.... till ingen nytta!!
Planen var att tömköra Walle och/eller lastträna honom.

Skritta Latin och låta Jojje dra skaklar.

Istället har vi stannat innanför husets fyra väggar och bara stuckit ut näsan när det varit nödvändigt.

Det har varit ca -4,5 grader men med 10 m/s känns det som -25 grader!!!

Dessutom har det snöat i omgångar och det har varit sån snö som kommer på tvären.

Hästarna har fått en massa extramat för att hålla värmen och jag har fluffat pälsen så den isolerar bra.

Däremot har vi planerat in vårens träningar och tävlingar.

Med vi menar jag Bellas matte, Malin och jag själv.

Vi har hittat 3 tävlingar och en Pay & Ride plus de tre kommande CR kurserna.

Spännande!! Första tävlingen är i Ronneby, påskhelgen.

Då gäller det att hålla tungan rätt i mun och se till att inte bli nervös å spänna sig.

Sist gick det ju inte så bra så denna gången kan i alla fall bara gå bättre   

Idag blåser det stormvindar!

Försöker (för min och Lexies skull) gå en ordentlig runda varje dag.

Det är väldigt skönt att rensa tankarna efter jobbet med en härlig skogspromenad.

Vilka tankar som än kommer upp så dominerar ändå Xera fortfarande.

Det går inte en minut utan jag tänker just på henne.

Lexie verkar ta hennes bortgång mycket bra.

Hon är pigg och glad! Framför allt så äter hon med god apptit och det är ett gott tecken.

En annan som äter är denna herre!

Det syns vääääldigt väl på hans ganska runda buk.

Får väl ta med honom också på promenaderna   

Vi (jag, Theo och Lexie) testade att gå grusvägen ner i skogen.

Ville liksom kolla hur mycket is det var kvar...

Det var alldeles för mycket för att låta en stelbent 18.åring eller en sprallig 2 åring gå där.

Så för att ynglingen skulle få uppleva någonting utöver det vanliga tog jag med kapsonen ut.

Inga hästar syntes till, så precis som Zorro visslar jag på pållarna.
(är dock långt ifrån lika bra på att vissla, ha ha!!!)

(hi hi, Jojje är så svart att han inte syns i dörröppningen)

Först fick alla en mumsbit.

Borstade av alla tre och lyfter fötterna på samtliga.

De fäller tok-mycket nu så hela jag var till slut hårig.

Sen knäppte jag loss Walle och han fick testa kapsonen.

Den var lite stor men med något nytt hål kan den nog fungera bra.

Visst är han stilig!!   

Han blir ju snyggare för varje dag och han har världens bästa färg. Ser likadan ut nyborstad som nyrullan   

Tog en titt på Latins ben och fotade skadan för att maila veterinären igen.

Så här ser det ut helt orört.

Det är en skorpa över svallköttet.

Benet ser lite roligt ut för han har varit lindad idag så benet under såret är smalt och runt såret är det svullet.

Jag pillade lite försiktigt på ruvan och fick loss den relativt lätt.

Egentligen skulle jag inte pilla utan låta det vara men om veterinären ska kunna se hur det egentligen ser ut måste jag ju få bort det där ytskiktet.

Nu ser man verkligen att svallköttet har minskat.
Jämför med bilderna jag tog sist....

I morgon hoppas vi att solen fått bort den sista halkiga isen så vi kan gå ut en sväng i skogen.

Annars får vi välja den snariga stigen eller den platta asfaltsvägen.

Ut ska vi i alla fall   

Tog med Latin på en barbackatur INNAN solen gick ner! Det är vardagslyx i dagsläget   

En bild från i somras!

Hela denna vecka har varit en enda lång väntan.

Hopp och förtvivlan har avlöst varandra.

Efter veterinärbesöket i måndags var Xera ganska pigg och fick den rekomenderade dosen smärtstillande.

När jag kom hem från jobbet i tisdags var hon mycket sämre och ville inte ens gå upp för de fyra trappstegen in till huset. Jag ökade då dosen till max och hoppades det skulle hjälpa.

Hon sov i princip hela tiden.

Gick bara upp för att gå ut och kissa.

Hon vaken åt eller drack....

Veterinären skulle ringa mig i torsdags och när hon inte hört av sig vid tvåtiden ringde jag upp istället.

Fick prata med en annan veterinär som bokade in ett till besök på fredagen.

Just i torsdags var hon ganska pigg igen. Hon hängde med ut och rörde sig ganska bra.

Gick upp för trappan och höll sig till o med i köket när vi åt.

Men så blev det fredag och hon var sämre igen.

Det fanns inget mer att göra för henne.

Vi fick träffa en ny veterinär som erbjöd röntgen för att säkerställa orsaken till hennes hälta och smärta.

Prognosen var tyvärr lika dålig oavsett vad bilderna hade visat. Dessutom slog hennes hjärta ojämt och hon hade kanske inte klarat att bli sövd.

Jag fick ta det tunga beslutet att hon skulle få somna in...

Många tårar och saknaden är enorm, men nu slipper hon ha ont!

Fina Xera   

Du fattas mig....

Försökte göra det bästa för Lexie när jag kom hem utan hennes mamma.

Det är inte lätt att vara 10 år och aldrig ha varit ensam.

Trots att känslan av saknad är enorm så är det samtidigt skönt att inte behöva oroa sig.

Att se sin bästa vän må så dåligt tär enormt på en...

Vi tog en promenad i solskenet och det var svårt att hålla tillbaka tårarna.

Tankarna hamnade ofta på Latin.

Man blir så medveten om att livet tillsammans med sina djur inte varar för evigt.

Latin är 18 år i år och jag vill inte ens tänka på den dagen då han inte orkar vara med längre.

Tog en lång skrittrunda i lördags för att han skulle få igång cirkulationen lite.

Solen sken och fåglarna kvittrade.

Han traskade på med energiska steg och njöt varje sekund.

Hade tänkt att gå ut med både Latin o Walle idag men solen har förvandlat gårdsplan och grusväg till isgata!

Om jag ska hitta någon liten ljusning i tillvaron just nu så skulle det vara att Latins sår ser mycket bättre ut.

Benet är svullet men svallköttat har minskat till hälften!!

Jag har även fått tag i fungerande hjul till Jojjes vagn så nu tänkte jag försöka ta tag i inkörningen på riktigt.