Framåt kvällskvisten var det dags för nästa lektion.

Bella klev också in i släpet utan att tveka å resan gick bra.

Hon visade i kameran att hon lutar hela sin lilla fuxkropp mot väggen varje gång man svänger.

Så nu vet jag varför det alltid är så svettigt och skitigt på väggen när hon har åkt med!

Hon var riktigt eldig att rida fram. Ja hon var överallt och ingenstans.

Bytte riktning, gångart och tempo HELA tiden   

Trots att jag egentligen vet vad jag ska göra så funkar det inte alltid så det var först när Sara började guida oss som vi kom överrens och gick åt samma håll.

Visst var hon fortfarande pigg men oj så bra det gick till slut.
Sara har en märklig förmåga att plocka fram det bästa ur oss.

Hade egentligen gärna skrivit 4 A-sidor med text om vad och hur vi red men just nu är jag lite grötig i huvudet så jag återkommer helt enkelt!  

Först ut var Latin.

Jag bävade lite för hur han skulle röra sig, men när han fick se släpet så sprang han in och verkade inte vara stel någonstans.

Hallå! Vart är vi??

Ja, här ser han kanske inte så taggad ut... men jag tror bara han förbereder sig.... MENTALT   

Värmde upp i skritt på lång tygel och han klev på med långa energiska steg.

Innan lektionen började hade vi en liten kort uppdatering angående form och kondis.

Sara kikade lite hur han rörde sig och vi var överrens om att det sitter i bogen och inte i benen.

Undra vad jag säger här??

Sen började arbetet med att få brun stel häst till en mjuk och atletisk springare.

Nä, riktigt så höga krav hade vi inte.

Bakdelsvändningar, halter, skänkelvikningar och tempoväxlingar följt lite senare av övergångar gjorde att min brune så småningom kändes riktigt fin!!

Ja, till och med traven såg/kändes fin till slut

Både jag och Latin var så nöjda och glada efter träningen och innan vi gick mot släpet hälsade vi på Nina och Junior. Grabbarna passade på att gosa lite med varandra.

men Latin avslutade kelet abrupt med att skrika och vifta på ett framben...

Han sprang in i släpet ännu en gång och jag vågar nästa säga att han gillar det till MAX!!

Kul att hålla koll på honom i monitorn.

Hade ingen aning om att han var så intresserad av allt vid åkte förbi.

Så! Nu har vi klarat av första ridpasset på helgens CR kurs och transporten är invigd.
Latin åkte som en kung och det var väldigt spännande att titta på honom i monitorn.

Nästa ridpass blir på Bella i Öljersjö kl 18:15

Innan dess har vi teori och lunch!
I morgon rider jag Bella kl 13:00, också i Öljersjö medans Latin vilar sina korta taxben   

jO men nu verkar det som livet återgår till det normala, sakta men säkert.

Dagens illamående gick över redan efter frukost och sen dess har jag både känt mig pigg och oillamående   

Allt blir ju så mycket lättare när man mår bra!

För den som är nyfiken så är jag i vecka 15 och nu börjar magen verkligen synas.

Efter maten gick jag ut till hästarna. De fick sin ranson kraftfoder och en välbehövlig rykt.

Den sista vinterpälsen är nästan borta å Latin börjar bli riktigt blank o fin.

Tog sen med den gamle ut för att få göra iordning honom utan att den grå ska smaka på allt.

Fick sällskap av en kaninmamma och den enda överlevande ungen.

Även om de gräver och skiter överallt så går det inte att tycka illa om de där ulltussarna!

När allt var klart satt jag upp och red till skogs. Vi tog en lite längre runda idag, gjorde tempoväxlingar och ryggade ett par gånger. Sen red jag in i kohagen och travade/galopperade rakt fram i lugn takt.

Han kändes bättre idag, lite rörligare och mer framåt.

Avslutade med att rida några varv på en volt. Nä, där är han lika bedrävlig som sist.

I skritt varken syns det eller känns något men traven vet jag inte ens om man kan kalla trav.

Gick tillbaka till gården och satt av, Tog en longerlina och ett par inspänningstyglar,

Ville se hur han rörde sig.
Det var stelt i framvagnen å det ser mest ut som det sitter i bogen/halsen.

Lika illa i båda varven men fin i skritt.

Tog av sadel och inspänningarna för att se om det blev någon skillnad... ja då! Det blev värre   

För att gå vidare ur detta sumphål så blir det bara skritt ett tag framöver plus massage.

Är det bogen så kommer han snabbt att bli bättre.

Är det istället kot/hovled så får han ta semester.... Ja då ska han nog inte ens skritta utan bara gå i hagen.
Men jag tycker inte det sitter så långt ner... å jag har ju lärt mig läsa av min gamla häst ganska bra efter så här många år tillsammans.

Under tiden jag red så bytte Roger däcken på släpet. Det var dubbdäck på när vi hämtade det och förhoppningsvis kommer det ingen snö i helgen   

Vi höjde frambommen och kollade över lite sprintar och sånt.

En av "pinnarna" bak var lite skev och svår att få i hålet, Roger skruvade bort och gjorde den rak igen.

Sen funkade den perfekt!!

Jag hängde ut ett transportgrimskaft, det nya elastiska.

Nu är det redo för premiärturen på lördag.

Börjar dagens inlägg med att visa en av alla våra trädgårdskaniner.

Jag tror det är Nilsson eller Nilsson.

Det är så svårt att se skillnad på dem och förresten så heter ju alla Nilsson så det kvittar ju!

Lill-Theo börjar bli mer och mer intresserad av alla djuren.

Vi har länge funderat på att skaffa höns.
Kanske blir det av i sommar.

När vi var i Vämöparken i lördags hälsade vi på hönsen å Theo tyckte tuppen var roligast.

Kaninerna i burarna var däremot inte alls roliga. Då är våra hemma som skuttar hit och dit intressanta!!

Igår blev det inte mycket hästande. Ja de fick ju mat och vatten så klart men inget utöver det nödvändiga.

Jag och Roger åkte nämligen till stan för att delta i Blodomloppet.
Vi hade två lag från jobbet och Roger var inlånad   

En sprang 1 mil, tre sprang 5 km och resten (läs jag) gick 5 km.

Förra året var jag också med men då släpade jag på Theo i vagn.

I år fick han vara hemma med farmor och det gick både smidigare och snabbar utan vagn.

Tror vi tog oss runt på 50 minuter och efteråt fick vi dela på en härlig picknick kasse från ICA.

Idag däremot blev det mycket hästeri.

Först fick de tre pojkarna kraftfoder medans jag mockade och borstade.

Det har regnat idag och det verkar ha fått fart på den sista pälsfällningen.

När de var klara tog jag med Latin ut och gjorde honom klar för ett ridpass.

Han är ganska rund nu... hur blir det då sen när han ska äta gräs..... DYGNET RUNT!!

Ja ja, man får ha lite trivselvikt när man är pensionär, men det får inte skena iväg och bli hälsofarligt!

Jag red en runda i skogen först som uppvärmning sen gick vi in i sommarhagen för att jobba lite på volten.

Han är ju bara skrittat rakt fram nu ett bra tag och han är sååååååååååååå enormt stel en levande varelse kan vara. Ja jag tror till och med att Kungens häst på torget är smidigare än Latin. Den lyfter ju i alla fall på ett ben!

Han är framåt men så stel åt alla håll.

Roger kom ut en sväng och fotade oss men det var redan lite för mörkt, tyvärr.

Han ska ju inte gå på några mindre volter så vi höll oss på en stor cirkel.

Traven var inte alls rolig. Jag testade det gamla beprövade sättet när det gäller Latin, galopp.

Det blev väl lite bättre men han var fortfarande mer stel och styv än en flaggstång.

Det var liksom ingen mening att karva runt där.

Red istället in i kohagen, passade på att trava och galoppera rakt fram på mjukt underlag innan kossorna kommer. 

Försiktigt galopperade han fram och det gjorde faktiskt att han kändes mjukare sen.

Det är bara att hoppas att han inte tog ut sig för då kan han väl inte gå alls i morgon.

I vinterhagen var det en annan tok som motionerade.

Att han har benen i behåll är helt otroligt!

Efter ca två veckor som "släplös" och bara en vecka innan jag verkligen behöver ett... är jag änteligen släpägare igen.

Visst har jag en hel hög med snälla vänner som erbjudit sig att låna ut sina släp men det är ändå alltid bäst att ha sina egna prylar (ska jag säga som lånar hästar till höger och vänster)

När morgonsysslorna var gjorda, jag mockade och packade hö medans Roger tvättade bilen, styrde vi kosan mot skånelandet. Målet var Viken, en liten fiskareby utanför Helsingborg.

Ja, ingen av oss har varit där tidigare så nästan en liten liten semestertur.

Bild från Wikipedia

En trevlig fikastund följt av mer trevligt prat avslutades med att släpet kopplades bakom Passaten och jag satte mig bakom ratten. Så rullade ekipaget hemåt mot Blekinge igen.
En rastlös vovve och ett barn med spring i benen fick oss att stanna till vid Sofiero och ta en promenad i den vackra bokskogen.

På parkeringen hann jag med att fota det flotta ekipaget.

Visst passar det fin fint ihop   

Min lycka är gjord, min önskan är uppfylld!!

Äntligen ett boggiesläp.

Äntligen ett BOJsläp.

Äntligen dörrar bak och panikbommar fram!
Nu kan jag ut och åka med den långbente grå utan att vara nervös att han trasslar in sig i något.

Att släpet dessutom är i toppskick med kamera var ett STORT plus!

Hoppas bara att Latin å hans yngre polare gillar det lika mycket som jag.

Men det vågar jag nästan svära på att de kommer göra.

Den var som en dröm att dra.

En del släp hoppar och skuttar när de är tomma (andra när det är häst i)

men detta märkte jag knappt av!

Apropå hästar och nästa veckas kurs så får det nog "bara" bli Latin och Bella jag rider.

I mitt växande tillstånd vill jag inte utmana ödet och rida någon annan piggelin.

Men skulle det komma ett erbjudande angående någon snäll och trevlig häst kanske jag inte kan tacka nej   

Tanken är i alla fall att Latin får gå ett pass på lördagen och Bella ett på lördag å även det på söndagen.

Nä hä... Nu är det verkligen dags att gå å SOOOOOOOVA!

Om en vecka är det CR-kurs igen

(tjihooooooo!!! Jag är överlycklig att jag kan vara med två gånger innan jag blir för rund)

MEN jag har ju ett litet problem..... Jag har ju ingen transport   

Det tänkte jag ändra på i morgon   

Återkommer med bilder och information så fort jag är hästsläpsägare igen.

Kan visserligen avslöja att önskan är uppfylld   

Hoppas bara Latin vill åka i det nya vrålåket nästa helg.... och Bella också.

Hon är ju lite petigare än Latin...

Latin delar plats med rockarden i det gamla släpet.

Walle i det gamla släpet... ja det är ju hans "fel" att jag byter släp   

Eftersom vi går mot varmare tider så har vi flyttat in den senaste hösilagebalen på logen där temperaturen är betydligt lägre än utomhus i solgasset.

Igår var det dags att rulla in den sista för säsongen men just denna bale måste ha varit extra stor och tung.

Jag och Roger lyckades precis rulla in den på logen men sen var det stopp.

Lyckades varken vrida den och än mindre ställa den upp igen.

Hästarna hade mat för kvällen och vi valde att låta balen vara oöppnad tills hjälp kunde komma.

Rogers pappa och bror dök upp i morse kl 09 och vi påbörjade arbetet direkt.

Hästarna som är vana att få sitt frukosthö tidigt hade inte alls något tålamod att vänta.
Först gnägga Jojje, sen Latin.

Efter en stund började Latin banka på dörren å när inte det hjälpte så satte han tänderna i den   

Stackarn, han höll verkligen på att svälta ihjäl!!
Det bör ju tilläggas att det FANNS hö kvar sen igår men det är ju inte gott när det vankas nytt!!

I hela 15 minuter fick han stå ut innan de fick nytt fint hösilage.

Passade på att packa alla påsar på en gång så var det gjort liksom.

Efter lunch passade jag på att motionera de två långbente.

Theo sov i vagnen brevid pappa Roger som mekade med sin bus-bil.

Bra att ha en kameraman i närheten så det för en gång skull blir lite roliga bilder att visa!

Hästarna är redo för en promenad.

Idag gick det lätt att få på Walle tränset, lurade in det med lite mat och det lyckades bra!

Det är ett konststycke att få ut båda utan att trassla in sig i något eller någon.

Helst vill vi inte ha med en liten svart på promenaden heller...

Å så vänder vi så jag kan stänga!

Ner med stigbyglar och rätta till alla snören (läs tyglar/rep)

Upp och hoppa! Första gången flög Walle iväg, nu är han ha så van att han knappt flyttar sig även om han står för nära och jag nästan måste trycka ner benet emellan dem!

Insåg snabbt att jag skulle koka över i långärmad fleecetröja.. Den åkte av och så gav vi oss iväg!

Hästarna är framåt och kliver på med stora steg. De tittar knappt på fotografen som smyger i diket.

En bit längre fram svänger vi in i skogen men innan dess passerar vi hundar, folk, soptunnor och brevlådor. 
Allt detta utan att reagera, det går framåt med den grå!

Han sköter sig faktiskt mycket bra hela rundan. Vi stannar på kommando och skrittar iväg direkt på en smackning.

Där det finns utrymme travar vi en bit och även där lyssnar båda direkt på "traaaav".

Saktar av på prooo och sen igång i trav igen.
Duktiga djur!!

När vi kommer tillbaka ut på asfaltsvägen så testar jag att säga trav igen och det funkar. Direkt börjar båda trava och de får massor av beröm.

Saktar av efter bara ett par steg, pratar ett par ord med grannen (nyttigt att träna på att stå still också) sen går vi hemåt.

Jag kan ju inte bara rasta de stora och strunta i den lilla.
Så när sadel och träns är borta och pälsen borstad så tar jag med Jojje ut.

Han får stå utanför sadelkammaren och ansa lite gräs medans jag borstar och klär på honom sele och träns.
Sen leder jag honom en bit ner på vägen och tränar stanna och gå ett par gånger.
När han känns trygg (viktigt för Jojje om det ska funka) så stannar jag och klappar om honom en stund.

Han verkar nöjd så jag fäster grimskaftet i selen och ber honom gå fram före mig. 
Det är alltid ett STORT steg för honom att ta, han är alltid osäker och jag får inte pressa honom, då blir han stressad. När han väl förstår och inser vad det är jag vill, går han direk framåt och ser så glad ut!

Mycket beröm och upprepning gör att det går lättare varje gång.

Han lyssnar väldigt noga på mig och vill så gärna göra rätt. Å jag tycker nästan man kan se hur han växer när han får beröm   

Söta lilla ponny.
En liten loob i skogen å så vänder vi hemåt.

Det går bra rakt fram men han tycker fortfarande inte om bettet och skakar mest på huvudet när jag försöker svänga. Det får vi träna på mer. Eller så får jag träna honom att svänga med rösten   

Hemma igen får han fortsätta klippa gräset medans sakerna plockas av.
Ja just det, nu är det fällperiod igen och även iår är han stickelhårig.

Märkligt! När sen all vinterpäls är borta så är han helt mörk igen.

Jag hinner knappt gå bort till hagen och släppa in honom innan de får syn på något.

Vad ser ni pojkar?

Jo, det är ju Ulrika och Dansös från grannbyn som är ute på tur.

Detta stiliga bruna sto brunstar och visar väldigt mycket intresse för både Walle och Jojje.
Latin har nog varit valack för länge... he he

Jojje bryr sig inte så mycket men Walle gör allt för att se så snygg ut som möjligt!

Å han vill inte ha den lille som konkurent...

Efter en stunds prat rider de vidare och det blir lite lugnare i hagen, de får sitt lunchhö och vi tvåbenta ger oss ut i kohagen för att grilla lite korv. Bäst att passa på innan korna kommer!