Direktlänk till inlägg 11 juni 2013
Med världens tajtaste tidsplanering klarade jag att hämta på dagis, åka hem lasta Latin och vara tillbaka nere i byn på en halvtimma! Susanne hann visserligen dit före men men...
Lastade ut min trähäst och gick/sprang med honom på gårdsplanen.
Aj aj aj så illa han gick.
Susse hade nog inte trott att det skulle vara SÅ illa.
Hon kände igenom honom och konstaterade att nacken är som förra gången (för tre år sen) å det är ju visserligen bra för då har han inte blivit sämre i alla fall.
Han var fin i ryggen, hade inga låsningar och var inte sne i bäckenet.
Däremot var han spänd runt bogblanden, mest i vänster.
Eftersom han har de skadorna han har går det inte att göra någon behandlig av kotorna.
Laser hjälper föga när spänningen sitter så djupt.
Så det fick bli ett gäng nålar. 10 stycken närmare bestämt.
Sen fick han stå med dem i 20 minuter och under den tiden gäspade han och ville klia tillbaka på Susse.
Han är tacksam att behandla
När nålarna (de som satt kvar) var borta fick han gå ut och röra på sig.
Jo då! Visst gick han bättre. Tog längre steg och böjde knäna.
Han fick en stå en liten stund i släpet innan vi körde hem och det gillade han inte.
Frambenen gick i ett och han gnäggade efter mig! Tror han ville ut och testa sina "nya ben" ha ha
Det var två andra som var väldigt glada att han kom hem igen.
Under tiden vi var iväg hade bonden kört upp ett par lass med nya kor.
Latin efter behandligen
När bilen ändå stod framme med släpet där bak, passade jag på att lastträna Walle.
Han har ju bara sett det nya släpet från utsidan.
Släpet är redo!
Walle var lite på tårna redan från början. Å så fort han fick syn på släpet började han snorkla och frusta.
Latin gnäggade på honom och sen verkade han lite modigare.
Luktar på lämmen å funderar på vem som har lämat bajsrester i den fina släpet.
Åh, det är ju bara Latins skit!
Tog några kliv in och såg lite lagomt förskräckt ut!
Han tog en titt på den vita mjuka mellanväggen. Den var inte så farlig som jag trodde den skulle vara.
Vände sig om och funderade på om han skulle kasta sig ut eller stå kvar.
Fast matte verkar ha en massa gott där inne!
Så tog han någor steg inåt igen och såg inte riktigt lika förfärad ut.
Passade på att lukta lite på inredningen.
När han verkade lugn fick han sin hink och tog en stor tugga.
-"Det var inte så farligt där inne trots allt, men jag vågar nog inte gå in heeela vägen. Måste jag det Matte?"
Efter att ha gått in och ut 100 gånger verkade han inte bry sig nämnvärt förutom när det lät något utanför eller om han slog emot något för då var han tvungen att skutta ut. Men eftersom han går in lika fort igen så får han väl hoppa runt lite så här i början.
Det tog inte så lång tid innan han verkade bli okoncentrerad och lite uttråkad, så han fick äta upp sin mat med två hovar inne och två på lämmen, sen backade jag ut honom.
Det var knappt han gick ut, men när han fick smaka på det gröna gräset utanför gick det bra.
Nästa gång hoppas jag han kliver in hela vägen. Då är det förhoppningsvis inte lika läskigt.