Direktlänk till inlägg 6 augusti 2013
Har nog aldrig varit en bättre ryttare än vad jag är nu
Gör inga fel, har all tålamod i världen och kan dessutom allt!!
Svikten och kordinationen är enastående, för att inte nämna bålstabiliteten och de stabila mjuka händerna.
Å då har jag inte ens suttit på en häst på över en månad!!!
Det kanske är så man ska göra, tänka sig in i ridningen så mycket att det till slut blir verklighet.
Jag kommer ihåg tidigare riduppehåll, jag har haft förväntningar upp över grantopparna men när jag väl sitter där i sadeln är jag tillbaka på ruta ett igen.
När jag hade ramlat av den vackra Friesern Berent.....
(våren 2009)
...och bröt benet, fick jag hålla mig på marken ofrivilligt i ca 2 månader.
Latin fick då vila och jag trodde helt ärligt att han skulle vara som en smörklick att rida sen.
Att han skulle vara mjuk i munnen för att jag inte varit där och stökat.
Men nu blev det ju inte så...
Han var ju värre än värst!! Stel som en pinne och jag hade knappt någon balans!
Det tog lång tid innan vi fått ordning på alla kroppsdelar.
Det andra riduppehållet jag hade var för två år sen när jag hade lilla Theo i magen.
Visst red jag mycket längre in i graviditeten än vad jag gjort denna gången....
Jag red ända till vecka 32 å nu är jag alltså i vecka 28 och har redan "slutat" rida.
Sen satt jag upp igen i januari, tre månader efter förlossningen.
Han var faktiskt mjukare och finare efter detta längre uppehåll än den där gången med benbrottet.
Och jag hade faktiskt bättre koll på mig och min sits, men det var långt ifrån den perfekta ridning som jag byggt upp i mitt huvud.
Hur ska det bli denna gången?
Avslutade med detta...
Kommer Latin vara så pass bra i sin kropp att jag kan börja rida honom igen?
Han rör sig bra i skritt men traven.... är inte bra!
Sen ska Walle ridas in å gissa om förhoppningarna på honom är stora!!!
De är kanske till och med för höga för mig att hantera.
Den som lever får se, helt enkelt!
Även om jag skulle försöka låta bli att tänka ridning tills det är dags igen, så går det inte...
Jag fortsätter att vara den där perfekta ryttaren i mitt huvud tills det är dags att bevisa motsatsen