Direktlänk till inlägg 15 juni 2014
Ja och han heter ju till och med FANTASTISK
Men jag skulle vilja kalla honom Spöke, till en början i alla fall.
Jag plockade ut Walle ur hagen och gjorde honom iordning utanför sadelkammaren.
Tänkte inte köra ner honom utan ta en promenad ner till banan.
För att få en bekväm promenad tog jag stövlarna i en påse och så gick vi söderut.
Jag hann bara förbi grannens hundar sen trasslar jag in mig i påsen och snubblar.
River sönder både knän och byxor och Walle stannar och undrar vad jag pysslar med.
Pinsamt!!
Vi vandrade vidare och allt gick bra tills vi kom fram till hästhagen innan ridbanan, där tänkte Walle stanna.
Efter lite trixande fick jag med mig honom. Då sprätter han runt på gårdsplanen så jag håller på att bli platt ett par gånger.... PUST!! Mina stackars nerver.
Så jag beslutar att longera honom ett par varv innan jag sitter upp.
Han fjollar runt med svansen i vädret.
Sara påminde honom om att det fanns en mark att gå på men han lyssnade inte på det örat.
När han var lite lugnare så gjorde vi oss klara för uppsittning.
Luktar på Saras livsfarliga vattenflaska.
Sen fick jag andas en stund innan jag sitter upp för jag var SUPERSPÄND och andades inte alls.
Det hjälpte och öven den grå gick från att vara Spöke till unghäst.
Andning igen och så en liten koll på kroppen.
Skrittade och försökte hitta rörelsen och framåtbjudningen.
Ibland gick det bra å ibland sprätte han iväg för något.
Så vi tog till traven istället.
Lite lättare i en högre gångart.
Jag kom så småningom ner i sadeln och kunde slappna av.
Skrittade igen med fokus på att länga steget.
Å så lite mer trav.
Det gick bättre o bättre hela tiden.
Fina Walle!!
Innan han blev för trött i knopp och kropp (fast han hade nog kunnat hålla på längre än mig, he he)
så avslutade vi. Han fick massor av beröm av både mig och Sara.
En ganska matt känsla i hela kroppen infann sig när jag satt av.
När man haft så mycket förväntningar och spänningar och sen slappnar av blir man lätt som spagetti.
Jag var i vilket fall som helst hur nöjd som helst. Att jag vågade rida själv och sitta upp trots att han stimmade.
Inser att bålstabiliteten och sitsen är ÄNNU viktigare på en unghäst.
De olater jag har på Latin hänger som tur är inte med till Walle, där får jag istället andra olater
Sov gott! Det kommer jag göra!