Direktlänk till inlägg 26 januari 2014
Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag är nöjd med gårdagens insats eller inte.
Och om jag inte är det så vet jag inte om det är hästen eller mig själv som jag är mest missnöjd med.
Mina förhoppningar var skyhöga och egentligen helt onåbara..
Därav min eventuella besvikelse.
MEN vi kunde lasta, han kom ur släpet. Inget blod, Inga brytna ben.
Ingen som slog sig, ingen häst kom lös och vi tog oss även hem helskinnade.
Hade ju önskat lite mer fokus från oss båda,
Mindre luftsprång och lite mindre rädsla ( så får ni gissa vem som gjorde vad)
Lite bilder från början till slut
Vi tragglade inte så länge med lastningen, han backade någon gång och sen stängde vi.
Han var lugn i släpet.
Färden ner till ridbanan gick lugnt och vi backade in på gårdsplanen.
Han var lugn när vi stannade men oj så läskigt det var att gå ut på en annan plats.
Där fanns massa otäcka saker OCH hemska hästar!!
Ja det var nästan så han ville in i släpet igen.
Vi gick in på ridbanan
Han känns ju rätt så stor när han spänner upp sig så!
När han landat lite så gick jag några varv runt ridbanan.
Längst vägen stötte vi på fler farligheter,
Hans nyfikenhet tar dock snabbt över!
Sen kom räddaren i nöden, Sara!
Vi gick igenom lite om hur jag ska göra och vad jag har gjort.
Sen att allt inte fastnade i huvudet på mig är en annan historia.
Jag försökte gå med honom men han passade på att visa sina spänstiga bakben, sin räsergalopp och imponerartrav. Stannade ibland som en tjurig shettis eller drog iväg som en busig shettis.
Hum... undra om han umgås för mycket med en viss liten shettis!
Fick inte honom att följa slacket och fick då testa en rörelse.
Det gick väl hyfsat bra men fokus var på allt annat än mig!
Efter det skulle jag forsätta att gå, skicka in honom på volt osv men han eldade upp sig och blev helvild.
Slog bakut så jag trodde Sara och Sandra skulle få en åktur till månen.
Lät honom springa av sig lite istället och så länge har jag nog inte longerat honom tidigare,
När han var lite lugnare och jag var helt slut så provade Sara honom.
Direkt slappnade han av och såg så trevlig ut...
De avslutade ett avslappnat småprat.
När vi var klara skulle vi bara ta oss hem. Trött unghäst ville inte gå in i släpet.
Frustrerad matte funderade på att byta hobby (eller häst)
Till slut lockade vi in honom med hinken och stängde om honom.
Körde hem och med trötta ben halkade han på en snöig bakläm som Bambi på hal is,
Jag tror han tyckte det var skönt att komma hem till kompisarna och ta det lite lugnt.
Lite duktig var han ju allt.
Första gången hemifrån sen han flyttade hit.
Fjärde gången han åkte släp.
Nu får han vila ett par dagar så fortsätter vi att träna honom på onsdag,
Tack för hjälpen och stödet Sandra!
Hade inte kommit så här långt utan dig