vi gick bort och startanmälde oss, betalade veterinären och gjorde en snabbkoll på läget. Latin fick kliva av släpet och Christinas man Ronny fick valla trähästen för att få igång de där korta benen. Jag försökte få ihop "ikea"-vagnen och hade god hjälp av Christina. När den sen såg körduglig ut, gick vi ner till kon banan för att lära oss vägen.
Det var 16 portar utrustade med elaka tennisbollar. Jag fick en genomgång i hur man gör. Hälsar på domaren, vart starten var osv...
Sen tog vi med båda hästarna till veterinären och då var Latin så slö att jag knappt fick honom att trava
Han hade i alla fall mjuknat till och nu gick han som vanligt.
Vi selade och spände för båda hästarna. Jag tänkte att jag lika gärna kunde köra fram samtidigt som Christina så behöver jag inte strirra om det sen.
Så fort jag kom upp i vagnen och började köra blev jag lugnare. Han kändes väldigt fin och framför allt! Han var SÅ nöjd!! När båda hästarna var uppvärmda fick Ronny åter igen valla Latin medans jag var groom åt Christina.
Vi fick börja med en Funktionskontroll.
Sen bar det av till dressyrbanan. Han gick kanonbra! Så mjuk och smidig Han kunde nästan vända på en femöring!
Hästar är roliga djur... när vi körde in på dressyrbanan, ja då tyckte helt plötsligt Wouter att staketet var läskigt Hallå liksom!! Hur många gånger har han inte sett ett sånt
Det blev lite vingligt när han trängde innåt men jag tycker han gick superflott och skötte sin fin fint!!
Sen går man ner till precisionsbanan och väntar på att de ska anpassa portarna till ens vagnsbredd.
Christina fick startsignal och nu gick det undan. Här fanns det också farliga aker, bla en hästätande vattenmatta och ett mördande staket. Det blev lite vingligt (jag gissar att kusken hade för mycket "sweden rock" kvar i kroppen, hi hi) 4 bollar ramlade och tiden... ja, den minns jag inte alls
Då var det plötsligt vår tur. Jag blev genast nervös igen...
Latin är en klippa och tar hand om sin stirriga matte, Christina är också en klippa och tar väl hand om sin darriga kusk.
Vi fick också göra en vagnskontroll och vi blev synade under lupp.
Kontrollmannen höjde bröstan ett hål, han tyckte den satt lite lågt och sen fick vi gå vidare. Pust!! Jag överlevde första momentet.
Vi körde bort till dressyren och plötsligt hade vi gott om tid. Jag har ju varit nervös för de här 50 minutrarna mellan våra starter sen tiderna kom ut. Nu kändes det som om vi hade gott om tid. Jag hade nog stimmat lite mycket i onödan.
Han kändes lika fin som innan och nu fanns det inga spår av några stela ben längre. Jag fick startsignal och rak som en fura körde jag in längst medellinjen.
Halt - hälsning och så vidare in i programmet. Han kändes lite seg men väldigt stabil.
Det jag var mest nöjd med var ryggningen. Han var i princip helt rak men tyvärr tog han ett par travsteg efteråt (det skulle vara skritt)
Det var vår enda miss och jag var super nöjd OCH lättad!!
Sen var det bara dagens svåraste moment. Alla vet ju att jag är mästare på att köra ner koner Det ska man helst inte göra plus att det måste gå undan, annars får man tidsfel.
Vi ställde oss utanför banan och väntade på att få komma in.
En liten check (om jag kunde komma ihåg banan, jag var i stort sett i koma när jag gick den tidigare under morgonen) innan start och sen fick vi köra in på banan. Jag hälsade på domaren och fick startsignal.
Jag var lite mesig till en början och han gick också lite ifrån den farliga vattenmattan. Jag rev nog nr 1, 2 och 3... det började väl inte jättebra. Sen fick jag fart på grabben och resten av banan flöt på mycket bättre. En till boll körde jag ner och tiden... ja den minns jag inte
Jag fick frågan om jag ville köra om.. och självklart ville jag det
Innan jag kunde starta fick Orvar, min andra kör-tränare, plocka upp lite bollar
Klart!! Ja då kör vi igen!! Full fart från början nu.. fick lite bättre tid och rev bara 3 bollar denna gången Hi hi, och jag som brukar riva rubbet.
När vi var klara skrittade jag av Latin en sväng och han spatserade så glad omkring där bland släp, vagnar och lastbilar. Det var mycket folk, hästar och hundar i rörelse.
När jag kommer tillbaka ner till släpet säger Arne, den tredje kör-tränaren, att jag vann dressyren! VA?!?! Är detta möjligt?!
Jag och Christina springer (läs går) bort till sekretariatet för att hämta protokoll och kolla resultaten. Och mycket riktigt... Jag vann dressyren
(aldrig förr har jag haft så många 8or på ett och samma papper.... hum, förresten.... jag undrar om jag NÅGONSIN fått en 8a!)
Om jag har förstått det hela rätt så var vi 6 st ekipage i min klass.
De skulle ha prisutdelning kl 14 och det var om 5 minuter.
Vi sprang (ja, denna gången gjorde vi faktiskt det) och hämtade lille Latin. Klart han ska vara med när det är prisutdelning, Han har ju inte upplevt allt för många sådana.
Å vi vann inte bara dressyren utan även den totala segern dressyr/precision.
Vet inte hur man räknar ut det där för i precisionen kom jag 3a.
Vi fick välja pris och eftersom det är Latin som gjort jobbet, fick han välja.
Både stövlarna och skorna var lite små till honom, ländtäcket gillade han inte färgen på så det fick bli en påse med hästgodis.
Det var smaskens!!
Mums!! Han fick inte nog.
-"Meeeer matte"!!
Christina kom tvåa i dressyren och 5a totalt.
Vilken dag!! Å va roligt det var
Tusen tack för all hjälp Christina, vi hade inte fixat det utan din hjälp,
och Wouter som visade hur man gör!
Tack alla funktionärer som hade överseende med en stirrig dressyrryttare.
Tack Ronny för vallning och fotografering. Tack även till Babsan och Anna som fick vandra med Latin en stund var. Tack till Nina och hennes mamma för många fina foton och det var verkligen kul att träffa er.
Roligt att se Arne och Orvar igen, kul att visa att vi lärt oss någonting på kör-träningarna
Och det största TACKET går ju naturligtvis till Latin! Han är fantastisk
ps. NEJ, bloggen kommer inte att byta namn till "Latin, en så kallad körhäst".
Jag tänker istället lära mig rida som jag kör... då kommer han gå lika bra i sadeln som framför vagnen!