Direktlänk till inlägg 4 december 2011
Vinter? Nä inte än! Däremot verkar Blekinge prenumerera på kraftig vind och ösregn.
Nu har det stormat så många dagar att man knappt märker att det blåser längre.
Vattnet däremot är svårare att undvika. Hagen är geggigare än geggigast....
Hästarna verkar dock inte bry sig alls om vilket väder det är. Så länge de får mat är de nöjda och glada.
Igår när det regnade på tvären, kände jag i pälsen på Latin. Han var bara lite våt utanpå, likadant så var Walle bara lite blöt uppepå. Märkligt... jag däremot var dyngsur!!
I förmiddags lämnade jag Theo inne hos Roger och smet ut till hästarna.
Måste ju passa på när jag har två händer lediga och när det är dagsljus.
Började med att locka in lille Jojje på logen och stängde in honom där!
Han fick ett äpple och var inte alls lessen för att vara utan de andra två.
Borstade av honom lite (hoppade över de leriga benen) och sen visade jag sadeln för honom.
Han luktade lite på den mer var det inte. Så jag la den på hans lurviga rygg och knäppte fast sadelgjorden.
Spännande, tyckte han och fortsatte att se lika nyfiken ut när jag tog fram tränset.
Utan problem öppnade han munnen och började tugga på den kalla metallbiten.
Eftersom han hade öpple kvar i munnen så smakade bettet sååå mumsigt!
Knäppte fast longerlinan å så gick vi ut genom "inne"dörren på logen.
Han trippade snällt efter mig och tyckte det var roligt att komma ut ur hagen en stund.
Vi traskade fram på vägen och hälsade på grannarna.
Lite rusk på huvudet blev det, men inga rodeosprång!! Duktig liten häst!!
När vi kommit till vägens ände, nä inte riktigt men en bit bort,
stannade vi, drog lite i sadelgjorden och sen vände vi tillbaka.
Det var öron framåt och pigga små ögon hela tiden.
Han är en väldigt positiv liten häst, denna lilla Jojje!
Jag smackade lite och började småjogga. Jojje var direkt med och trippade med brevid!
Hum, jag tror han hade något bättre kondis, för han började inte alls flåsa efter 20 meter (som jag gjorde)
Sista biten hem tog han ett par skutt, mest bara för att testa om det gick.
Det var mer glädjeskutt än "AAAAAH jag har en sadel på mig" så jag tror hans första sadel/träns upplevelse var TREVLIG! För att förstärka den känslan fick han ett par äpplen till när all utrustning var borta.
Jag lämnade Jojje på logen och gick ut i hagen för att fång in de långbenta.
Latin kom direkt med Walle i släptåg. Perfekt, då slapp jag vada ut i leran!
För att vara på den säkra sidan så bytte jag Latins bommulsgrimmskaft mot kjedjegrimmskaftet.
Walle fick longerlinan.
Tog Latin i vänster näve och Walle i höger, å så gick vi iväg ner mot skogen.
Trots vind, omkullfallna trän och vattenpölar på vägen, så gick Latin som en klippa på min vänstra sida!
Han är ju tryggheten själv och den snällaste Papputen man kan tänka sig!
Perfekt mentor till Walle.
Lite efter kommer Walle. När något såg farligt ut tog han ett kliv närmare Latin eller så nosade han mig i nacken.
Det där med att stanna har han inte riktigt fått koll på än. Han går tills det tar stopp, ha ha!
Vi gick ner en bra bit i skogen och skulle sen vända lite smidigt tänkte jag... tog en liten loob in bland träden.
Det hade gått utan problem om inte Walle valt att gå på andra sidan av trädet.
Han blev lite paff när linan plötsligt var på fel håll, men vi löste det snabbt och enkelt.
Sen fortsatte vi vår promenad hemåt.
Latin var lite snubblig och en aning ömfotad. Tänk, det var ju många veckor sen han var ute och gick.
Dessutom är han barfota och det har han inte varit på 13 år!
Liten grå fölsing började nog bli lite trött på hemvägen. Hans långa ben orkade inte skritta på så fort längre.
Så han travade ifatt och plötsligt var han väldigt nära!
Sötingen!! Så duktig han var på sin första promenad!! Sen var det inte lika kul att gå in i den leriga hagen igen.
Jag hade hoppats på att kunna stå kvar utanför å så skulle hästarna bara kiva in... nä, det ville dom inte.
Inte ens Latin tyckte det var en bra idé, så jag fick ta ett par steg in i gytjan och hoppas på att mina skor inte skulle fastna.Tur är väl att inte hela hagen ser ut som en lerpöl!
För att belöna alla mina duktiga hästar så tog jag äppelhinken och gav de ett par söndagsäppel längre upp i hagen. Mums så gott!! Noterade även att jag får ta ett tag med ryktborsten ikväll så de slipper se ut som 3 ragg-troll!
Sen vände jag på den leriga klacken och gick in för att se vad mina andra två pojkar höll på med.
Ja inte var de lessna för att jag inte var inne i alla fall
Theo var JÄTTEGLAD!
Eller blev han glad för att jag kom in kanske? Jag får väl hoppas han har saknat sin mamma lite i alla fall