Direktlänk till inlägg 31 januari 2013
Om jag får välja EN pryl som jag inte kan vara utan just nu så är det pannlampan!
Det är just nu mitt tredje öga och är med mig i vått och tort.
I alla fall efter mörkrets inbrott när jag är ute hos hästarna eller rastar hundar.
Jag minns det första pannlampan som pappa köpte till mig. Det är väl ca 100 år sen.
Den var gjord för orienterare och hade ett stort tungt batteripack som man fick ha i fickan. Jätteklumpig!
Tacka vet jag dagens små effektiva pannlampor!
Bild från 2008. Latin i pannlampans sken.
Jag har alltid varit en ur och skur ryttare som ridit året om oavsett ljus eller mörker.
Nu har jag även upptäckt fördelarna när man sköter marktjänsten.
Vår lilla gård är ju ganska omodern än så länge och kanske inte den optimala hästgården.... än!
Så småningom kommer den bli mer och mer anpassad för att göra hästeriet enklare.
Men ombygnationer och förändringar kostar pengar och tar tid,
därför tar vi en sak i taget och då kan det ta sin lilla tid
Pratade med veterinären igår. Han fick bilderna på mail och tyckte att benet såg JÄTTEBRA ut!!
Han ville inte att jag skulle börja med Lotagen än. Han vill inte skära i det heller utan tyckte att jag ska avvakta 2 veckor till. Alternativt kan jag linda svallköttet med ett tryckförband för att hålla tillbaka svallköttet.
Han resonerar så att ju mer man "stör" läkningen, ju mer svallkött bildas det.
Aloevera-sprayet trodde han inte på, han hade inte sett någon bevisad effekt men han höll med om att det åtminstone inte skadar att prova.
Så jag har tvättat benet med vatten ikväll igen för det har bildats en mörk skorpa över svallköttet. Vet inte om det brukar bli så eller om det är Aloevera gelen.
Jag vill nog helst inte linda in det igen, för det kommer fortfarande vätska ur det och det blir så otäckt när det stängs in. Plus att jag tycker att en linda av något borde reta såret... Eller?
Får lita på att veterinären kan det här, han har säkert sett betydligt fler och värre sår än detta.