Direktlänk till inlägg 23 november 2012
Samma problem idag, fast ännu värre! Idag har lille Theo varit på inskolningen utan sin mamma mellan 9-14.
Han tycker det är kalaskul på förskolan, massor av roliga leksaker, snälla kompisar och trevliga fröknar.
Vad ska hans stirriga mamma hitta på i så många timmar?
Sitter jag hemma och tittar in i en vägg så hinner jag väl äta upp alla mina naglar, så istället tog jag tag i ett annat orosmoln.
Malin dök upp här på gården strax efter kl 10.
Jag hade placerat Silver framför släpet och fyllt på med kraftfoder i en grön hink.
Sen hämtade vi den långbente gråa ynglingen och trippade bort till släpet.
Vi hann knappt öppna baklämmen innan han var inne.
Ja det är ju inga problem att få in honom, det är det där med att stänga som jag är orolig för.
Malin stod där fram och höll i hinken.
Jag klappade honom lite på rumpan och vips var bommen stängd bakom honom.
Han tog ett steg bakåt och hoppsan!! Där tog det stopp! Han reagerade genom att gå upp i piaff
Jag var redo att ta bort bommen igen och som tur var så lugnade han sig INNAN jag fick upp den.
Hade han fått gå ut i det läget hade det varit 1000 gånger värre nästa gång.
Vad tänkte jag med? Ingenting förmodlingen.
Som tur väl var så tänkte Malin åt mig och kommer att stoppa mig om jag i framtiden tänker så knasigt.
Vi körde en liten runda och han höll sig lugn hela tiden. Mitt hjärta slog i normal takt och benen hade slutat skaka. Tänk så nervös man kan vara... helt i onödan! Det gick ju bra, JÄTTEBRA!
När han skulle ut gjorde vi som innan, fast tvärtom.
Han hade inte bråttom ut utan stod kvar snällt tills Malin bad honom backa!!
Massa gott fick han efteråt!!
Han är verkligen glad för mat