Direktlänk till inlägg 29 december 2010
För nytillkomna läsare kan jag börja med att berätta att Latin, den ganska lugna och lite lata halvblodsvalacken är rädd för två saker.
Det ena är vildsvin och det andra är nyårssmällare.
Vildsvinen går nog att träna bort, ju fler vi möter ju lugnare blir han.
Värre är det med smällarna. Han är inte bara rädd, det märks att han far riktigt illa av dom, han känner obehag. Tydligen kan hästar och även andra djur bli ljud och ljuskänsliga av en Erlichiainfektion och nyårssmällare är ju en kombination av de båda
Rädslan brukar visa sig i att han blir stimmig, okontaktbar och slutar äta.
Idag var det första dagen han har lämnat hö i boxen.
Trots att det pangades och smälldes runtom i bygden så tog vi ändå en promenad i kylan. Vid vår sida hade vi flickvännen Bella plus matte.
Till en början gick det bra, han gick lugnt och kändes lagomt pigg.
Det var på vägen hem som han fick upp tempot och ångan. Det var på snudden att han började trippa, ja några travsteg då och då blev det ju och jag fick ha korta tyglar för att han inte skulle ta närmsta vägen hem genom skogen.
När vi var hemma i stallet igen såg han riktigt skärrad ut! Han var svett och det rök om hans lurviga päls.
Väl inne i stallet såg han lugnare ut.
Inte många dagar kvar nu, sen är smällarna över för den här gången!