Direktlänk till inlägg 22 november 2012
Vad gör man för att inte nervöst grubbla på en liten pojk när han är själv på inskolningen i 2,5 timma?
Jo man borstar av sin skitiga bruna häst, slänger på sadel o träns sen håller man sig sysselsatt ett tag
Men när jag satt foten i stigbygeln och svingat mig upp för att sen skritta frammåt, fick jag fundera ett tag på om det var Latin eller en kamel från Öland. Han vaggade fram och kändes nästan vinglig.
Detta har jag kännt till och från under nästan hela hans liv, men varför vet jag inte.
Det är ett par steg, sen är allt som vanligt... märkligt!
Vi höll oss i gräshagen för dimman låg tät och grisarna närmar sig med stormsteg.
Han var verkligen fin! Lyfte på fötterna och var framåt.
Det är lite konstigt är det att jag, bara för att Latin är pensionär, glömmer allt det där som han haft problem med innan. Jag tror liksom att bara för att jag inte ska öva galoppombyten så behöver han inte värma upp lika länge som innan. Så jag var noga med framridningen, jag var noga med hur jag satt, hur han rörde sig och hur vi tillsammans rörde oss framåt.
Kan säga att det var minsann inget fel på svikten i ryggen idag, det märker jag lättast genom att det inte går att sitta ner i traven
Vi jobbade med övergångar, skolor och tempoväxlingar.
Hela ridpasset gick över förväntan, "he´s back!!" kan man säga.
Svarade fint på allt och såg sååå nöjd ut efteråt.
Kolla munnen!! Skummet är tillbaka
Sen fick han syn på något! Är det en bambi kanske?
Näääää, det var ju bara en buske
Ha ha, börjar du se dåligt lilla Latin!
Ser du inte skillnad på ett rådjur och en buske! ha ha ha
Hoppsan, han blev visst lite putt. Förlåt Latin, inte min mening att vara taskig
Måste bara säga att det smidigt att ha en lydig och snäll häst. När man ska sätta på vattenslangen, ja då säger man bara plats, å så står han kvar där (förhoppningsvis )