Direktlänk till inlägg 21 februari 2014
Det blev två intensiva dagar för den grå unghästen och hans matte.
Ja, detta tar lika mycket energi och engagemang från mig som för Walle
Släp och bil var placerad längst ladugårdsväggen, precis som förra gången.
Bilen var packad och efter en rykt gick vi fram för att öppna upp släpet.
Walle var ivrig och gick in direkt till maten.
Jag backade ut honom direkt sen gick vi ett varv runt traktorskjulet.
Å så rätt in i släpet igen. Sandra stod bak och höll i dörren.
Sen stängde jag och Walle var på plats i släpet.
Jag lastade alltså i princip själv
Sen körde vi mot ridbanan och backade in på gården.
Walle var lite skakig när han skulle backa ut men han tog det lugnt och tog det hela med ro när han väl kommit ut.
Jag gick in på banan med honom och gick ett varv. Sen sadlade jag honom och tränsade. Försökte göra allt detta själv då mitt mål är att jag ska klara allt själv.
Å det gick bra. Han stod still och väntade tills jag var klar med alla pinaler.
Sen lät jag honom gå ut på en volt runt mig och han travade iväg i direkt. Onödigt att skritta liksom...
Gjorde inte så mycket mer än att försöka hålla honom på en jämn volt och gärna titta lite innåt.
Tempot är inte så lätt att justera just nu. Oftast är det fullt ös och prooooar jag så blir det tvärnit.
Inte lätt att hålla ordning på de långa benen ibland.
Men det gick bättre och mer kontrollerat för varje varv.
Han travade med en energisk trav men ändå ganska avslappnat.
Å fokus var på mig den här gången, inte allt annat!
Självklart gick han lika mycket i andra varvet, men det blev mest kort i vänster varv
En gång försökte han vända i höger varv men jag var på hugget och hann stoppa honom i tid. Ett par skutt sen travade han vidare i lugnt tempo igen.
Lyckades även att få honom att skritta i slutet.
När han kändes mogen så bytte jag till ledrepet och Sandra satt upp.
Vi skrittade runt banan ett par varv och eftersom han var så lugn och fin avslutade vi innan han blev för trött och mosig. Duktig pojk!!
Klapp och beröm. Av med alla prylarna och så gick vi ut ur padocken.
Fram till släpet och så visade jag honom foderskopan. Han tog ett steg, stannade upp och sen klev han in hela vägen. Ja det var ju inte så mycket att fundera på, så jag stängde direkt utan att gå ut igen.
Oj oj oj, jag tror knappt det är sant!
Urlastningen hemma gick väldigt bra. Han klev så fint ut bakåt utan att spana eller skaka.
Pausade på vägen innan han fick gå tillbaka till de andra i hagen.
Angående kommentaren i förra inlägget:
Nog för att det är dags att ringa hovis men SÅ gräsligt långa hovar tycker jag inte att han har.
Får jag en utskällning av hovslagaren så får jag ta det men hittills har det knappt funnits något att verka ner.
Eftersom han går barfota måste han ha lite att slita på också.