Måndag igen!

Fick svar från Suss att hon kommer i morgon och går igenom Latinen, jippi!!

Tills dess får han ta det lugnt (och han tog mig verkligen på orden)

Ja, de andra två är inte bättre de...

I helgen låg de till och med ner och tjivades!!
Där går gränsen tycker jag   

Men jag har filmbevis på att de faktiskt rör på sig emellanåt!
Så här gör Jojje för att locka fram korna.

och sen när han fått nog, gör han så här:
Vips så är alla kor borta   

Dagen har inte varit så dålig som man kan tro med tanke på rubriken.

Däremot har vi mockat i den andra delen av hagen å det är ett riktigt skitjobb.

Fyllde tre gräsklipparsläp och det går betydligt snabbare än att springa med skottkärror.

Imorgon kväll hoppas jag vi hinner ta resten.

Vaknade till ännu en ljuvlig sommarmorgon.

Idag hade hästarna sällskap i sovhörnan.

Korna verkar vara 10 gånger mer nyfikna på hästarna än tvärt om.

Så fort vi ätit frukost stängslade vi in gårdsplanen så fick hästarna finputsa gräset där.

Passade sen på när Theo sov middag att sätta upp ett extra staket i den andra hagen och fixa dit vatten och saltsten.

För att underlätta allt bärande så hämtade jag säckakärran som stod inne på logen.

Lämnade dörren på glänt och plötsligt har Jojje puttat upp den och trippade in.

Söting! Sen tog det inte många sekunder innan Walle kom.

Nyfikna gossar!

När jag sen skulle gå tillbaka med säckakärran så var den sååååå intressant.

Det blev både betat fint på gårdsplanen, hästarna fick extra gräs plus väldigt mycket miljöträning för det har väl passerat en hög stora traktorer och en timmer bil under tiden de gick där.

Så trots att jag egentligen inte har gjort något med någon av hästarna så blir det automatisk träning eftersom de går här hemma! Vet inte hur jag hade hunnit med hästarna om jag inte haft dem här.
En sak är i alla fall säkert, jag hade bara haft en häst (Latin) och gått miste om fina Walle och mysiga Jojje....

Ja just nu känns det som jag lika gärna kunde ha ställt in hela veckan för det känns som ingenting blev som det var planerat.

Latin och Ninas lilla Junior skulle få sig varsin behandling i tisdags men tyvärr satte sjukdom stopp för det.

Istället stannade jag till och bara kände ingenom Junior bara för att.

Han har något i bogen och länden så han liksom Latin behöver verkligen det här.

Vi hoppas att det hinns med ett besök redan nästa vecka.

Såg fram emot en kort jobbvecka och långväga besök.

Det hade gått nästan precis som planen om inte lillTheo blivit krasslig.

Förmodligen är det tänder i kombination med en liten sommarförkylning.

Han har sovit dåligt och varit hängig/gnällig sen i onsdags.

Eller ja, veckan blev ju kort och besöket kom, men det var ju inte så där lugnt och ledigt som jag hade hoppats på. Istället sömnlösa nätter och en otröstlig lillkille.

Roger tog den vite dragbilen och sin lilla röda golf å for norrut till Mantorp.

Här hemma var det meningen att jag skulle tävla Bella i Yxnarum.

Theo skulle vara hos farmor och pappa & co skulle vara publik, men den tilltänkte dragbilen blev krasslig och vi fick skippa dagens tävling    

Tror det är första gången någonsin som jag styker mig från en tävling.

Bild från Yxnarum förra året

Men men, nu slapp jag vara nervös. Se dum ut för att magen putar ut ur kavajen och stövlarna är putsade!!

Gästerna har åkt hem och jag halvslöar på sängen brevid en liten pojk som ÄNTLIGEN har somnat efter att ha gnällt/skikit sen kl 11....

Ska jag istället fokusera på något roligt så är det CR kurs nästa helg och så kunde jag inte låta bli att boka även nästa i juli, fast då blir det bara på lugna Latin.

Ja, nu får jag snart låta bli de andra och hålla mig till den trygge gamle valacken OM han nu bara blir lite rörligare i sin stela kropp.  

Det blir att bara ta det lugnt resten i veckan så man överlever nästa vecka.

Ska försöka flytta hästarna i morgon till den oätna delen av hagen men om inte resterande kor kommit tills dess måste jag sätta upp ett litet staket eftersom traktor med kor måste passera igenom hästhagen och de där yngre grabbarna är lite för nyfikna för det.

Walle och korna förra året.

Jag har en brun häst av rasen Svenskt halvblod.

Han är av den gamle sorten med lång rygg och korta ben.

Hans temperament är lugnt och stabilt.

Det har redan gått 18 år sen han föddes och jag köpte honom året efter.

Vår tid tillsammans har både varit upp och ner. Många glada dagar men även dagar av sorg och hopplöshet.

Som ni alla vet blev han sjukpensionär efter ett röntgenfynd sommaren 2010.

Där slutade hans tävlingskarriär och livet som promenadhäst började.

Jag hoppades att han skulle få vara med ett tag till och nu har det redan gått tre år sen domen kom.

3 år är faktiskt längre än vad jag då vågade hoppas på.

Just nu är han väl inte i någon toppform. Han är stel och kantig i sina rörelser och jag tror att vinterns väder och även hans sårskada har påverkat honom negativt.

Jag tyckte dock att han var så pass ok att han fick vara med på förra månadens CR-kurs. Visserligen bara ett pass men då kunde vi också konstatera att hans stelhet inte beror på hälta utan stelhet, mest i bogen.

Han mjuknade och gick riktigt bra i slutet.

Istället för att på egen hand försöka lossa bogarna genom ridning och massage så har jag bokat en tid för en genomgång av Susanne. Sen hoppas jag att jag kan underhålla behandligen med rätt ridning och regelbunden massage.

Med rätt ridning menar jag Centrerad Ridning, jaaa, jag har verkligen snöat in på detta   

Det är nu ett år sen jag var med på första kursen för Sara och redan då hände det massor!!

Jag köpte min första häst våren -91 och har sen dess hunnit träna en hel del för en mängd olika tränare.

INGEN träning eller tränare är som Sara!

Jag förstår verkligen om det låter som Rappakalja för den oinvigde men jag sätter min högra hand på att detta är så rätt det kan vara!! Det är ju inget hokuspokus, bara sunt förnuft!

Det är så enkelt när det funkar och hästarna trivs så bra!
Inget tvång eller press, man når samma resultat ändå (om inte bättre)

Det är nästan så jag gråter en tår när jag inser att jag bara kan vara med en kurs till innan magen är för stor.

Sen får jag gå och vänta och längta till vårens kursen och då hoppas jag kunna vara med på min grå   

Å självklart håller jag alla mina tummar att även Latin kan vara med, att han håller sig ok tills dess.

Så här såg han ut på någon av de första kurserna.

Å denna bilden är från förra kursen.

Visst kan man se en viss förändring på detta ekipage!?   

I väntan på onsdagens behandling får Latin vila.

Han och och de andra två äter, busar och sover.
Här har vi ett exempel på det sistnämnda!

Än så länge har det bara kommit ett lass med kor + kalvar så de har lite extra sällskap.
Walle verkar vara väldigt förtjusta i de ljusa klövdjuren medans Jojje spanar längre bort mot grannens får