Direktlänk till inlägg 21 mars 2015
Önskar jag vore 15 år igen och totalt orädd!!
Har ju visserligen aldrig haft någon ponnyperiod men jag minns ju tiden med Max som vågad och vild.
Nu kan man knappast kalla mig varken modig eller galen.
Snarare tantig och feg.... Å då har det ändå blivit ljusår bättre än förra året
Mitt gråa spöke kan stöka utan att jag får hjärtklappning och börjar skaka, men jag ljuger om jag säger att jag är helt oberörd. Jag TROR ju att han ska explodera och att jag ska åka i backen... jo men det funkar ju jättebra när man ska rida sin laddade unghäst i snöstorm.
Då är det tur att jag får chansen att rida för den bästa tränaren, Sara!
För hon får mig, på något konstigt vis, att slappna av och börja rida.
Idag fick hon visserligen vara brutal mot mig för att jag skulle lyda för jag drar ju min vals för att försöka komma undan eller försvara mig. Vet inte varför jag gör det, för hon har ju bevisat gång på gång att hon har rätt.
Det funkar ju, det funkar till och med mycket bra.
Dagens väder bjöd på mycket vind med regn/snö som kom på tvären.
Hästarna fick gå ut i gräshage en stund och de var lite halvgalna alla tre, till o med Latin rejsade runt och skuttade. De hade även gjort sitt bästa för att bli så skitiga som möjligt så när jag tog ut Walle ur hagen var det en lerhög kom med ut.
Han var på tårna redan hemma på gårdsplanen. Trots detta gick han snällt in i släpet när jag bad honom om det.
Han uppförde sig helt ok när vi kom ner till ridbanan.
Lite trilskig när jag skulle sadla men sen hängde han med ganska bra.
Det blev mer tjabb vid pallen när jag skulle sitta upp. Han ville inte riktigt stå still.
Till slut lyckades jag få honom stå med alla fötterna på marken och stå kvar där tills jag var klar.
Sen skulle vi skritta men han kändes som han hellre ville bocka av mig till månen.
När vinden tog i ville han även ta närmsta väg och springa hem.
Jag har verkligen JÄTTESVÅRT att bara slappna av och mjukna i handen när han gör så.
Vill ju klamra mig fast vid honom och hålla i mig i tyglarna (vilket laddar upp honom ännu mer)
Sakta men säkert lyckades jag med hjälp av Saras guidning slappna av och ge honom plats att rör sig.
Lyfta ytter höft när han lyfter ytter bakben, lätta i innerhanden och styra genom att peka mer tårna.
Eldprovet var när jag skulle trava i lätt sits med hälarna UTÅT!!! Det är ju fysiskt omöjligt!!!
Hur som haver tror jag nästan jag lyckades för oj oj oj vilken trav han fick.
Han längde halsen och hade ett härligt swung.
Takten satt och han kändes inte alls så spänd längre.
Duktigt spöke och rätt ok ryttare som åtminstone är på väg åt rätt håll.
När vi var klara så var det en häst som skulle in på banan och en som skulle åka hem.
Walle blev helt till sig och höll på att riva alla i sin närhet.
Inte ens detta fick mig ur balans, jag behöll lugnet och tog oss ut ur paddocken till stälpet.
Å han gick in igen, utan problem
Redo att köra hem, den lååååååååååååånga vägen (minst en kilometer i alla fall )
I morgon hoppas jag komma till avslappning tidigare.
Nu är jag dödens trött och vill bara sovaaaaaaaaaaaaaa