Direktlänk till inlägg 16 september 2010
Vill börja med att framföra ett stort TACK!!! till alla som har stöttat och tänkt på oss idag. Jag blir riktigt rörd av att så många bryr sig om oss och önskar oss väl!
Å på något mirakulöst vis har alla tummhållningar, önskningar och Christinas Fyrklöver hjälpt.
Jag hade verkligen ställt in mig på att detta skulle bli en tung och jobbig dag, fylld av tårar och sorg.
Jag sov urdåligt och vaknade strax efter kl 5, INNAN klockan hade ringt.
Gick upp och satte på kaffe. Försökte äta lite men det var svårtuggat om jag säger så...
Fyllde en kanna med kaffe och gjorde några mackor.
Körde till stallet så fort vovvarna var rastade och matade.
Fodrade och bytte täcke medans hästarna åt.
Det var full storm så hästarna fick stå kvar inne medans jag packade släp och bil.
Malin mötte upp i stallet lagomt tills det var dags att köra.
Så började den 3 timmar långa bilfärden till Stenestad.
Latin mumsade på sitt hö iklädd fleecetäcke, BoT och nackmagnet.
Vi kom fram i god tid och Latin fick gå ett par varv på gårdsplanen innan vi gick in. På parkeringen möter vi en av våra Blekinge-tränare. Alltid lika jobbigt att dra hela historien och gråten började bubbla i halsen. Ut ur kliniken kommer ett par där tjejen storgråter med en grimma i sin hand...
Inte bra att höra på när man själv känner sig skör
Latin ville INTE backa in i en av boxarna.
Jag fick knixa en bra stund innan han var bakom lås och bom.
Vi behövde inte vänta särskilt länge innan Anna kom för att titta på Latinen.
Började med skritt = ok
Sen trav rakt fram =stel men inte halt
Gick in i ridhuset och jag valde att börja i det bra varvet, höger.
Han var stel men visade ingen direkt hälta.
Bytte varv och där kom hältan på höger fram.
Han rörde sig bättre genom kroppen denna gången och var inte lika arg som han varit tidigare när manat på honom.
Tog in honom igen och tankearbetet började i Veterinärens huvud.
Hon började med att säga att vi nog inte skulle ha så bråttom. Han var inte så pass halt så hon ville döma ut honom och han hade inte blivit sämre sen sist.
Sen sa hon att vi måste se till helheten, inte bara den där högra hovleden.
Att han svullnat i benen och i skapet kom av dålig cirkulation och det påverkar ju också rörelsemönstret.
Hon ville ta nya röntgenbilder på kotorna och även ett blodprov.
Blodprovet visade på en mindre infektion och röntgen visade på ganska illasittande pålagringar. Det märkliga här var att han är halt på höger... men har mest pålagringar på vänster!!?!? Därför tyckte hon inte att hältan bara borde komma av de.
Hon visade plåtarna och förklarade hur hon tolkade bilderna.
Efter en stunds diskuterande (där jag sa att han hellre får leva och må bra än att skynda tillbaka till en tävlingsform. Naturligtvis ska han inte ha ont, men om han bara ska gå i en hage resten av sitt liv så får han göra det!!) kom vi fram till att han skulle gå på en lägre dos Butta i 40 dagar. Plus att jag ska spruta honom med Adequanin en gång i veckan. Det preparatet är tydligen jättesvårt att få tag i, så om det inte går att ordna med ska han få Glukosamin i fodret i stället.
Jag ska avvakta i 4-6 veckor, sen ska jag höra av mig och diskutera vidare hur vi fortsätter.
Han ska röra på sig i skritt. Hur mycket och i vilken form får han själv bestämma, eller rättare sagt jag får läsa av honom och se vad han mår bäst av.
Innan han var klar fick han först en vaccinationsspruta. Varför?
Jo jag tog en titt i passet häromdagen och såg till min fasa att han måste vaccineras före den 22 september. Tur att det gick att lösa så smidigt i alla fall.
Han fick både stelkramp och influensan.
Sen injecerade hon Hyonate direkt i blodet. Det ska hjälpa ALLA leder i hela kroppen. Sist men inte minst fick han en dos Adequanin i halsmuskeln.
Han är duktig, fick tre sprutor utan att ens blinka!
Ingen behandling direkt i hovleden denna gången.
Det tar ju alltid en stund innan alla papper är klara så man får betala och åka hem. Latin fick stå i en av boxarna under tiden och sista gången backade han utan bekymmer i boxen, han måste ha vetat att han var klar och att han snart skulle få åka hem igen.
När allt var klart, latade Latin sig själv, ja han nästan sprang in i släpet.
Resan hem tog lika lång tid den och på vägen hann jag få många sms och samtal.
Pappa ringde och Hovslagar-Bengt. Lilla Fia undrade hur det hade gått och Tina från jobbet, ja hon ringde flera gånger
Det var en enorm lättnad att kunna säga att han inte alls var slut!!
Att det fortfarande finns en chans att han blir ok igen!!
Jag litar till 100 % vad veterinären säger och jag kan inte tänka mig att hon skulle dra ut på det här om hon inte hade trott på Latin.
När vi kom hem fick han gå ut i hagen med flickvännen. Hon blev överlycklig men han brydde sig inte riktigt om henne. Näää, istället travade han omkring i hagen (HUR ofta ser man Latin trava frivilligt??) och han såg såååååå lycklig ut.
Kan lova att han är superglad att slippa de där tre dagarna i sjukhage
Den här dagen kommer jag sent att glömma!!!
(om jag ens någonsin kommer att göra det)
Helt fantastiskt, jag är SÅ glad!!!
Min älskade häst får vara med ett tag till!
NU kan jag börja andas igen!
Tack ännu en gång för all värme ni sprider!!!