Å då menar jag inte bara snön som med ett tunnt lager har gjort blekinge vitt igen.

Alla hästar har stannat på rätt sida om staketet och trots att de yngra har fått klara sig utan logen i natt så verkar det inte gå någon nöd på dom.

Latin däremot är ganska arg för att han inte får gå ut i hagen   

Han är i alla fall mycket piggare idag.

Han står på benet och rör sig ganska obehindrat i skritt.

Han ser mycket gladare ut i ögonen så nu har han nog inte så ont längre.

När de nödvändiga sysslorna var klara borstade jag av Latin allt smuts och grus sen la jag faktiskt på ett fleecefodrat regntäcke på honom.

Han står där stilla utandför logen i -1 gradig blåst. Kan inte vara nyttigt för hans gamla kropp.

Sen var det dags att sticka honom.

Lite nervös var jag allt men han var lika lugn och snäll som igår.

Reagerade knappt på nålen och stod så still när jag sprutade i penicillinet.

Ja det gick till och med bra att få i honom Metacamet idag.

Visst ser han ganska nöjd ut nu?

Kungen på logen!

Å bandaget sitter kvar!! Yes!!

Måste köpa mer bommul och flexilindor i morgon så jag kan göra ett nytt bandage på söndag.

Frågan är ju nu vad det var som gjorde att gamle Latin (som knappt aldrig har rymt i sitt 18 åriga liv) tog sig igenom staket och stolpar som ett bowlingklot?!?

Blev han rädd för något?

Fastnade han i staketet när han rullade?

Missbedömde han avståndet och sprang in i en stolpe?

Funderingarna snurrar i huvuet.

Min gissning är att han blivit rädd för vildsvin.

Det var en stor jakthelg här i söndags och de sköt 6 stycken grisar här i skogen.

Bland annat en stor sugga. Om det var ledarsuggan så springer det förmodligen omkring ett gäng yngre grisar som inte vet vart de ska eller vart de kom ifrån.

En sak är jag i alla fall säker på, han har inte på eget initiativ tagit sig igenom staketet...!

Gissa om jag blev paff i morse när jag på väg till bilen möts av en brun häst!

Vad i all sina dar gör den där, hann jag tänka! Sen ser jag i mörkret att det är Latin!
Hur i all sina dar har han kommit dit?

Med Theo på höften vänder jag på klacken för att hämta vagnen.

Orkar ju inte trava omkring med en 12 kilos-klump i famnen.

Latin står alltså alldeles ensam i sommarhagen.

Jag stänger grinden och går ner mot logen.

Hittar inga andra hästar där, går vidare längst hagen och ser att staketet ligger huller om buller med tråd och stolpar lite överallt. Jösses! Vad har hänt! Å vart är de andra?

Går tillbaka och tar med en påse hö.

Hittar Walle och Jojje bakom hönshuset, ger dom halva höpåsen och resten till Latin.

Sen skyndar vi till dagis, så inte Theo missar frukosten.

Vänder sedan hemåt igen och hinner ringa både jobbet och veterinären på vägen.

Byter om till mer lämpliga utomhuskläder och börjar med att laga staketet så de andra två inte ger sig ut.

Sen plockar jag fram vattenslang, tvål och en hink med varmvatten.

Går sen till sommarhagen där Latin väntar.

Han såg inte speciellt munter ut, snarare tvärtom!

Ser direkt att han inte är ok vänster bak, benet är tjockt och blodigt.

Han vill inte gärna stå på det.

OBS! Känsliga tittare varnas! (gör bilderna små så är de inte lika läskiga)

Leder ner honom till slangen och spolar rent alla fyra benen. Måste kolla så han inte har fler skador.

Hittar som tur är inget mer blod eller svullnader.
Såret ser inte roligt ut. Det är ca 5 cm långt.

När benen är rena får han gå in på logen och vänta på veterinären.

Stänger för med en tråd så han inte går ut i den leriga hagen.

Han ser bekymrad ut och krafsar med framhoven i marken.
Lämnar honom där en stund för att äta lite frukost.

När jag kommer ut igen har det bubblat ut något vitt ur såret.

Pratar med veterinären igen och han säger att det kan vara ledvätska.

Han säger att alternativen är operation eller utdömning   

Hinner inte lägga på luren innan det brister.
Ska det här vara slutet? Efter allt vi kämpat oss igenom, ska ett litet sår stoppa vår tid tillsammans.

Tårarna rinner medans jag fixar till staketet.

Hinner mocka lite innan Veterinären svänger in på gårdplanen.

Han kikar på benet och säger att det förmodligen inte är leden!! Åh! Tack, det var precis det jag ville höra!
Han är inte 100 % säker men låter betydligt mer possitiv än när vi pratade i telefonen.

Latin får följa med ut på gårdsplanen och såret studeras lite närmare.

Duktiga lilla Latin står alldeles stilla och låter sig blir undersökt.

Veterinären tycker inte att det är någon mening att sy, det sitter så illa till.

Istället lindas han med någon super-kompress eller liknande närmast såret.

Helst ska han ha bandaget tills på söndag, sen ska det bytas och gärna sitta ett par dagar till.

Sen får han en penicillinspruta i halsen och placeras på logen igen.

Jag får ett recept på Metacam och en hel uppsättning nålar och penicillin.

Latin ska tempas och hålla sig på tort underlag. Blir han halt kan det vara leden som är skadad i alla fall, får han feber kan det vara en infektion.

När jag är klar med det viktigaste far jag till stan och hinner jobba en stund innan det är hemfärd igen.
Hämtar ut Metacam på vägen hem.

Liten lessen är han allt för att han inte får gå ut i hagen.

Walle har kommit för att hålla honom sällskap en stund.

Så ikväll har vi lagat staketet.

Jag har mockat till Latin och kört ut halm till småkillarna. De kommer ju att få sova utomhus i natt och ett par nätter till. Kan ju inte stänga in alla på logen eller låta Latin gå ut i geggan.
En vattenbalja till måste fram och Latin ska ha Metacam.

Tyvärr börjar det småregna och mattehjärtat tycker synd om de små som måste vara ute.

Men den där som FÅR vara inne väljer att stå ute i mörkret..... så det kanske inte är så synd om de andra i alla fall!

Ska springa ut en gång till innan jag hoppar i säng.... bara för säkerhets skull!

Oj så dåligt med uppdateringar här är.... Men sån är verkligheten!
Efter gårdagens stallsysslor slocknade jag på soffan!

Pust, det tar på krafterna att jobba.

Idag hade jag bestämt mig för att rida en sväng.

Kom ut alldeles för sen (har ju lite att pyssla med här inne också) så när jag väl var klar med hö, vatten och mockning var klockan huuuuur mycket som helst. Nå väl, tänkte jag. Nattritt funkar ju också.

Gick och hämtade träns och hjälm och tänkte åtminstone ta en sväng barbacka. Det tar ju inte så lång tid liksom.

Ja då hör jag väl en massa skott i skogen (inte nyårsraketer)
Gissar att det är ett gäng jägare som jagar vilda grisar.

Kalasbra, för de börjar bli lite väl närgångna nu.... men inte kul att ge sig ut utan sadel på en gris/skotträdd häst!

Så jag skippade skrittrundan och borstade lite extra på mina djur istället.

Den lille svarte fick tyvärr vara utan, för han kom aldrig in på logen.

Den ynsta medlemmen i hästflocken har blivit väldigt glad i att smaka och bita i allt.

Han knyter upp grimmskaft och flyttar på vattentunnor.

Så han har fått en rolig leksak att bita i.

(79 kr på Biltema)

Jag har så länge hängt upp den i ett grimmskaft i en av bindringarna.
Tanken är att den ska hänga i taket.

Då kan den både vara en rolig leksak men också något "farligt".

Alltså bra träning för de små.

Har i alla fall hunnit med att ta med Silver plus släp till Besiktningen.

Släpet var det inga fel på men bilen..... Suck, kanske lika bra att gräva ner den.

ALLT var typ fel på den.

Lyktorna var som vädret, dimmiga.

Glapp i en massa spinderleder (funkar det med Butta?)

Bromsarna bak måste bytas å så var det något med vevhusventilationen...

Visste inte ens att Silver hade ett vevhus   

Hoppas jag hinner rida i morgon annars får jag spader!!   

Inspirerad av en annan hästägare har jag gått och köpt en:

å nu tänkte jag lära mig använda den   

En mysig bild som har några år på nacken   

För er som inte vet så har vi ju hängt ihop ett tag jag och Latin.

I år är det 17 år sen jag köpte honom.

(Latin 1,5 år)

Tänk... min lilla unghäst är snart 18 år!

Tur jag har en ny yngling som så småningom får ta över ledarrollen efter Latin.

(Walle och hans mamma Amelia juni 2011)

Det roligaste av allt är ju att jag köpt både Latin och Walle av samma Anna   

Så jag har lagt in en ny beställning på en svart häst år 2026   

När det är mörkt och kallt, blött och lerigt ute är det inte speciellt lockande att ge sig ut på ridtur,

Det tar nästan emot att bara gå ut och packa hö när det blåser halvt storm och hösilaget är kallt och blött att ta i.

Att treva sig fram i mörkret för att tömma skottkärran med skit eller kånka ner massor av vatten till de törstiga ligger inte direkt högst på önskelistan. Har man dessutom tänkt att rida lite, det är ju ändå det som är charmen med att ha häst eller? så får man borsta ett hårigt monster och försöka få på sadel / träns utomhus med bara en ynklig utelampa som belysning.

Nä, det är inte alltid fördelar med att ha lösdrift, eller häst över huvudet taget.... men när man tagit sig igenom allt det där jobbiga och man sätter foten i stigbygeln så glömmer man snabbt allt slit.

Latin var snäll idag, han hade inte rullat sig i ny lera utan var lika ren och fin som jag lämnade honom igår.

Däremot hade alla tre med förenade krafter jobbat stenhårt för att skita ner logen så mycket som möjligt.

Så den tiden jag sparade på att slippa borsta bort damm la jag istället på att mocka!!

Alltid är det något   

Det blåste ganska kraftigt och Latin var lite på tårna när jag gick ut med honom. Såna här dagar gäller det att hålla i snöret när man sadelar, annars kan han snabbt försvinna.

För säkerhetsskull tog jag tränset med jaktkandaret. I fall någon smäller eller vi möter hela familjen gris.

Det var en väldigt pigg och framåt häst jag satt på. Han traskade på som en yster ponny!

Vi började med stigen genom skogen och när vi kommer ut vid Ulrikas möts vi av en stor köttätanade snöhög! Den har inte hunnit smälta än och är helt och hållet LIVSFARLIG! Ja det är så illa att Latin kastar sig runt och tänker springa hem. Men jag är snabb och stoppar honom, sen får han kolla in farligheten innna han själv väljer att gå framåt igen. Att passera Ulrikas hästar i hagen var inte ens hälften så farligt. Han är ju lite rolig den där gamle farbrorn.

Traven var riktigt trevlig!! Med tanke på hagens konsistens, bristen på ridning och Latins övriga sjukdomstillstånd blir jag lika glad varje gång han travar framåt i ett friskt tempo utan att varken tappa takten eller kännas ojämt. Han hade ett härligt gung i ryggen och ville inte ens sakta av till skritt när jag tyckte att vi travat nog.

Ömmade i princip ingenting på rundan och när han fick chansen att galoppera ett par språng så tog han verkligen chansen! Han tog i och ökade steget ordentligt tills vi nästan flög fram.

Härligt!! Vi uppskattade rundan lika mycket båda två trots väder och vind.

Latin var nog glad att få hänga med matte utan att behöva släpa på den grå   

Gammal kärlek rostar aldrig!

Bild från 2010, prisutdelningen från vår första och sista gemensamma körtävling.

Ja, nu är han nästan helt som vanligt.... men bara nästan.

Hästarna fick höet på logen i morse och i eftermiddag.

Latin var ovanligt sur och körde ut Walle hela tiden.
Jag brukar inte lägga mig i hans uppfostran för det brukar vara befogat när han är sån där.

När jag gick ut till hästarna i kväll var Latin fortfarande sur och Walle fick inte vara inne på logen.

Näää, tänkte jag. SÅ jobbig kan inte ens en nybliven 2 åring vara att man får vara ilsk i flera timmar.

Satte fast hästarna och gav dom kraftfoder.

Det var rent i halmen så jag behövde inte mocka, istället la jag allt krut på att försöka få den sure lite renare. Ja ni såg väl på korten från igår hur han såg ut!!
Tack o lov så var han torr, då får man i alla fall bort smutsen.

Det dammade om oss så man kunde tro att jag piskade gamla mattor eller något.

Hade behövt att ställa honom i en biltvätt!! Ha ha!

När jag hade sist rumpsidan och ett bakben kvar hördes det ett gäng smällare långt borta. Hästarna reagerade och både Latin och Jojje bajsade. Sen blev det inge mer! Pust.... hoppas nu att all världens smällare är slut!

Efter mycket om och men så var han rätt ren den där Latin. Jag däremot var JÄTTEskitig   

Tur att jag inte tänkte rida idag för då hade jag fått ge mig ut i natten.

Hoppas han håller sig ren tills i morgon får då tänkte jag faktiskt ge mig ut på en tur.

När allt var klart med djuren, höet var packat och vattnet påfyllt. Tog jag mig en titt på logen igen.

Där stod en ren Latin och mumsade hö tillsammans med en liten svart.

Walle stor utanför och kikade in lite försiktigt. Han fick fortfarande inte komma in.

Jag gick då bort till andra änden av ladugården och hämtade en vattenbalja.

Nu kanske ni tror att jag tänkte dränka den elaka Latin. Ha ha, ja tanken låter lockande.

Nä istället fyllde jag baljan med hö och ställde den utanför dörren.

Walle tackade och började äntligen äta.

Den brune hörde ju naturligtvis vad vi pysslade med och kliver ut.

-"Åh en hel tunna med en massa god mat!" muttrade Latin och körde undan Walle.

Då passade den smarta lilla grå så att han gick han in och tog för sig av höet inne på logen medans Latin stod ute och åt ur tunnan.

Slutet gott, allting gott   

Tänk så smidigt det var när Latin såg ut så här (bild från januari 2009)

Kort päls, täckad natt som dag = ingen lera, inget damm.
Men han får gärna vara lurvig och lerig så länge han lever och mår bra   

Jag börjar med gårdagen och 12slaget.

Det är nog första gången jag var riktigt glad över att det var pisseväder.

Regnet piskade och vinden tog i så det dånade! Perfekt!! Då vill ingen skjuta raketer och ljud plus ljus dämpas.

Innan mörkret kom tände jag logen och satte in radion.

Roger kollade till hästarna vid kl 18 när han var ute med hundarna, då stod de lugna i hagen och inga smällare hördes.

Kvällen fortsatte lugn och tyst. Ja det var ett par smällar här och där men inte alls som föregående år.

Jag hoppade i termobrallorna 20 minuter innan tolvslaget och hoppades att jag lätt skulle hitta djuren.

Tog med mig foderskopan med mat och Latins grimma. På den satt den starkare nackmagneten, tänkte att den kanske kunde hjälpa till en aning.

Hästarna fick syn på mig och kom med långa kliv, men så började det smälla och Latin vände! Aj då! Jag gick efter honom och Walle som var på väg mot den andra delen av hagen. Där stod Jojje och när han hörde maten så kom han direkt. Tack å lov! Då kunde inte Walle låta bli heller och vem tittade fram bakom honom om inte den gamle.

På med grimman och in på logen. Vi hade inte många minuter på oss.

Jag hade hängt upp hinkarna med kraftfoder och satte fast Latin på hans plats. Walle fick då syn på Roger som var utanför med vovvarna och ville inte gå med in. Jojje såg jag inte skymten av. Jag fick ropa på assistans.

Fick fatt i Walle och ledde in honom, Roger stängde dörren och gick ut för att leta efter Jojje.

Jag hade visst tappat en del kraftfoder när jag satte på Latin grimman och det hittade naturligtvis den matglada lilla shettis   

Roger fick på honom grimman och vadade tillbaka genom geggan, men de hann inte in innan det började dunra på riktigt så de fick stanna på utsidan. Jag ville inte öppna när Walle väl var inne och jag ville inte binda fast honom.

Ställde mig hos Latin och lossade grimmskaftet för säkerhets skull.

Han började ganska snabbt att svettas. Frambenen vevade i luften om vartannat och han skakade på huvudet.

Musklerna på rumpan skakade och han såg väldigt besvärad ut.

Det blir lite mörkt när jag filmar med mobilen.

Även om han är livrädd så är han betydligt lugnare än förra året.

Walle tog det hela med ro, han tyckte mest att det var konstigt att Jojje inte var på plats.

Så fort raketerna tystnat lite så fick även han komma in.
Roger fick hålla i Walle lite så jag kunde sätta fast Jojje och ge honom sin hink.

Sen började det dundra igen! Nu var Latin helt plaskblöt av svett.

Jojje är den coola killen och han verkade inte speciellt bekymrad över oväsendet ute.

Det är ett bra knep att mata de stora med mat när det är något farligt/läskigt/obehagligt på gång.

När båda hinkarna var tomma hade smällarna passande nog slutat.

Klockan var nog tjugo i ett när vi knäppte loss hästarna och öppnade dörren igen.

Latin rusade genast ut och tog med sig Walle. Jojje stannade kvar inne och städade upp alla spillda små pelletskorn. De fick istället en påse hö ute och Walle började i alla fall äta.

När natten passerat och det blev ny dag och nytt år, stod det tre blöta men lugna hästar bakom hönshuset.

Där stannade de hela dagen. Till min stora lycka så äter Latin med god apptit, det gjorde han inte förra året.

Men de har inte satt sin fot på logen varken i natt eller under dagen. Får väl locka in dom och bjuda på lite mer kraftfoder så de inte tror att det bara är där inne det smäller.

Jag har funderat på om Latin hade varit lugnare om han fått vara kvar ute i hagen, men jag vågar inte chansa! Får han panik och börjar springa så kanske han tar sig genom staketet och drar han dessutom med sig Walle så ser jag väl dom aldrig mer..... Det hade kanske varit lite lättare med ett stall i detta läget. Då hade de kunnat vara i sina egna boxar och de hade kunnat komma in tidigare, innan det blev mörkt.

Hur som helst. Vi tog oss igenom ytterligare ett årsskifte och ser fram emot ett nytt spännande år.

Snart är det dags för årets första CR-kurs och denna gången blir det INOMHUS, vilken lyx!
Walle räknas som 2 åring och arbetet med honom ska avancera.

I år SKA Jojje köras in om jag så ska göra det nattetid (pga tidsbrist)
Jag kommer inte att ha tid att hjälpa mina vänner lika mycket med deras hästar nu när jag jobbar, vill inte stjäla dyrbar tid från min egna familj och husdjur. Men i möjligaste mån kommer jag självklart att rida Bella, hjälpa Annie och massera Onyx.... mfl!