Tack vara Toppen-Christina har vi hamnat i ramljuset    

Superskoj! (i är ju inte riktigt vana vid sånt här   ) 

http://www3.ridsport.se/Distriktssajter/Blekinge/Tavling/Nyheter/BilderfrankortavlingeniBrakne-Hoby/

Jag tränade i fredags.... Det gick sååååååååååååååååååååååååååååå bra!!!   

Trots att klockan var närmare halv nio innan det var vår tur så höll vi oss båda pigga och alerta hela träningen. Helena tycker att det är hög tid att min lilla bruna börjar jobba nu och eftersom jag lärde mig att sitta på honom förra gången, så var det bara att sätta igång att sätta sig på bakbenen och börja samla. (oj, va lätt det lät)

Latin är en slug rackare och trycker inte ihop sig frivilligt.

Jag fick verkligen rida!!! En mycket bra övning jag fick göra var att rida skänkelvikning längst långsidan, sen flytta bogen utåt, ställa inåt och gå över i sluta. Det fick honom att bli mjuk, avslappnad och varje långsida tog oss närmare samling.

Jag hade väldigt mycket motstånd i handen, inte neråt som förr utan framåt. Det var en styck underhals som motarbetade mig och jag fick hela tiden runda ner nacken. Det tog BARA 30 minuter innan den var helt borta och äntligen gick Latin PÅ tyglen. Då kunde jag helt plötsligt ställa, böja, öka-minska osv utan problem!! Han var som en soffa att sitta på och det mest fantastiska var att han blev mer och mer framåt   

Ha ha, fast då slutade jag rida och började åka häst. Helena skällde lite på mig, det är ju nu jag ska BÖRJA rida. Men jag är ju så rädd att sabba något   

Helena sa då att det var ju jag som hade ridit honom fram till detta, så vad skulle jag kunna förstöra?!? Helt rätt, jag började rida igen och nu äntligen kändes allt riktigt bra. Visst ser det lite stelt och ryckigt ut. Han är inte helt bekväm i den formen än och jag är ganska klumpig i mina hjälper... men det är en början i alla fall!!

Film kommer.... så småningom   

Många säger att de kan "fortsätta" rida dagen efter där de slutade. De kan alltså dra nytta av att hästen gick bra på en träningen även dagen efter. Det har jag aldrig känt. Jo, nu har jag det!! För när jag skulle rida Grisarundan igår gick min Pojk lika bra som på träningen. Ja, kanske lite längre i formen men jag hade samma kontroll på honom. Red utan spö och i de nya stövlarna och ändå gick det kalasbra!! Galoppen på vägen hem bara flöt fram i en härlig fart!! Duktiga Latin!

Å som om det inte vore nog. Idag bestämde jag mig för att ta en tidig ridtur eftersom jag hade utsläppet. Tänkte skritta ut en sväng och sen rida på ridbanan. De andra hästarna fick gå ut och Latin ställdes i gången. han såg aningens missnöjd ut.

Sadlade honom och tog hopptränset, vet egentligen inte varför, det var bara en känsla jag fick.

Morgontrött Latin

Så klättrade jag upp och vi skrittade en runda på ca 15 minuter.

Han var framåt, speciellt med tanke på att han kom direkt ur boxen och brukar i princip vara förlamad då...

Kom upp på banan och jag kortade tyglarna.

Han var lika fin som lördagens uteritt!!!

Lite stel/rak i sidorna var han (det är klart att något krångel måste det ju vara, annars hade det inte varit Latin) Så jag började rida snett igenom i skänkelvikning och så gjorde jag övergångar skritt-trav i skänkelvikningen.

Det brukar få bogarna möra och fina.

Sen red jag öppna längst ena lånsidan. la den volt tillbaka och öppna samma långsida. Nu gick det att böja och svänga på samma gång!! Hurra!

Galoppen var också ganska rak/stel. Jag red många övergångar och tempoväxlingar. Red förvänd galopp och la små och stora volter. Han började frusta och sen började han röra sig på ett helt annat vis.

När jag ridit en stund och allt bara var toppen (glömde nog nämna att jag red utan spö dessutom) så var jag bara tvungen att testa... red snett igenom i vänster galopp. Samlade och red helt rakt, gjorde ny galopphjälp, tänkte nästan bara höger galopp och han byter!!! Ja, det har han gjort 100 gånger innan, men inte på rakt spår, i samling och utan att bli döarg = skutt och bakåtstukna öron

Oftast gör jag ju stora hårda skänkelhjälper och tygeltag. Nu försökte jag rida lika mjukt och nogrant som jag är när jag kör. Å jag inbillar mig att det gick riktigt bra idag!! I slutet när jag skulle trava av honom, kände både han och jag att vi var rätt trötta i både ben och kropp. Han sträckte fram halsen och travade så avspänt och fint!!

Vi avslutade med att skritta ut samma runda igen.

En timma blev det på ridbanan och vi var inte ovänner en enda gång, det var inte ens lite osämja!

Idag var vi var ett team!!   

(bild från förra veckans prisutdelning)

Idag följde snälla Roger med till stallet. Eftersom jag omöjligt fick in vagnen i transporten, gissade jag att det skulle vara lika omöjligt att få ut den själv.

I morgon är det Helena-träning och det är ju lite onödigt att släpa med vagnen när den inte ska användas    Dessutom tänkte jag ta en kör-tur på banan och då underlättar det om man har en vagn att sitta i.

När man är två lyfter man lätt ut vagnen. Roger hjälpte även till att montera ihop den och slände ett getöga på hjulen, så dom inte var på väg av igen.

Nu när man börjar bli lite mer bekant med vagnen så går det mycket lättare och fram för allt snabbare att montera ihop den.

När alla delar var på plats och skruvarna åtdragna, körde Älsklingen hemmåt och jag hämtade in Latinen från hagen.

Han är stel i bogen, det går inte att blunda för    Frågade igår hur han hade varit på morgonen och fick till svar att han var lite stel men inte alls som i söndags. Skönt det i alla fall...

Selade Latin och satte på benskydden. Spände för honom och tänkte på hur enkelt det är nu med den nya vagnen och alla snabbfästen. Latin är duktig och står blixtstilla tills jag är på plats i vagnen och ber honom att gå.

Vi skrittade upp på ridbanan och började värma upp i skritt.

Han är så lättkörd nu och denna häst som normalt är ganska seg och tung, är så lätt och pigg med vagnen bakom. Såg på bilderna från tävlingen att han är ganska låg i formen och det tänkte jag jobba lite med.

Började trava och han nickar i vänster varv. Det knepiga i kråksången är att han är inte ojämn i steget. Är det bogen som är knas igen. Vi brottades med detta problem för två somrar sen..

Jag körde hit och dit, gjorde övergångar och la volter. Han var framåt men lite kort i steget. Ju mer jag körde, desto bättre gick han, nickandet i vänstervarvet syntes knappt alls efter 40 minuter.

Han vill gärna galoppera och jag tränade på att fatta rätt galopp. Han är så duktig, men blir nästan lite för ambisiös, tar galopp vad jag än säger   

Han lossnade riktigt bra till slut och från min synvinkel... lite bakom... kunde jag inte se att han nickade någonting trots ganska små volter.

En teori är gjorden, slår han in armbågen i den, tar han direkt kortare steg och låser bogen. Den är visserligen vadderad med en massa teddy, men i vissa lägen är Latin en porslinshäst, i andra lägen en betonggris!

Han blev lite svett av träningspasset, jag däremot höll på att frysa ihjäl.

Morgondagens träningstider för Helena

16.30 Louvisa Jendland Flispaddocken
17.15 Johanna Jendland Flispaddocken
18.00 Johanna Wikdahl Nya ridhuset
18.45 Bella Nya ridhuset
19.30 Sara Gamla ridhuset
20.15 Natalja Gamla ridhuset
21.00 Maja Gamla ridhuset

Bästa Liv frågade mig för någon vecka sen om jag hade testat att rida Latin på ett sprengerbett. Många hästar stormtrivs i dessa bett. De har en unik vinkel som gör att de inte kan klämma och trycka på laner eller i gommen.

När Latin var 2 år fick han ett tredelat sprengerbett och han är i princip inriden på det. Från början fungerade han fin fint på detta bett. Han var mjuk i munnen och lätt att rida i form. Men så kom den där fästingen och förstörde allt   

Efter andra behandlingen var inte Latin någon lätt och smidig häst längre. Han var tung som bly att rida. Jag hade huuur mycket som helst i handen och han lärde sig en massa knep för att komma undan. Detta bett är 12,5 och det är lite långt för Latin = lätt för honom att bita tag i det med kindtänderna och dessutom lägga tungan över bettet. Jag har sen dess trott att det var tungan som var bekymret men nu på senare år har jag ändrat uppfattning och tror istället att det kommer från nacken och övriga stela kroppsdelar.

Ett tag red jag på ett jättesmalt anatomiskt bett. Det fick plats i munnen men var istället FÖR skarpt för att få en ärlig framåtbjudning. Det var lite som att försöka gasa med handbromsen i...

Testade för något år sen ett ihåligt bett och det har han gillat sen dess. Dock kan han fortfarande bli väldigt stark.

I min hjärna tyckte jag att han skulle trivas med ett anatomiskt eggbett, hittade ett sånt och han gick bra de första gångerna men sen var det näst intill omöjligt att rida ihop honom på det.

Idag tycker jag egentligen inte det är bettet som är problemet utan ridningen i sig. Rider jag som jag ska, kvittar det vad han har i munnen, han går bra ändå.
Sist jag tränade för Helena sa hon att jag får INTE spänna nosgrimman och sen hänga i munnen... Jag får alltså inte göra den känslig och sen missbruka det.

Därför kan jag behöva byta bett för att kompensera min egen klumpighet och okunskap.

Här har vi de tre betten jag menar

överst: tredelat sprengerbett 12,5 cm

mitten: ihåligt tvådelat bett 11,5 cm

nederst: anatomiskt eggbett 10,5 cm

Det kanske låter konstigt att en stor halvblodshäst kan ha ett så litet bett som 10,5 cm men tänker man på att det bara är 4 cm mellan lanerna, resten är mjukdelar, så ska en stor häst inte behöva hur långa bett som helst. Visst, nyper de i mungipan eller trycker in läpparna, så självklart ska det vara längre. 

Har hästen hästen lust så är det inga problem för den att bita tag i ett långt bett, och det vill vi ju undvika.

Sprengerbettet har gott om plats för tungan, men är lite långt och aningens för smalt.

Det ihåliga ligger bra i munnen, ger visserligen inget extra plats för tungan.

Det är snällt mot munnen.

Han trivs bra på det men kan bli stum och stark i skogen.

Det böjda eggbettet som fungerade så bra de första gångerna, har massor av plats för tungan, det klämmer inte i mungiporna, men Latin blir konstig att rida på det... har använt det som bridongbett och där funkar den kanonbra.

Längden på betten har också betydelse. Hade gärna testat ett kortare sprenger bett men jag har inte sett några mindre än 12,5 cm

Här ser man längdskillnaden...

Sen har jag minst ett tjog bett till.

Variationen är viktig och ofta har jag olika bett för olika ändamål.

Gummipelhamet och jaktkandaret har jag ofta ute, då behöver jag inte kämpa så för att få honom i form. Kandaret använder jag ytters sällan. Hackamoret åker på lite då och då. Har ett rakt bett som jag har använt i perioder. Ett ihåligt eggbett får han ha lite då och då. Perfekt för en slödag då han helst bara ska slappna av. osv osv...

Det hade varit enklast om Latin hade sagt -"Jag vill helst ha det ihåliga" men risken är stor att han då väljer det som är till hans fördel, inte något som underlättar för mig   

Ska jag kanske ta fram padden för nackstycket ett tag och se om det hjälper.. Man får vara påhittig när hästen är som den är....

Hur som haver, jag tog sprenger bettet idag och vi red ut mot Boket.

Solen sken och det var varmt i luften.

En gräsväg är perfekt för att få bruna hästar att lyfta på framtassarna lite mer.

Att man dessutom har havsutsikt, gör ju inte saken sämre.

-"ska vi gå någongång så vi hinner hem i tid till kvällsmaten" frågar Latin

Inne i skogen finns det gott om stigar och man kan utan problem rida runt bokarna och även hoppa någon liten stock här och där.

Då får man lite känsla av den tiden då jag var ung och hoppade fälttävlan.

Efter skogen kommer vi ut i Åby, där finns det gott om åkrar OCH hav   

Det är en majsåker vi har parkerat vid. Tänk om ett tag kommer de vara så höga att vi knappt kommer att se havet.

Jag fick rida på ordentligt för att få någon ordning på den brune. Han hade helst gått med långa tyglar och luktat på blommorna   

På hemvägen hade poletten ramlat ner och då gick han som en duracel-kanin.

Jag red lite i öppna längst vägen, rakställde och tryckte på honom lite. 

Ja då, lite ökning blev det allt   

Idag fick min lille brune vila sina ben helt och hållet.

Han och Bella hade även fått byta hage så han har fått lite grönt i magen.

Det blev bara en snabbis i stallet för vid kl 19 skulle jag vara på möte med tävlingssektionen.

Tog in de två långbenta först, sen gick jag ner för att hämta Latin och Bella. Tog Bella i snöret och lät Latin gå lös in ( det är inhängnat fram till stalldörren) och han följde snällt efter   

Resultaten från körtävlingen kan du se HÄR

Nu har jag även koll på HUR körfolket räknar ut alla straff och sånt   

Det är ju lite avigt för en dressyrryttare att sikta efter så låga poäng som möjligt.

Visserligen är vi ganska vana att få låga poäng... kanske var det därför det gick så bra i söndag,  hi hi

Åh va jag blir glad av att läsa alla glada, snälla, trevliga och uppmuntrande kommentarer   

Jag tackar er alla här på en och samma gång!

Latin har fått ta det lugnt idag. Vi tog bara en skrittrunda på ca 30 minuter. Han var aningens stel de första stegen men sen skrittade han på bra framåt.

Måste bara få visa en till bild från gårdagen.

Hi hi, visst syns det att han är nöjd   

(bilden är tagen när vi skrittar ut från precisionen)

Kolla in läpparna, helt vita å det sänkta huvudet!

Ta gärna en titt på de underbart fina BILDERNA som Nina tog under tävlingen.

Det blev sent igår....

Innan jag fått isär vagnen och fått den på plats i släpet var klockan redan mycket. Sen skulle jag fläta Latin, mocka och packa mat. Selen var fortfarande dundersmutsig. När jag fixat frissan och tagit ut nattens högar, kunde Latin knappt gå in i boxen. Jag tyckte att han hade stått konstigt med höger ben hela tiden. Han ställde fram det och ville inte böja i kotleden. Jag lindade benen för hålla benen varma. Jag blev riktigt orolig för honom... visst att han är stel ibland men så här illa har jag nog aldrig sett honom   

Vi hade ändå kört en 40 minuter på banan utan problem.

Jag tog med selen hem och smörjde den hemma i soffan, ja klockan var säkert 23:45 innan jag var klar    sen skyndade jag i säng för att hinna sova lite.

Uppe med tuppen idag och gjorde mig och vovvarna klara för avfärd.

Latin gick i hagen när vi kom, bra! Då har han hunnit röra lite på de stela benen. Inte för att det hade hjälpt speciellt mycket. Jag lindade honom igen, la på BoT värmaren och lastade honom i släpet brevid vagnen. Latin brukar åka brett men han gick snällt in trots att det var smalt. Jag körde extra försiktigt idag så han inte skulle välta. Det känns väl ovant att åka smalt när man är van att kunna stå stadigt med breda ben.

Trots att jag var stirrig och nervös hittade jag till BräkneHoby och parkerade brevid min klubbkompis/groom/kör-tränare/kompis/mentor Christina!!

Vi gick bort och startanmälde oss, betalade veterinären och gjorde en snabbkoll på läget. Latin fick kliva av släpet och Christinas man Ronny fick valla trähästen för att få igång de där korta benen. Jag försökte få ihop "ikea"-vagnen och hade god hjälp av Christina. När den sen såg körduglig ut, gick vi ner till kon banan för att lära oss vägen.

Det var 16 portar utrustade med elaka tennisbollar. Jag fick en genomgång i hur man gör. Hälsar på domaren, vart starten var osv...
Sen tog vi med båda hästarna till veterinären och då var Latin så slö att jag knappt fick honom att trava   
Han hade i alla fall mjuknat till och nu gick han som vanligt.

Vi selade och spände för båda hästarna. Jag tänkte att jag lika gärna kunde köra fram samtidigt som Christina så behöver jag inte strirra om det sen.

Så fort jag kom upp i vagnen och började köra blev jag lugnare. Han kändes väldigt fin och framför allt! Han var SÅ nöjd!! När båda hästarna var uppvärmda fick Ronny åter igen valla Latin medans jag var groom åt Christina.

Vi fick börja med en Funktionskontroll.

Sen bar det av till dressyrbanan. Han gick kanonbra! Så mjuk och smidig    Han kunde nästan vända på en femöring!

Hästar är roliga djur... när vi körde in på dressyrbanan, ja då tyckte helt plötsligt Wouter att staketet var läskigt    Hallå liksom!! Hur många gånger har han inte sett ett sånt   

Det blev lite vingligt när han trängde innåt men jag tycker han gick superflott och skötte sin fin fint!!
Sen går man ner till precisionsbanan och väntar på att de ska anpassa portarna till ens vagnsbredd.

Christina fick startsignal och nu gick det undan. Här fanns det också farliga aker, bla en hästätande vattenmatta och ett mördande staket. Det blev lite vingligt (jag gissar att kusken hade för mycket "sweden rock" kvar i kroppen, hi hi) 4 bollar ramlade och tiden... ja, den minns jag inte alls   

Då var det plötsligt vår tur. Jag blev genast nervös igen...
Latin är en klippa och tar hand om sin stirriga matte, Christina är också en klippa och tar väl hand om sin darriga kusk.

Vi fick också göra en vagnskontroll och vi blev synade under lupp. 

Kontrollmannen höjde bröstan ett hål, han tyckte den satt lite lågt och sen fick vi gå vidare. Pust!! Jag överlevde första momentet.

Vi körde bort till dressyren och plötsligt hade vi gott om tid. Jag har ju varit nervös för de här 50 minutrarna mellan våra starter sen tiderna kom ut. Nu kändes det som om vi hade gott om tid. Jag hade nog stimmat lite mycket i onödan.  

Han kändes lika fin som innan och nu fanns det inga spår av några stela ben längre. Jag fick startsignal och rak som en fura körde jag in längst medellinjen.
Halt - hälsning  och så vidare in i programmet. Han kändes lite seg men väldigt stabil.

Det jag var mest nöjd med var ryggningen. Han var i princip helt rak men tyvärr tog han ett par travsteg efteråt (det skulle vara skritt)
Det var vår enda miss och jag var super nöjd OCH lättad!!

Sen var det bara dagens svåraste moment. Alla vet ju att jag är mästare på att köra ner koner   Det ska man helst inte göra plus att det måste gå undan, annars får man tidsfel.

Vi ställde oss utanför banan och väntade på att få komma in.

En liten check (om jag kunde komma ihåg banan, jag var i stort sett i koma när jag gick den tidigare under morgonen) innan start och sen fick vi köra in på banan. Jag hälsade på domaren och fick startsignal.

Jag var lite mesig till en början och han gick också lite ifrån den farliga vattenmattan. Jag rev nog nr 1, 2 och 3... det började väl inte jättebra. Sen fick jag fart på grabben och resten av banan flöt på mycket bättre. En till boll körde jag ner och tiden... ja den minns jag inte    

Jag fick frågan om jag ville köra om.. och självklart ville jag det   

Innan jag kunde starta fick Orvar, min andra kör-tränare, plocka upp lite bollar   

Klart!! Ja då kör vi igen!! Full fart från början nu.. fick lite bättre tid och rev bara 3 bollar denna gången    Hi hi, och jag som brukar riva rubbet.

När vi var klara skrittade jag av Latin en sväng och han spatserade så glad omkring där bland släp, vagnar och lastbilar. Det var mycket folk, hästar och hundar i rörelse.

När jag kommer tillbaka ner till släpet säger Arne, den tredje kör-tränaren, att jag vann dressyren! VA?!?! Är detta möjligt?!

Jag och Christina springer (läs går) bort till sekretariatet för att hämta protokoll och kolla resultaten. Och mycket riktigt... Jag vann dressyren   

(aldrig förr har jag haft så många 8or på ett och samma papper.... hum, förresten....  jag undrar om jag NÅGONSIN fått en 8a!)

Om jag har förstått det hela rätt så var vi 6 st ekipage i min klass.
De skulle ha prisutdelning kl 14 och det var om 5 minuter.

Vi sprang (ja, denna gången gjorde vi faktiskt det) och hämtade lille Latin. Klart han ska vara med när det är prisutdelning, Han har ju inte upplevt allt för många sådana.

Å vi vann inte bara dressyren utan även den totala segern dressyr/precision.
Vet inte hur man räknar ut det där för i precisionen kom jag 3a.

Vi fick välja pris och eftersom det är Latin som gjort jobbet, fick han välja.

Både stövlarna och skorna var lite små till honom, ländtäcket gillade han inte färgen på så det fick bli en påse med hästgodis.

Det var smaskens!!

Mums!! Han fick inte nog.
-"Meeeer matte"!!

Christina kom tvåa i dressyren och 5a totalt.

Vilken dag!! Å va roligt det var   
Tusen tack för all hjälp Christina, vi hade inte fixat det utan din hjälp,
och Wouter som visade hur man gör!
Tack alla funktionärer som hade överseende med en stirrig dressyrryttare.
Tack Ronny för vallning och fotografering. Tack även till Babsan och Anna som fick vandra med Latin en stund var. Tack till Nina och hennes mamma för många fina foton och det var verkligen kul att träffa er.
Roligt att se Arne och Orvar igen, kul att visa att vi lärt oss någonting på kör-träningarna   

Och det största TACKET går ju naturligtvis till Latin! Han är fantastisk   

ps. NEJ, bloggen kommer inte att byta namn till "Latin, en så kallad körhäst".

Jag tänker istället lära mig rida som jag kör... då kommer han gå lika bra i sadeln som framför vagnen!

.... pågår in i det sista.

Än är jag inte klar och det har hitills inte varti helt smärtfritt!!!   

Håll tummar och tår att jag överlever morgondagen   

ps. studentfirandet gick lysande även om solen lös med sin frånvaro