Direktlänk till inlägg 30 augusti 2010
Se så söta de är, Kärleksparet!!
De stod en lång stund och bara mööööös medans mattarna mockade hagen.
Jag hade fått gå en sväng med Latin idag, men jag tyckte inte alls att han rörde sig bra i hagen, så jag lät honom vara.
Hade tagit med 3 st bananer för att göra pojken glad.
Normalt sett älskar han bananer och tar gärna skalet med.
Idag spottade han ut dom
Hur blev det Latin egentligen? Ja det kan man fråga sig.
Min ryttarkarriär började för läääääänge sen. Närmare bestämt 1984.
Jag och c-ponnyn Pebbles
Efter många år på ridskola skaffade jag en sköthäst. Eller ja, sköthästar. Jag och en kompis började hjälpa till i ett stall med ca 15 hästar. De födde upp galopphästar, Engelska fullblod. Ägaren var även hovslagare och hade ibland ridskolehästar hemma som kanske varit halta eller behövdes ridas till.
Arne, en knabstrup blev min favorit.
När jag tjatat tillräckligt länge så var så äntligen dags att leta efter en egen ponny. Lust, en 3 årig connemara e:Myrens Wilbur var en lämplig kanditat.
Jag var dock redan 15 år och Lust vara liten, knappt 140 cm och han var ju inte så gammal heller. Pappa var klok och stoppade köpet. Jag provred ett gäng hästar till och lotten föll tillslut på fjordingkorsningen Max.
Han var fyra år och bara sutten på. Det gick varken att svänga eller fatta galopp!! Visst hade han lite av fjordningens envishet men han var världens snällaste häst och vi hade jättekul ihop.
Här är det fikapaus på en hubertusjakt (som vi lite senare vann!!)
Plötsligt en dag träffade jag på denna lilla krabat.
Lilla Latin var nog bara 4 månader första gången jag såg honom. Jag kunde inte då drömma om att jag skulle äga honom 1 år senare.
Han var också världens snällaste häst, aningens envis trots att han inte har en doppe fjording i sig
Inridningen gick som på räls.
Vintern -98, han har inte hunnit fylla 3 år än.
Ja, sen sålde jag den gule och tog med Latin till Blekinge.
Köpte gård och fick ner mamma Lami som sällskap.
Det var tack vare henne Latin sedemera blev körhäst.
Jag och Lami år 2000 (Lami var född 1974, hon är alltså 26 år på bilden)
Han var hopphäst på den tiden och allt fungerade fint till hösten -00.
Det var då Erlichian satte stopp på vår hoppkarriär.
Han behandlades en gång det året och en gång året efter.
Men han blev aldrig sig lik igen.
Jag försökte rida dressyr på honom men han var tung och slö. Ja det var så illa att jag tröttnade på honom och lånade hem ett långbent svart fullblod.
Zandro e: National Zenith
Latin lånades ut på foder och var borta nästan ett år.
Zandro såldes och Latin kom hem igen. Vi fortsatte vår krokiga bana och försökte rida dressyr. Ja, det gick bättre men långt ifrån bra. Han var aningens piggare men fortfarande tung och stel.
Jag hade märkt redan när jag körde in Latin som 6 åring att det var något han gillade. När han tydligt visade hur illa han tyckte om dressyrtävlingar ( ja han hade lätt kunnat bli omsprungen av en snigel) bestämde jag mig för att låna ut honom igen, denna gången som körhäst.
En kust inte långt borta lånade honom ett år och han fick lära sig mycket nytt. Han tävlade 3-4 gånger och vann sin första maraton.
Jag hade stoet Windy under tiden och även ett par månader efter att Latin kommit hem igen.
Det var en period som jag nästan gav upp igen. Jag ringde en kusk i stockholm och hörde med henne om hon visste någon som var på jakt efter en trevlig körhäst. Hon kände en kvinna i Umeå som letade efter en körvän. Jag skickade bilder och filmer på Latin och hon var mycket intresserad.
Hon skulle bara fundera ett par dag och jag hade fjärilar i magen. När hon sen ringde och sa Nej Tack, då blev jag sååå lättad och glad!!!
Efter det har jag inte gett upp fler gånger och det var även efter det som det äntligen började hända något. Vi gick framåt, inte med stora steg men vi förbättrade oss sakteliga.
Trots tuffa tider och många bekymmer så ångrar jag inte en dag tillsammans med Latin!! Hur framtiden än blir så kan jag alltid se tillbaka och minnas ett långt och innehållsrikt liv tillsammans med honom!