Direktlänk till inlägg 21 september 2012
Ja, det är nog det bästa ord jag kan använda för att beskriva Centrerad Ridning och med en sån fantastisk tränare som Sara så blir det magiskt!
Att med så små medel åstakomma så stora förbättringar, ja det är ju helt fantastiskt.
Det handlar om milimeter och fjäderlätta hjälper.
Less is more är verkligen ett uttryck man kan använda.
Att man kan svänga en 600 kilos häst endast genom en enkel rotation i ryttarens bäckene.... ja det är häftigt!
Är så glad att jag hoppade på det här tåget och verkligen gav det en chans!!
Kommer aldrig gå tillbaka och rida med bara händer och ben
Förutsättningarna var inte de bästa när hela koflocken hade placerat sig precis vid padocken plus att det blåste något djuriskt. Bella var lite uppjagad när vi lastade ut henne men vana Matte Malin var filbunken själv och det smittade snabbt av sig på den röda damen. Jag var inte lika nervös som förra gången men liiiite orolig över hur hon skulle hantera korna. Bella är nämligen väldigt ko-rädd. Ja, hon var ju visserligen på ko-terpi här förra sommaren men se det är inte alltid hon kommer ihåg det
Märkligt nog så rörde de sig bortåt och jag kunde till o med rida fram lite på åkern brevid padocken TROTS att hon därifrån SÅG hela koflocken. Hon var mjuk och väldigt lyhörd!
Eftersom min digitalkamera fortfarande är så gott som död, så fick Malins mobil vara stand in.
De blev bara väldigt små när de sen hamnade i min telefon.
Hoppas ni ser något i alla fall
Jag fick börja träningen med att sitta av!
Sen kände och klämde Sara på mina spända axlar, armar och händer.
Inte lätt att slappna av på kommando!
När jag var någolunda avslappnad så fick jag sitta upp igen.
Började jobba i skritt och Bella var super fin!
Vi fick jobba med öppna på en volt och jösses så bra det gick! Inget stress eller hopp på stället.
Sen har jag ca 10000000 olika olater som är så svåra att få bukt med. Även om mina händer är bättre så är de långt i från bra!! Å hela tiden vill jag vara framme och pilla och trixa.... Suck, varför är jag så TRÖÖÖÖÖÖG!
Till slut lyckades jag öka skritten så mycket att det istället blev trav.
Där jobbade vi med kontakten och schwungen.
Oh va jag har svårt att hålla i yttersidan och inte bara tjuvhålla i innersidan.
Innan vi var klara fick vi även känna på galoppen.
Höger var riktigt bra! Men så är det ju hennes (och mitt) "lätta" varv!
Försökte förstora ett foto..... det gick inte så bra
Man kan i alla fall ana min hållning, hennes resning och framför allt, kolla in böjningen!!
Undra vad vi får göra i morgon? Jag längtar redan! Då är det Latins tur att vara med
Bild från mars 2009