Gnällig brukar inte vara en av mina egenskaper men tydligen har jag den senaste tiden drabbats av det.

Bedrövligt att det ska behövas en "käftsmäll" för att få upp den breda rumpan ur soffan men det var i alla fall effektivt.

Gårdagen var dessutom en riktigt energiboost. Jag och min sadel var på äventyr.

Min vän Maria har problem med sin brune pålle och sadeln gör inte saken bättre.
Därför testade vi min som borde passa hans raka rygg bättre än den utprovade som är svängd i modellen.

Latins vida vita järn satt i så den var lite vid för honom.

Den kasade fram lite men inte alls som hans egna sadel.

Dessutom satt Maria mycket bättre i min så hon får låna den ett tag så hon kan känna efter ordentligt.

Det är ju en hel djungel det här med utrustning å tyvärr är det inte säkert det blir bra bara för man anlitar en som jobbar med utprovning.

När jag ändå var på plats så passade jag på att hjälpa Lillan och fläcken.... Nej, Chess heter han ju   

Det blev ju ingen CR kurs i juli och som alla vet är det väldigt lätt att man tappar viktiga bitar när ingen övervakar en. Små olater kommer tillbaka och även om man går framåt med vissa saker så hittar kroppen på andra konstigheter istället.
Analysera mera har jag använt mig av tidigare. Man kan säga att vi granskade Lillan under lupp igår. Tittade, kände, ja nästan smakade på alla rörelser och kroppsdelar. Å nog tror jag vi hittade en hel del att justera.

Nu handlar det om millimeterjusteringar! Inga stora saker men ändå så viktiga.
Att lägga upp stigbyglarna en stund fick ett vänsterben att slappna av tex!

Sprudlande körde jag hem i mörkret och har nu fått ett helt annat "go" i kroppen & knoppen.

Promenerade en längre runda både igår och idag utan att däcka i soffan efteråt.
Det tar sig sa mordbrännaren   

Så i helgen är det tre hästar som kommer att få lite pyssel och sysselsättning!

  Bläääääää, va jag är trött på mig själv just nu.

Längtar verkligen tills jag kan röra på mig igen.

Nu går det bara inte   

Jo, jag kan ju gå upp på morgonen, köra lillpojken till dagis.

Jobba 6 timmar men efter lunch börjar det bli en pina.

Hämtar lillen på dagis kl 15 och sen hem.

Igår tog jag mig i kragen och gick en skogspromenad med vagnen och Lexie, det gick väl rätt bra.... men blev det soffan en bra stund innan jag kom på fötter igen.

Jag tror minsann att jag slumrade till en stund till o med.

Innan dagen var helt slut så var jag ute hos hästarna, släpte över dem i gräshagen. Mockade och placerade ut morgonhöet. Roger hängde med ut och fyllde på vatten plus kastade ner höbalarna från logen.

Frågan är om jag ska lägga manken till och försöka gå den där promenaden varje dag och hoppas att jag kommer i bättre form eller ska jag bara lägga mig ner och invänta november.....

Det jobbigaste är ju magen, får sammandragningar som gör att kulan blir stenhård = oerört obehagligt, så fort jag rör på mig. Ja, det kommer till o med när jag sitter still på jobbet. Å om jag förståt det hela rätt så kan man inte göra något åt det mer än att VILA.
Men samtidigt känns det som själva förlossningen kommer att bli jobbig om jag är helt ur form.

Det är ju ändå en ganska krävande sysselsättning.

Jag liknar detta lite vid Latins krämpor. Han måste ibland bita ihop och göra något som kanske inte är så bekvämt för att må bättre sen. Som nu till ex... sen de fått gå i gräshagen på natten och i skogshagen på dagen har Latin börjat röra sig mycket bättre. Han är visserligen fortfarande stel i traven men skritten ser väldigt mjuk och fin ut   

Ska testa om det funkar även på en gammal kvinna i stödstrumpor... det känns som det inte kan bli värre i alla fall!

Idag skippade vi promenaden för hundmaten var nästan slut så vi fick fara till Skrävle för att inhandla en ny säck.

Så ikväll har jag "bara" slappat i soffan utan att somna.

Ett tag fick sällskap av världens mysigaste som använde magen som kudde   

I morgon hoppas jag att jag kommer iväg på ett litet hästuppdrag. Det behövs för min psykiska hälsa om inte annat.

Jag blir ju snart knäpp av detta Zombieliv!!!

När den gravida knappt har styrfart och somnar på soffan tar den perfekta mannen hand om hästar, hund och barn.
På ett ögonblick är pojken badad och natten. Hunden utfodrad och rastad. Strax därefter går hästarna i gräshagen med en portion hö. Logen är mockad och morgondagens frukost är framlagd. Vattenbaljan fylld till bredden och jag såg till och med att Walle fick en klapp på mulen.
Inte nog med detta, han kommer in och bjuder den halvdöda kvinnan på kaffe och kex   

Här kommer en bildserie från sommaren 2011 när Bella gick här med Latin.

Roger går ut på eget bevåg och bjuder hästarna på äpplen.

Det var i början på hans hästskötarkarriär   

Har nog aldrig varit en bättre ryttare än vad jag är nu   

Gör inga fel, har all tålamod i världen och kan dessutom allt!!
Svikten och kordinationen är enastående, för att inte nämna bålstabiliteten och de stabila mjuka händerna.

Å då har jag inte ens suttit på en häst på över en månad!!!
Det kanske är så man ska göra, tänka sig in i ridningen så mycket att det till slut blir verklighet.
Jag kommer ihåg tidigare riduppehåll, jag har haft förväntningar upp över grantopparna men när jag väl sitter där i sadeln är jag tillbaka på ruta ett igen.

När jag hade ramlat av den vackra Friesern Berent.....

(våren 2009)

...och bröt benet, fick jag hålla mig på marken ofrivilligt i ca 2 månader.
Latin fick då vila och jag trodde helt ärligt att han skulle vara som en smörklick att rida sen.

Att han skulle vara mjuk i munnen för att jag inte varit där och stökat.

Men nu blev det ju inte så...

Han var ju värre än värst!! Stel som en pinne och jag hade knappt någon balans!
Det tog lång tid innan vi fått ordning på alla kroppsdelar.

Det andra riduppehållet jag hade var för två år sen när jag hade lilla Theo i magen.

Visst red jag mycket längre in i graviditeten än vad jag gjort denna gången....

Jag red ända till vecka 32 å nu är jag alltså i vecka 28 och har redan "slutat" rida.
Sen satt jag upp igen i januari, tre månader efter förlossningen.

Han var faktiskt mjukare och finare efter detta längre uppehåll än den där gången med benbrottet.
Och jag hade faktiskt bättre koll på mig och min sits, men det var långt ifrån den perfekta ridning som jag byggt upp i mitt huvud.

Hur ska det bli denna gången?
Avslutade med detta...

Kommer Latin vara så pass bra i sin kropp att jag kan börja rida honom igen?
Han rör sig bra i skritt men traven.... är inte bra!
Sen ska Walle ridas in å gissa om förhoppningarna på honom är stora!!!
De är kanske till och med för höga för mig att hantera.
Den som lever får se, helt enkelt!
Även om jag skulle försöka låta bli att tänka ridning tills det är dags igen, så går det inte...

Jag fortsätter att vara den där perfekta ryttaren i mitt huvud tills det är dags att bevisa motsatsen   

Ända sen i torsdags har hästarna fått tillbringa nätterna i gräshagen för att sen söka skydd och svalka på logen dagtid. Jag har fått ganska bra ordning på dem och kan leda alla tre utan att någon busar, bråkar eller trassar in sig. MEN i morgon börjat jobbet igen och jag har knappt tid att springa ut och flytta hästar då. Tror inte att Roger reder ut att göra det heller så idag har vi gjort en sluss mellan hagarna så det bara är att öppna och stänga.

Innan vi började skulle jag flytta dem från skogshagen till gräshagen, men den brune hade sett att Roger höll på med något bakom hönshuset och var övertygad om att han kunde få gå det hållet direkt.

Jag fångade istället in de yngre djuren och ledde dem till gräshagen.
Latin sprang då och skrek efter dem vilket inte gjorde saken lättare med två virrepannor.

När de var på plats gick jag tillbaka för att hämta Latin.
Han stod då vid den andra öppningen och väntade.....

Inte ens när jag ropade kom han... så jag fick gå hela vägen fram och ta honom, sen följde han med i alla fall.

De blir lika glada varje gång man släpper dem där även om det inte finns så mycket grön kvar att äta.

Så här ser slussen ut, i morgon ska den invigas.

Helst hade jag haft en förbindelse mellan hagarna öppen hela tiden så de kan välja själva men marken här är den enda som är framkomlig men istället är det en gammal kompost i ena änden och en soptipp i andra. Inte lämpligt som hage men det funkar den här årstiden som passage.

När grävaren kommer för att gräva grunden till utbygnaden så får han ta ett tag här också. Efter det blir det förhoppningsvis bättre.

Innan vi var klara för kvällen gick jag ut och hälsade på pojkarna. Jag har sån enorm ridabstinens men känner mig som en 150 årig flodhäst och Latin rör sig som en så jag hoppar det.

En viss är alltid lika närgången...

En slurk vatten är aldrig fel!

Det är bra Latin, man ska dricka mycket när det är varmt!!

Förra året när hästarna ätit upp allt gräs, köpte jag ett lass hö och fodrade i hagen.

I år när höet kom så flyttade jag dem till vinterhagen för att gräset ska ha en chans att växa.
Sen har de fått beta lite då och då på tex gårdsplanen.

Hagen har vilat i ett par veckor men gräset bara ut så här....

Vi har inte fått något regn alls innan det som kom i helgen.

Men hästarna har haft möjligheten att skydda sig från värmen och alla insekter genom att gå in på logen och nu när det ösregnat ett par dagar har de tak över huvudet.

Så här mysigt har pojkarna i djungeln...

Men ikväll tänkte jag att de skulle få tillbringa natten i gräshagen och sen gå tillbaka till skogshagen när det blir morgon igen. Får se vad de tycker om det!

Förresten så har veterinärern varit här på förmiddagen och vaccinerat hästarna.

Precis som förra gången var det Jojje som reagerade mest. Latin märkte inte av sticket alls och Walle ryckte bara till när han nöp i skinnet.
Nu är det bara ett år tills nästa gång   

Lastträning av en styck unghäst har varit i fokus i sommar. Det är enkelt och tar ingen tid....! Eller?
Det var ju så att den oranga bilen flyttades ner på gårdsplanen när det skulle vara festligheter i trädgården.

Jag gjorde som vanligt med Walle och tog med honom runt bilen och släpet, fällde ner lämmen och öppnade dörrarna.
Han hade så bråttom in att jag inte ens hann flytta mellanväggen eller följa med in brevid.

Men när han stoppat mulen i hinken så var det plötsligt något som skrämde honom och med buller och bång var han ute igen. Han kom aldrig så långt att han kom av lämmen och gick snabbt in igen.

Han kastade sig ut ca 10 gånger.

Jag kunde inte se eller höra vad det var som var så skrämmande men vi avslutade med att bara stå på lämmen och äta upp det sista.

Igår gjorde vi ett nytt lastförsök med målet att bara stå halvvägs in och äta.

Det gick bra men det är fortfarande något som skrämmer honom!
Tror att det är något han ser för det blev bättre när jag flyttade mig från höger sida till vänster....

När han verkade rätt så lugnt och maten var slut, gick vi ut och stängde om oss.

Sen fick han syn på något annat som nästan var ÄNNU farligare!

Denna häst!! Är han extra feg 2 åring eller är det helt normalt att dessa ynglingar beteer sig så här?
Det är ju liksom 16 år sen jag hade en unghäst, å jag som knappt kommer ihåg vad som hände igår   

Huvudsaken är ju att jag håller mig lugn och ger honom tryggheten när världen runtom är skitfarlig.

Till slut var han så modig att han till och med välte en av stolarna utan att fly till skogs.

Sen gick vi runt stolarna säkerligen 10 varv åt varje håll! Ja det påminde nästan om hela havet stormar   

Även om han fortfarande är en lättskrämd unghäst så känner jag mig mer bekväm med att han hoppar och far.

Är ju som sagt inte van vid detta efter alla år ihop med filbunken Latin.