Direktlänk till inlägg 29 augusti 2010
... har jag gett upp då?
Ja, så tänkte jag efter första veterinärbesöket.
Nu kan jag inte stoppa tårarna längre.... Hur positivt jag än försöker tänka så inser jag någonstans djupt där inne att Latin kommer aldrig bli 100 % ok igen.
Det känns såå tungt, jag kan inte hjälpa det.
I fredags var det olidligt. Sista semesterdan men jag kunde absolut inte njuta av den. Fick ingenting gjort...
I lördags försökte jag skärpa till mig lite och åkte till stallet tidigt. Det är sorligt att se Latin i sjukhagen. Han är lika less på det här som jag.
Han fick gå ut i den större hagen medans jag mockade. Han gick lugnt och stilla och åt gräs. Bellas matte jobbade i helgen så jag hade fått lov att låna henne om jag ville. Tog med ridkläderna och kände att det var värt att göra ett försök.
Lät Latin gå kvar och smaska på gräset medans jag och Bella tog ett pass på ridbanan. Jag var ganska nervös till en början men det gick bra och hon var fin att rida. Jag vågade till o med galoppera (otroligt va jag har blivit feg sen jag ramlade av och bröt benet)
Efter ridpasset släppte jag ut Bella igen och Latin fick gå in i sjukhagen efter en dos Metacam.
Jag åkte bara hem och vände för kl 13:30 skulle ridklubben KLRK ha en medlemsdag med fokus på Lagsatsningen. Det skulle vara presentation av lagen och dressyruppvisning. Jag åkte dit för att få lite annat i huvudet. Men det var inte lätt att hålla tårarna borta för det.... Lipsill!!
Nå väl... Ordförande välkomnade alla och pratade lite allmänt om klubben och vår nya fina paddock. Sen var det dags för dressyruppvisningen.
En Kadrilj med Sara och Åsa
Johanna och Erika
Under tiden de red berättade speakern om lagen och hästarna.
Efteråt kom även Hanna in på banan för att visa sin fina ponny!
Vi som var där kallades till fotgrafering.
Från vänster:
Jag, Johanna, Sara, Åsa, Erika, Hanna och Sophie(Fia)
Efter dressyren var det hopplagen som visades upp.
Jag har inte riktigt koll på alla hoppekipage.
Tove och fin fina Miro känner jag väl igen!
Han skuttar även om det inte är några hinder!
Moa och Calle var också med. Lyckades dock inte fånga de i luften.
Så var den dagen till enda..
Idag är det söndag.
Jag åkte till stallet mitt på dagen och solen sken så snällt, nästan som om det var sommarens sista soliga dag. Släpte ut Latin i den stora hagen och plockade ner sjukhagen. Tog in Bella och red en sväng idag också. Hon var mycket piggare idag men jag vågade galoppera ändå Kände av en lätt släng av träningsvärk men va gör det!!
När jag ridit klart bytte jag häst, ut med Bella och in med Latin.
Klippte bort bandagen och kände på de smala fina benen. Hoppas han håller sig sån nu. Han var rätt gallig och svullen när vi var nere i Stenestad och det lät inte som ett bra tecken. Nu börjar han även gilla Metacamet, han sprutade inte ut någonting idag. Jag borstade av honom och sen släppte jag ut honom i hagen igen. Han fick gå resten av dagen i stor hage.
Kl 16 idag var det samling i Silverhallen. Körträningen som jag och Latin har varit med på både i höstas och i våras börjar nästa vecka. Vi skulle samlas för att planera grupperna. Jag kommer ju inte kunna vara med men åkte dit ändå för att få lite annat i tankarna. Orvar som håller i träningarna fick beskedet om Latin redan förra helgen när vi var på maratonkörningen i Bräkne-Hoby och han hade tänkt ut en plan. Jag får vara med på körträningen i alla fall fast tyvärr utan min kära häst. Jag ska vara fadder åt Ismir, en 1 årig nordishingst.
Han är e: Isidor ue: Faxe och är född i maj förra året.
Ja han kommer inte att vara hingst så länge till och jag fick inte förälska mig i honom, han är redan såld!
Nu låter detta kanske konstigt att jag som är dressyrryttare nappar på ett sånt här erbjudande men jag tror det är bra att jag har något annat att göra så jag inte gräver ner mig totalt. Om Latin får gå på halvfart, ja veterinären sa ju att han pga pålagringarna i nacken inte bör stå helt, så kanske benen återhämtar sig och han får hänga kvar ett tag till.
Hans hälsa går i första hand, min ridning i andra...
Tusen tack alla för all omtanke och förståelse!!
Jag har också insett att jag inte alltid är den smidigaste människan (tack Fia!) och när man själv drabbas av klumpiga kommentarer så förstår man hur mycket de kan såra.
Jag ska i fortsättningen tänka efter mycket noga innan jag säger något...