Direktlänk till inlägg 15 mars 2015
Visst att vi brukar vara morgonpigga men idag slog vi rekord!
Nina kom redan 20 över 8 och jag var redan ute och tog emot henne.
Vi gjorde oss klara och efter ett mindre bråk vid tränsningen tog vi oss ut ur loge/hage.
Någon var nog lite morgontrött.
Å han var visst inte ensam...
Vakna Walle!!! Dags att jobba!!
Eftersom vi redan gjort upp om vem som bestämde innan vi gick ut så var det inget strul vid pallen.
Testade dessutom att sitta upp först på Walle så han fick snällt stå o vänta tills Latin var klar.
Walle fick ta täten och han kändes väldigt avslappnad och fin redan från början.
Vi tog oss genom skogen, ut på nästa grusväg och förbi platsen där det var farligt förra veckan.
Walle mindes det hela och letade efter något, när han inte hittade något läskigt så traskade han vidare.
Både han och Latin travade på med långa avslappnade steg och lite längre fram i skogen passerade vi en skogsmaskin som höll på att kapa träd.
Jag tänkte att vi kanske skulle vända men Nina som inte är lika harig sa att vi skulle fortsätta.
Å det gjorde vi... I TRAV! Sen galoppade vi en bit.
Walle var först men så var det en massa skuggor på vägen. Solen sken på träden och det såg ut som det låg en massa bommar på marken, så Walle tog ett jätteskutt över en av skuggträden. Hi hi!
men sen ville han inte gärna galoppera mer.
Trava var inga problem även om han stod emot lite.
Vi kom så långt upp i skogen så vi beslöt att fortsätta rundan runt istället för att vända.
Kom förbi huset med hundarna och vägbommen var olåst och öppen!
Istället för att gå på den grusiga vägen tog vi en annan gräsväg över en äng.
Där har Walle aldrig gått men han gick snällt först i alla fall.
Lite läskigt var det där för markägaren matar grisarna där.. Luktar säkert lite otäckt.
Sen traskade vi ner i kanten av åkern och vidare ner på skogsvägen.
Det blev en ganska lång skritt men det var precis vad båda hästarna behövde.
Walle var så lugn och avslappnad att han plötsligt kändes som 5 år äldre.
Jag satt på hellånga tyglar och kände mig ganska trygg i det.
När vi sen tog sista traven så svävade han fram i en fin form.
Det kändes nästan för bra för att vara sant.
Hade han feber?
Ont i magen?
Växtvärk eller trött i benen?
Latin var i alla fall piggelin hela rundan runt.
Walle såg något slöare ut.