Direktlänk till inlägg 20 juli 2010
Fy bubblan va detta påverkar mitt humör
Jag känner mig butter och lättirriterad, ser säkert ut som ett åskmoln också.
Men jag är ju inte arg, jag är ju bara... eum, ja vad är jag?? Har nog ingen bra beskrivning på hur jag är just nu mer än att det går mycket upp och ner.
Har vandrat med Latin i två dagar nu och jag är redan less på det
Förlåt Latin men så är det. För hans skull biter jag ihop och fortsätter 15 dagar till...
Tänk förra gången han var konvalecent, andra Erlichiabehandlingen. Då skulle han skrittas 1 timma om dagen i TRE MÅNADER!! Det var förresten då jag körde in honom. Mycket mer bekvämt att sitta bakom än på
Idag fick vi sällskap av Lilla Annie på Häälge. Mamma Malin är snäll och håller i den busiga ponnyn så han inte rymmer ut på åkrarna för att äta gräs.
Latin var lite seg idag. Kanske var det värmen som har slagit till igen plus att det var 100 tals blodsugare ute. Tänkte ju att jag kunde köra honom någon dag, men jag tror i ärlighetens namn inte att det går med alla insekter. Huvud och ben far i alla riktningar och svansen går som en propeller.
Dessutom har han fått en ful ovana att sno mat hela tiden. Han behöver inte ens stanna för att fylla hela munnen med en saftig gren från en ek eller en stor tuva gräs. Så är det, ger man dem lillfingret så tar de hela handen.
Han rör sig bättre med lite fart. Då är han igång genom ryggen och lyfter frambenen men går det lite för sakta (shettisfart) så blir han snubblig och stelare.
Han är väldigt tjock om magen nu, he he, men det får han väl lov att vara?
Kan inte vara så elak att han inte får gå i gräshagen, då blir hans liv ÄNNU tristare.
Nä, skärp dig nu Natalja och le lite!!!!
(Nä nu är jag nog knäpp på riktigt, sitta här och skriva till mig själv !!
Hur ska detta sluta )