Natten har passerat och alla hästar var på rätt plats i morse.

Jag klurade lite på hur jag skulle få ut Fölsing i hagen utan att mamma Amelia skulle hänga med och kom på en listig plan. Å den lyckades men mamma-häst blev inte alls glad. Fölsing tog det hela lite lugnare. Han tyckte de andra hästarna såg intressanta ut.

Amelia är normalt sett en väldigt lugn och sansad dam men idag var det för mycket känslor med i bilden. Hon hade absolut inte lust att gå in i släpet och åka hem till småland igen. Hon var mest arg för att jag hade snott hennes pojk. Så hon skrek å han ropade tillbaka... vilket gjorde att hon blev ännu oroligare.

Ingen bra kombination. Så jag och min bästa hjälpreda Malin tänkte till och beslutade att förflytta oss en bit bort så att mor och son inte hörde varandra. Vår idé gav resultat och strax efter hade vi lastat en styck skimmel. Sen gav vi oss iväg.

Det är många mil till Vrigsta och det var skönt att se att det var en lugn häst som stod i släpet när vi var framme. Hon kände genast igen sig och gick gladeligen ut i sin hage och tog en stor tugga ur höbalen.

Så fort Theo var matad och blöj-bytt vände vi tillbaka mot Blekinge igen.

Under färdens gång fick jag ett mms av Roger med den här bilden.

Alla ser lugna ut och njuter av lunch-höet.

Trots att vi skyndade oss hann det bli mörkt men jag släpte likväl ut Latin ur den lilla hagen och in till Fölsing.

Det blev inte direkt några pussar och kramar men likväl inget slagsmål. Latin talade om för ynglingen att det var han som bestämde och all mat tillhörde honom, ha ha

Jojje får vänta tills i morgon innan han får vara med och leka.

Vill ju inte chocka lillebäbis utan vi tar en sak i taget.

Det var inte många som var vakna när Silver med tillhörande släp lämnade Vinberga och styrde mot Småland. För att hinna fram och tillbaka innan dagsljuset tog slut krävde en tidig start.

Planen var att lasta en liten fölunge och vända hemåt direkt. Det var inte alls Fölsings plan. Han ville inte alls hänga med i släpet. Å så är han ju inte så liten heller. Jag skulle gissa att hans mankhöjd redan ligger någonstans mellan 120 och 130 cm. Så man BÄR ju inte in honom direkt... sen har han lååååånga ben som är överallt, hi hi

Så för att resan skulle bli så trevlig som möjligt för den gråa ynglingen så fick Mamma Amelia gå in i släpet.

Då var han betydligt mer villig att gå in i släpet. Nja, vi fick använda en hel del armstyrka för att baxa in honom men han var lugn och när vi puttade där bak, tog han små små steg i rätt riktning.

Resan gick mycket bra. Amelia är lugnet själv i släpet och det smittade av sig på Fölsingen.

När vi väl kom fram här hemma, fick Latin och Jojje flytta till sommarhagen. De båda skimlarna fick då chansen att undersöka hagen och logen i lugn o ro. 

Innan det blev helt bläck-svart ute, lockade jag in de två grå på logen. Gav de en regäl hö-hög och stängde om dem. Sen gick jag för att hämta pojkarna i sommarhagen. De fick också en jättehög med hö i hagen.

De får sova under bar himmel i natt. Tur att det både är uppehåll och många plusgrader. Men å andra sidan så är de vana att vara ute. Fösing och mamma Amelia bor ju normalt sett innomhus.
Fölsing tycker nog att det känns tryckt att ha mamma hos sig på nytt ställe, men i morgon ska han få träffa sin nya storebror Latin och går allt bra så åker mamma hem till småland igen!

....är det ÄNTLIGEN dax!    

Oj, tänk... Theo är redan 3 veckor!! Tiden försvinner liksom.

Jag hade knappt kunnat föreställa mig denna glädje att få vakna varje morgon med denna lilla goding.

Vi var på besök på BVC idag.

Pojken min har växt hela 3 cm och väger numera 4530 gram.

Jag skulle nog ha skaffat en större Ponny, ha ha! Han kommer att ha "växt ur" Jojje innan han ens är sadeltam!

... fler armar! För då hade Latin och Jojje också kunnat följa med på våra morgonpromenader.

Eller kan jag träna dom att gå lösa? Nja, tror att lille Jojje hade smitit iväg till någon tjusig häst-flicka.

Ulrikas snygga Dansös är säkert en passade flickvän. Visserligen i storlek med Latin men hon bor ju bara på andra sidan skogen, hi hi

Nä, de får helt enkelt stanna i hagen och äta sitt morgonhö medans vi andra under 100 kg motionerar.

Längre in i skogen än så här kom vi inte... stigen blev alldeles för smal och bucklig.

Theos vagn är tyvärr inte SÅ terränggående. Så vi vände hemåt och möttes av SOLEN!

På tal om vikt... Jag ställde mig på en våg igår. Har inte gjort det sen senaste besöket hos Barnmorskan.

10 kg har jag lättat, undra om det är bra eller dåligt (alltså mycket eller lite)

Nu har jag "bara" 8 kg kvar tills jag är nere på startvikten... och ytterligare 5 kg, sen är jag i TOPPTRIMM!

Måste ju börja snart om jag ska få plats i ridbrallorna till våren!

Men det blir ingen bantning... nej, det blir nyttig mat och mycket motion!

Nä hä, nu ska jag gå och gosa med min söta unge!!

Japp, nu är snart vintern här och för att undvika halkan så är det lika bra att byta sulor på bilen.

Roger har togit hand om Silver medans jag mockade hos hästarna.

Latin och Jojje blev lika glada som förra gången de fick gå i sommarhagen.

Det var minusgrader i natt så förmiddags-solen värmde nog gott i pälsen.

I morgon ska även släpet få på vinterkängorna, sen är ekipaget redo för smålandsresan nästa helg!

Finaste Latin!!

NU har jag kommit på ett fungerande koncept vad det gäller barn-häst-hund skötsel på morgonen.

Först äter hundarna, sen Theo. Efter ett blöjbyte får jag äta lite innan vi alla går ut och matar hästarna.

När vi väl hoppat i ytterkläderna och kommit ut passar vi på att ta en lite längre promenad.

Idag tog vi en tur i skogen å tänka sig... min fot kändes helt OK!!

Även om det bara var 7 grader och ganska gråmulet så var det underbart vackert i skogen.

Lexie hittade en fin pinne som hon ville ta med hem.

Efter promenaden fick hundarna gå in i värmen medans jag och Theo tog med oss rykthink och äppelhink ner till hästarna.

De hade inte hunnit äta upp höet än. Jag stoppade in de luddiga öronen i grimmorna och satte fast pojkarna i varsin bindring. Sen fick de en regäl rykt från topp till tå! Lyfte alla 8 fötterna och kunde konstatera att Latins hovar ser väldigt bra ut trots avsaknaden av skor. De har inte trasat sönder eller fått någon lustig form.

Jag såg också att de vita bakbenen var helt skonade från mugg!!! Det är ju nästan helt otroligt. Han har ALLTID fått mugg på hösten/vintern tidigare!

Tyckte först att benen var svullna men det var bara päls, tjock päls, ha ha!

Frågade Latin vad han tyckte om rykten och fick detta till svar...

Jojje som var ganska grå till färgen blev svart och blank igen efter rykten.

Sötaste ponnyn i byn!

När vi var klara, släppte jag vilddjuren fria igen.

Jag tog vagnen och den lilla äppelhinken med mig och gick till baksidan av hagen.

Det är precis här som de brukar få sina äpplen och Latin såg direkt vad jag hade i tankarna.

Jag hann kasta ut ett par stycken äpplen innan Latin var på plats.

Jojje missade visst att vi gick iväg, så jag fick ropa på honom....

Trevlig FREDAG på er alla!!
 

Efter en kvick frukost tog jag med mig min flock (ja det känns som så när alla ska med ut på morgonen) och gick ut till hästarna. De fick dela på en höbale. Hoppas verkligen inte de delar lika.... för då spricker nog Jojje snart!

Sen gick vi på en härlig förmiddags-promenad. Den yngre Jycken Lexie fick vara lös och göra av med lite spring i benen. Xera, gamlingen, fick gå lugnt och snällt i flexikopplet i sin egen takt. Jag lufsade på så gott jag kunde med min fot och Theo han bara sov...

När vi kom tillbaka hem igen, släppte jag in hundarna sen tog jag och Theo ett städryck i sadelkammaren.

Denna höst är ju så otroligt fuktig så ALLT möglar ju!! Jag la ingen större möda på att putsa sakerna men med hjälp av en trasa får man bort mycket. Det är bara dumt att fetta in lädret mer för då möglar det också mer.

Allt är förresten inte mögligt. Det beror lite på läderkvalitén och hur mycket läderfett det är på. Selen tex har jättelätt att mögla. Den var redan lite möglig när jag fick hem den (köpte den begagnad) så jag vet ju inte vad den är insmord med. Det blev riktigt fint i det gamla mjölkrummet och innan vi gick in gav vi hästarna en smarrig lunch.

Äpplen och krafft.... Mumsigt!!

Liten Jojje får sin ranson på marken, inte ser han lessen ut för det.

Väl inne i det varma huset fick Theo sin lunch, sen passade jag på att äta min medans han slumrade.

Innan jag började skriva dett inlägg, gick jag tillbaka i tiden och för att se vad som hänt i bloggen vid den här tiden under tidigare år.

Jag fastnade direkt på INLÄGGET som skrevs den 5 november, då var vi tex i Stenestad för "sista" gången.

Tänk den glädjen jag kände när han äntligen var bättre i benen!!! Efter en tung sommar och höst var det fantastiskt att se honom röra sig bättre än på länge. Att han idag går helt utan några "mjukgörande" preparat på lösdrift UTAN att ens frys ihjäl tycker jag är helt fantastiskt. Han mår så bra en pensionerad dressyrhäst kan göra.

Jag tog även ytterligare ett kliv tillbaka i bloggen och hamnade på ett INLÄGG skrivet år 2009.

Vi hade precis varit på en intensiv dressyrhelg i skåne hos Bästa Liv och hennes tränare.

Lika glad jag är för att se min lurviga häst i hagen idag, lika glad var jag den helgen när jag fick se med egna ögon hur duktig och bra min häst verkligen var. Det är bara synd att vi inte fick tillfället att plocka fram detta ur honom 10 år tidigare. Detta var början på vårt sista tävlingsår tillsammans då vi äntligen nådde vårt mål att rida MSV.

Nu känner jag att jag har en helt annan bakgrund med mig när det sen blir dags att börja jobba med Fölsingen.

Nästa helg styr vi kosan mot småland och hämtar denna lille hingst som börjar bli redo att flytta hemifrån.

Har idag pratat med hans nuvarande matte och uppfödare som berättade att han sover i egen säng nu och är en duktig pojk! Åh, va det ska bli spännande å hoppas Latin tar väl hand om honom!

Amazing Warrior 1 månad gammal ( i juni)