Direktlänk till inlägg 26 juni 2012
Nu är det inte många dagar kvar innan det är dags för en ny kurs i Centrerad ridning.
Måste bara säga att jag har haft ENORMT mycket glädje av det jag lärde mig förra gången.
På Latin tar allt lite (läs mycket) längre tid men lilla Bella som är en känslig dam, svarar fantastiskt bra!
Hur viktig är egenligen sitsen?
Räcker det inte med att sitta någolunda bra i sadeln och vara rak i ryggen?
Jo visst räcker det om du vill skritta en runda i skogen.
Du kan kanske till och med åka med i trav en bit eller fara iväg i en vild galopp.
Men om du vill vara följsam och plocka fram det bäst ur din häst måste du kunna sitta avslappnat i sadeln.
När jag fyllde år fick jag en mycket intressant tidning av min kära sambo. Jag tittade igenom den då men sen har den blivit bortglömd. Den tidningen letade jag fram idag,,,
Mössan struntade jag i, fast den hade nästan behövts idag
Om man slår upp sidan 10 kan man läsa följande:
"Varje häst är endast så bra som hans ryttare tillåter honom att vara.
Var uppmärksam på din häst - han är den i ert partnerskap som inte ingår av egen fri vilja. Om du gör hans arbete intressant och lätt att utföra blir han lätt att träna. Ofta förbiser ryttare sina egna fel, brister och problem och undrar varför deras hästar inte gör som de vill. Vanligen beror det på att ryttaren hindrar hästen och att ryttaren inte riktigt vet vad hon vill.
Din sits är den viktigaste faktorn. Om du inte kan sitta still, i balans och utan att spänna dig eller om du måste anstränga dig för att hålla dig kvar, då måste du lägga ner mycket arbete och tid på din sits. Din häst kommer nämligen inte att kunna arbeta på rätt sätt under dig om din sits är ett hinder."
Visst stämmer det!
Jag hade önskat att jag tagit tag i min sits mycket tidigare, då hade jag kanske lyckats jobba bort alla olater som jag istället har skaffat mig. Men man lär så länge man lever och är man bara medveten om sina brister kan man jobba bort dom.
Ändan min har jag lyckats placera rätt bra i sadeln nu.
Armar och ben däremot har egna viljor och bålen/överkroppen är ganska svag just nu.
Om inte jag kan kontrollera min kropp som väger under 100 kg, hur ska jag då kunna kontrollera en hästkropp som väger 600 kg?
För att inte spilla mer värdefull tid, tänkte jag jobba med mina ben idag.
Vi har börjat rensa i stugan och där hittade jag mina "nya" ridstövlar.
Jag hade nästan glömt bort dom! Å jag trodde nog aldrig att jag varken skulle få på mig dom eller ha någon nytta av dom. Till min stora glädje slank båda benen lätt ner i stövlarna och de kändes till o med bra!!
Jag har för mig att de var ganska obekväma sist jag red med dom...... fast det var ju ganska länge sen
Hämtade in Latin och gjorde honom klar för uteritt i dressyrsadeln.
Han har nog gått ner några hektor för nu passar den igen.
Så här såg vi ut innan vi gav oss iväg.
Latin ser alltid lika pigg ut... *NOT*
Vet inte hur han lyckas men kolla in bettringarna på bilden ovan!
Kan man säga att han biter tag i bettet
Hur som haver... han var faktiskt pigg! Visst var han lite försiktig när vi klev iväg på grusvägen, tror att hovarna blir lite ömma när de är blöta. Å det har ju regnat en del nu.
När vi kom ner i skogen var han väldigt framåt och jag kunde bara sitta och koncentrera mig på att sitta rakt, avslappnat och ANDAS. Det tror jag nästan är det svåraste, he he
Vi red en runda där jag hittade en perfekt liten väg inne i skogen gjord av mjuk mossa och gräs.
Sen red vi över en äng för att se vart vi hamnade, men vände genast då jag upptäckte att där fanns någon slags pricktavla och en skjutstation. Inte för att det var någon där som kunde skjuta oss men det kändes inte riktigt bekvämt att rida där.
Vi passerade ett stort inbygt "älgtorn". På det satt en stor vit mås, gissa om den skrämde oss!! I samma veva skuttade en bambi iväg. Vilket djurliv vi har i blekingeskogarna.
Han kändes väldigt mjuk och fin hela rundan, det var någon gång jag fick mana på honom men annars tog han sig fram av egen maskin idag (eller med hjälp av mina sittben) för spöet lämnade vi kvar hemma!!