Denna veckan tog en oväntad vändning.

Jag känner en oerhörd lättnad och även om jag var helt slut i både kropp och själ igår så har jag ett stort leende på mina läppar!

Tänkte att jag skulle sova ut och det gjorde jag med råga   

Vaknade strax innan 11, har inte sovit så gott på länge!!

Latin kommer att få vila helt hela helgen.

Han har fått ett varmare täcke ute och även ett tjockare inne.

Han ska hållas varm!

Igår när jag red BellaBus i stormen fick han även ha BoT värmaren över manken.

Frågan är hur jag ska få i honom Butta i 40 dagar. Blandade det i betforn igår.... men Mr Tiin märkte det direkt, he he.

Det andra preparatet, Adequan fanns inte på Apoteket (inte på något apotek i hela Blekinge) och det gick inte att beställa.

Får jaga vidare nästa vecka, annars får jag köpa glukosamin på burk i stället.

Ikväll blir det ridning och putsning av BellaBus.

I morgon ska vi till Lyckeby och rida en LB:2

Tack tack tack alla underbara medmänniskor!!

Helt otroligt att så många hjälper mig att hålla tummarna för mig och Latin.

Han ska bli bra!! Eller hur? Vi ska i alla fall jobba åt det hållet och hoppas på det bästa. Han är verkligen värd att kämpa för!! Min fina pojk   

Kallblodskadrillj

E-K och gammelGul (Angelo)

Jörgen och Katryns fyrspann

SuperDunderLäckra Orvar... Nej jag menar Isidor   

Bara en till   

Det var ponnyridning och jag tog genast chansen   

Dagen avslutades med Gymkana

Många gula hästar!!!

Vill börja med att framföra ett stort TACK!!! till alla som har stöttat och tänkt på oss idag. Jag blir riktigt rörd av att så många bryr sig om oss och önskar oss väl!

Å på något mirakulöst vis har alla tummhållningar, önskningar och Christinas Fyrklöver hjälpt.

Jag hade verkligen ställt in mig på att detta skulle bli en tung och jobbig dag, fylld av tårar och sorg.

Jag sov urdåligt och vaknade strax efter kl 5, INNAN klockan hade ringt.

Gick upp och satte på kaffe. Försökte äta lite men det var svårtuggat om jag säger så...

Fyllde en kanna med kaffe och gjorde några mackor.

Körde till stallet så fort vovvarna var rastade och matade.

Fodrade och bytte täcke medans hästarna åt.

Det var full storm så hästarna fick stå kvar inne medans jag packade släp och bil.

Malin mötte upp i stallet lagomt tills det var dags att köra.

Så började den 3 timmar långa bilfärden till Stenestad.

Latin mumsade på sitt hö iklädd fleecetäcke, BoT och nackmagnet.

Vi kom fram i god tid och Latin fick gå ett par varv på gårdsplanen innan vi gick in. På parkeringen möter vi en av våra Blekinge-tränare. Alltid lika jobbigt att dra hela historien och gråten började bubbla i halsen. Ut ur kliniken kommer ett par där tjejen storgråter med en grimma i sin hand...

Inte bra att höra på när man själv känner sig skör   

Latin ville INTE backa in i en av boxarna.

Jag fick knixa en bra stund innan han var bakom lås och bom.

Vi behövde inte vänta särskilt länge innan Anna kom för att titta på Latinen.

Började med skritt = ok
Sen trav rakt fram =stel men inte halt

Gick in i ridhuset och jag valde att börja i det bra varvet, höger.

Han var stel men visade ingen direkt hälta.

Bytte varv och där kom hältan på höger fram.

Han rörde sig bättre genom kroppen denna gången och var inte lika arg som han varit tidigare när manat på honom.

Tog in honom igen och tankearbetet började i Veterinärens huvud.

Hon började med att säga att vi nog inte skulle ha så bråttom. Han var inte så pass halt så hon ville döma ut honom och han hade inte blivit sämre sen sist.

Sen sa hon att vi måste se till helheten, inte bara den där högra hovleden.

Att han svullnat i benen och i skapet kom av dålig cirkulation och det påverkar ju också rörelsemönstret.

Hon ville ta nya röntgenbilder på kotorna och även ett blodprov.

Blodprovet visade på en mindre infektion och röntgen visade på ganska illasittande pålagringar. Det märkliga här var att han är halt på höger... men har mest pålagringar på vänster!!?!? Därför tyckte hon inte att hältan bara borde komma av de.

Hon visade plåtarna och förklarade hur hon tolkade bilderna.

Efter en stunds diskuterande (där jag sa att han hellre får leva och må bra än att skynda tillbaka till en tävlingsform.  Naturligtvis ska han inte ha ont, men om han bara ska gå i en hage resten av sitt liv så får han göra det!!) kom vi fram till att han skulle gå på en lägre dos Butta i 40 dagar. Plus att jag ska spruta honom med Adequanin en gång i veckan. Det preparatet är tydligen jättesvårt att få tag i, så om det inte går att ordna med ska han få Glukosamin i fodret i stället.

Jag ska avvakta i 4-6 veckor, sen ska jag höra av mig och diskutera vidare hur vi fortsätter.

Han ska röra på sig i skritt. Hur mycket och i vilken form får han själv bestämma, eller rättare sagt jag får läsa av honom och se vad han mår bäst av.

Innan han var klar fick han först en vaccinationsspruta. Varför?

Jo jag tog en titt i passet häromdagen och såg till min fasa att han måste vaccineras före den 22 september. Tur att det gick att lösa så smidigt i alla fall.

Han fick både stelkramp och influensan.

Sen injecerade hon Hyonate direkt i blodet. Det ska hjälpa ALLA leder i hela kroppen. Sist men inte minst fick han en dos Adequanin i halsmuskeln.

Han är duktig, fick tre sprutor utan att ens blinka!

Ingen behandling direkt i hovleden denna gången.

Det tar ju alltid en stund innan alla papper är klara så man får betala och åka hem. Latin fick stå i en av boxarna under tiden och sista gången backade han utan bekymmer i boxen, han måste ha vetat att han var klar och att han snart skulle få åka hem igen.

När allt var klart, latade Latin sig själv, ja han nästan sprang in i släpet.

Resan hem tog lika lång tid den och på vägen hann jag få många sms och samtal.

Pappa ringde och Hovslagar-Bengt. Lilla Fia undrade hur det hade gått och Tina från jobbet, ja hon ringde flera gånger   

Det var en enorm lättnad att kunna säga att han inte alls var slut!!

Att det fortfarande finns en chans att han blir ok igen!!

Jag litar till 100 % vad veterinären säger och jag kan inte tänka mig att hon skulle dra ut på det här om hon inte hade trott på Latin.

När vi kom hem fick han gå ut i hagen med flickvännen. Hon blev överlycklig men han brydde sig inte riktigt om henne. Näää, istället travade han omkring i hagen (HUR ofta ser man Latin trava frivilligt??) och han såg såååååå lycklig ut.

Kan lova att han är superglad att slippa de där tre dagarna i sjukhage   

Den här dagen kommer jag sent att glömma!!!

(om jag ens någonsin kommer att göra det)

Helt fantastiskt, jag är SÅ glad!!!
Min älskade häst får vara med ett tag till!

NU kan jag börja andas igen!

Tack ännu en gång för all värme ni sprider!!!

Nu är det svårt att hålla tårarna borta...

Har promenerat en liten sväng i kväll med en hungrig häst som verkar helt bekymmerslös. Han skrittar på med raska steg och om han har ont så döljer han det väldigt bra. Sen fick han en "gummiskraps-massage" och en nogrann rykt. Svansen piffades till och han blundade när jag borstade hans panna.

En stor portion hösilage fick han till kvällsmat.

I morgon kör vi till Stenestad igen för fjärde gången.

Jag kan bara önska och hoppas på det bästa.... 

Min kära vän, kan du inte bra bli frisk!!

Tack Nina för denna underbara bild!!

Tack alla för era fina sms och kommentarer.

Visst är det underbart att mötas av hästgnägg när man parkerar utanför stallet en tidig morgon!!

Latin såg ovanligt fin ut när han följde med ut i hagen.... rakt fram i alla fall. Såg genast ett kantigare steg när han svängde till vänster   

Gick en sväng med hundarna i grannbyn innan jag körde hem för en dusch och jobbförberedelse. Innan jag hoppat i kläderna hände något med min axel/skuldra. Jag har känt av min rygg ett tag nu när jag inte ridit så mycket. Visst har jag även varit spänd i axlar och nacke men jag har inte riktigt tillåtit mig att känna efter så mycket.
Nu gick det inte att undvika att känna smärtan.

Jag kunde knappt tryck in mig i en vanlig tröja   

Hittade en större variant som jag kunde knöla in armen i utan att dö.

Lyckades köra till jobbet även om det var smärtsamt att växla.

Kunde ju inte röra huvudet åt något håll heller...

Fick tag i min massör och hon gav mig en akuttid på förmiddagen.

Tur det, för jag kunde knappt svara i telefonen. 

Jag fick laser, massage och så avslutade hon det hela med att dra i huvudet och placera ut två "chilli-plåster" som skulle värma muskeln som spökade.

Oj oj oj va jag var spänd!! Sommarens brist på ridning och den ständiga oron har satt sina spår i axlarna.

Varför det låste sig just idag vet jag inte, men det blev i alla fall lite bättre efter behandlingen.

Överlevde resten av dagen och det var betydligt lättare att köra hem.

Körde tillbaka till stallet runt kl 19.

Eftersom vädret inte var det roligaste så hade det redan börjat skymma.

När boxen var bäddad och maten servera fick "Latin - The balloooooon" gå in.

Ja, benen var smalare idag men magen.... ja, den spricker nog snart!

Sötmule!

Jag känner en märklig tomhet idag.

Lite som om tiden hade stannat. Varför?

Tack, ja TUSEN tack för alla tröstande ord!!

Det hjälper mig enormt i detta sorgearbete.

Detta kommer att bli den jobbigaste veckan i mitt liv....   

Tog med Latin upp på ridbanan.

Lät honom gå ett par varv i skritt.

Han rör sig stelt och utan energi.

Han är tjock i benen och ser helt livlös ut.

Han har gett upp.

Hans kropp har gett upp.

Smackade på honom och bad om trav. Han är precis lika halt i vänster varv som han var för tre veckor sen... I höger varv ser man inte ens att han lyfter hovarna från marken.

Många tårar har trillat idag....

Hur jag än försöker förbereda mig på vad veterinärens utlåtande bli på torsdag, så går det inte... Jag känner redan en enorm saknad, fast han fortfarande finns här hos mig   

Förlåt, men det är tungt att andas....

Älskade Latinen!!!

Varför heter Bloggen "Latin, en så kallad dressyrhäst"?

Jo, för honom är det inte självklart att vara en dressyrhäst.

Han har inte haft kroppen för det, han har inga gångarter att skryta med.

Hur har han lyckats komma så långt som vi ändå har gjort?

Jo tack vare han är så snäll. Han är världens snällaste häst.

Nu, med facit i hand, förstår jag verkligen hur jobbigt dressyrarbetet har varit för honom.

Jag är evigt tacksam för de 14 åren jag fått tillbringa tillsammans med honom.

Han har lärt mig enormt mycket.....

Här följer ett kort sammandrag från dagens körtävling i BräkneHoby.

Ekipage nr 1 : Jag och Lilla Lina med Christina som groom

Framkörning:

På banan:

Ekipage nr 2: Christina med Wouter och jag är groom.

Framkörning:

Inne på banan:

Jag fick 55 straff i dressyren och en boll ner (+ 3 stp) = 58 straff

Christina fick 58 straff i dressyren och ingen boll ner = 58 straff

Detta resulterade i att vi kom på delad 3:e plats i klassen och tro det eller ej. 

Vi fick en delad 2:a placering i 2010 års DM i körning-Caprilli!!   

Här är alla pristagarna

Lovar att återkomma med mer detaljer en annan kväll.

Nu behöver jag verkligen SOVA   

Måste bara meddela lite snabbt att min Brune står i sin box med dunder-tjocka bakben och ett svullet skap. Han är allmänt hängig men har ingen feber....

Har fotat hans "privata delar" också men jag tror inte han vill att jag visar upp dom här.....

Tror nästan han var lika trött som jag, Gääääääsp!!

Förmodligen är hans cirkulation helt ut funktion just nu.

Tänkte gå en sväng med honom i morgon.

Hann tyvärr inte det idag för det var kolsvart när jag väl var i stallet.

Gick ca 20 minuter med honom igår, han blev lite piggare men benen var fortfarande lika tjocka. Höger är värre än vänster...  Märkligt!

Lilla Lina görs iordning för ett morgonpass framför vagnen med en ny kusk.

Allt är på plats och vi är redo!

Latin är varken lätt att rida eller köra.

Det är alltid mycket att hålla ihop och igång.

Lina var en lätt och känslig donna, lite som Bella.

Om jag gör likadant som med Latin fast med en tredjedels kraft, ja då gick det lysande    men om jag blev för hård i handen eller för grov i tömmtagen så gick det inte lika bra    Logiskt va?!

Lilla Lina (Augustina) -93 e: Pans Kardinal ue: Happy Day

Så... då känner vi varandra lite bättre, jag och Lilla Lina!

Tävlingen i morgon kommer att bli en baggis, ha ha!

Om jag bara håller tungan rätt i mun och tömmarna i rätt hand så ska vi nog ta oss igenom detta lilla äventyr.

Hur som helst är det dunderbra för mitt trasiga hjärta och min slitna själ.

Visst hade jag önskat att det var Latin jag hade i tömmarna men men... han får stå kvar hemma och äta gott gräs. Tänker inte skvallra för honom vad jag har i görningen, då tror jag han blir lite lessen....

Min lille Brune, han älskar ju körningen