Direktlänk till inlägg 23 maj 2011
Ohoj alla bloggvänner!
Det var nära att jag sov bort detta inlägg
När ska jag lära mig att OM jag håller igång som en tok, så blir jag toktrött?
Fredags var visserligen vilodag, men då var jag ju ändå dötrött efter en lång jobbvecka.
I lördags skulle Roger till Emmaboda med sin lilla Golf.
Jag tog mig i kragen och klev upp lika tidigt.
Efter frukost och hundrastning körde jag till stallet för att släppa ut djuren.
Fortsatte sen med att putsa sadeln, vek ihop alla vintertäcken, smörjde allt läder utom selen och sist men inte minst, tog jag en ridtur med Malin o Bella.
Det var meningen att vi i lugn och ro skulle njuta av vädret men
Latin slängde så med huvudet och skakade på det så vi nästan välte.
Jag vet inte vad det har tagit åt honom?!?!
Tyglarna flyger både hit och dit, ingen mening att korta dem heller för då blir det nästan värre.
Frustar gör han emellanåt så man nästan kan tro att han har drabbats av pollenallergi, eller heter det pållenallergi på hästar, ha ha!!
Jag fick förresten rida i hoppsadeln eftersom min dressyrsadel fortfarande var blöt efter tvätten. Uj vilken liten hal skinnlapp det var!!
Å vilka korta stigläder!! Svårt att tänka sig tillbaka till den tiden då vi var ett "hoppekipage" och alltid red omkring så.
Bella ser något!
Kolla in knashästen!
Han fick ett par sprut med "fly off" innan han gick ut i hagen igen, för det var ett gäng onda små blodsugande flugor som åt på honom.
I söndags var vi i Vinberga och kikade på vårt blivade hus.
Det gäller att planera så allt går så smidigt som möjligt. Nu vill vi bara ha ett datum så vi vet NÄR vi kan börja flytta. Innan dess tänkte vi byta någon tapet och måla vissa tak. Vi har ett bud på vårat hus men än är inga papper skrivna så fortsätt att hålla alla tummar.
På kvällskvisten tog vi en ridtur igen, jag och Malin. Denna gången tog vi oss runt hela grisarundan och lyckades skrämma livet ur en stackars joggare.
Bella tog ett steg mot honom och han reagerade som om det var en arg hund som gjorde utfall!! Ha ha ha, så sen när vi mötte honom igen (eftersom alla joggare, hundägare och "promenanter" går FEL håll så möter man alltid alla 2 gånger) klev vi ner brevid vägen. Han såg inte riktigt lika rädd ut men avslappnad var han då inte!
Latin kändes till en början HEMSK. Korta stela steg och halsen for som en propeller. Vi travade ändå en liten bit och helt plötsligt släppte det! Han gick kanon med raska kliv framåt. Det kändes mer som stelheten satt i vänster bog nu och inte i benen!! Det är bra för då kan jag knåda honom för att se om han blir bättre. Jag har lite svårare att knåda bort några eventuella inflammationer i de där sköra hovlederna!!
Idag har pojken min vilat och som jag nämnde tidigare, så även jag!