Istället för att snurra runt granarna i skogen tog jag mitt gråa spöke och stoppade in honom i släpet.

Näe, det är fel att skriva stoppa in, han går ju helt själv in, trots att det är 2 månader sen sist.

Duktig kille!
Vi följde E22:an mot Kalmar men färden stannade efter bara ett par kilometer.

I jämjö finns en ridbana, nej två ridbanor, mitt i "city".
Bra miljöträning om man vill ha mycket trafik och liv och rörelse.

Vi har varit där två gånger tidigare.

Tränsade Walle och dagen till ära fick han testa det nya tränset.

Repgrimma ovanpå det och så traskade han ut.

Rätt lugn, men kunde inte låta bli att spana och speja!

Vi började med att gå runt i den stora paddocken och titta på allt farligt... men det var inte så farligt denna gången! Han tittade inte alls så mycket som han gjorde förra gången.

När han tittat klart och tyckte att han kunde få beta istället, bytte jag grimskaftet mot longerlinan.

Min smarta pålle visste direkt vad jag tänkte göra och han började traska på runt mig.

Då kom det ut två människor ur fabriksbygnaden mitt emot och Walle blev då en studsande gräshoppa med hög hals och svansföring. Han tyckte han var supersnygg   

Det tog en stund innan han kom tillbaka till normal trav igen och då kunde han även testa på lite galopp.

Han skötte sig mycket bra, förutom svansföringen så kastade han sig någon gång mest bara för att testa om det gick. Vi gjorde ingen stor grej av det och då var det inte så spännande.

Underlaget är lite tungt och efter ett par varv syntes det att han blev trött i bakbenen.
Vi förflyttade oss till ett oanvänt område och travade.

När han var någolunda avsprungen så gick vi in till dressyrbanan och skrittade av där.

Som ni förstår så stannade jag på marken hela tiden.
Hade inte planerat att rida och så här första gången för året var det nog tillräckligt för MrGrå att bara springa i linan   

Innan vi gick ut från banan kom det två mopeder. Oj så läskiga de var. Walle hade helst klättrat upp i mitt knä, men när de var ur synhåll lugnde han sig.

Duktig pålle gick lika snällt in i släpet igen och så begav vi oss hemmåt igen.

Nöjd yngling berättade sen för den gamle vad han varit.

Nöjd häst å nöjd matte!

Så var det helg igen och dags för vår traditionella uteritt med Nina o Latin.

Eftersom vi båda har småpojkar hemma som gärna vaknar i ottan så brukar vi köra igång redan kl 9.
Jag pinnade ut redan kl 7 och gav hästarna frukost och passade på att öppna till gräshagen.

Tänkte att Walle skulle skutta av sig innan han fick mig på ryggen.

Men så klart blev det inte som jag tänkt det...

De lämnade frukosten och gick ut för att leta gräs istället.

I hela två timmar gick de och solade med huvuderna i backen.

Lagomt till Ninas Subaru rullade in på gårdsplanen fick de ett ryck och sprang omkring lite.

Vi fångde in djuren och försökte borsta bort några av de 1000000000 hårstråna som de båda tappar just nu.

På med sadel o träns sen gav vi oss ut.

Jag hade en dust med den grå innan han stod still.

Han fick ta täten och var lite småstökig på vägen bort.

Det gick lugnare inne i skogen och han tog sig nästan förbi de farliga soptunnorna på egen hand.

Sen skulle vi gå förbi ett hus där de var duktiga och tvättade bilen.

Vi hade koll så de inte skulle dra igång högtryckstvätten men istället började en annan köra med tryckluft inne i garaget. Det blev lite för mycket för Walle som började steppa på stället.

Vi bad dem stänga av tills vi kommit förbi och det gjorde de så gärna.
Tack tack sa vi och fortsatte.

Uj uj uj va spänd Walle var efter detta. Han travade med så korta steg.

Vi fick Latin vid vår sida och snart lättade spänningen och stegen blev längre.

Fortsatte rakt fram på grusvägen och båda två var väldigt framåt.

Latin såg riktigt fin ut och Walle kändes kanon.

Passerade huset med hundarna och sen blev det galopp.

Det var lite läskigt tyckte Walle, vinglade lite, bytte galopp och försökte bryta av ett par gånger.

Jag hade lättare att fatta galopp denna gången men det blev fel till en början.

Vi mötte en bil och det gick bra.

Lite mer galopp och så strul vid två brevlådor.

Töntig unghäst!
Sen fick han gå först igen och han testade sina bromsar,

De tar bra kan jag säga   

Eftersom rundan blev längre än förra veckan så var hästarna lite varma i pälsen.

Vi valde då att skritta hela grusvägen hem, förresten hade vi nog inte kunnat göra mer för den grå var sååå trött.

Nyttig runda för denn ystra ynglingen.

När vi och sadlar var av gick vi bort till den andra beteshagen och lät dem gå där utan täcke i solen för att torka till. De blev helt överlyckliga och började genast äta på de få grässtråna som kommit upp.

De fick gå där i två timmar, sen tog jag lite muta med mig och grimmorna över axeln.

När de fick syn på mig kom de i galopp så mutan var överflödig.

På med grimmorna och så gick vi hemåt.

Jojje som var kvar i skogshagen tyckte det var jättekul att de stora grabbarna var tillbaka .
Så han sprang fram och tillbaka på andra sidan staketet.

Walle ville väldigt gärna hänga på och när han inte fick det blev han inte så glad.

Han visade framfötterna och sen backade han... Vände honom men han var fortfarande lite för framåt.
Sa till honom att vi skulle ta det lite lugnt.

Han blev SÅ upprörd!

Dessutom hörde han ett läskigt ljud och ville inte alls stå still.
Latin var på min sida och höll sig i skinnet.

Ganska snabbt kom Walle på att han bara var fånig och det var bättre att lyssna på matte.

Då kom tuggandet och den lilla tungan fram... sen frustet och de snälla ögonen.

Sen kunde vi fortsätta i lugn takt in i hagen.

Borstade dem så gott det gick, sen på med täcke igen.
Vill ju inte att de skitar ner sig riktigt än   

Till skillnad från förra året kan jag efter en lite för spännande ridtur, tänka att det var nog inte så farligt som det kändes, istället för att förstora det hela och tro att jag har världens värsta häst!

Som ni förstår så har jag varit ute med Vilde Wille idag.

Han var lugn till en början och stod så snällt när jag borstade honom utanför sadelkammaren.

La på sadeln och knäppte västen. Sen skulle vi gå till pallen. MEN då var vi tvungna att passera Rogers jobbebil!
(som om vi inte gick förbi den på vägen TILL sadelkammaren.....!!)
Han kastade sig och när jag bad honom stå still med rumpan mot bilen svarade han med att lätta i framvagnen.

Jag tog då med honom runt, runt, runt bilen och lite då o då bankade jag på dörrar och tak.

Bytte varv och han tyckte det var så pass läskigt att han slog bakut!
Till slut vågade han lukta på backspegeln och sen tog han några steg till å sniffade på fronten.

ÄNTLIGEN! Det tog bara en 10 minuter.... Pust!
Sen satt jag upp och vi red förbi bilen, som helt plötsligt inte var farlig alls.

Gick förbi grannarna och in i skogen.

Tänkte trava lite men Bambi är ju så klumpig på skogsvägar att han bara snubblar.
Då tar han ner huvudet och börjar skutta.
Jag säger till honom och travar vidare.

Hade behövt att öka tempot för att få honom på andra tankar men då hade vi säkert stått på öronen över en kotte!!

Så istället svängde jag in mellan granarna och så gick vi serpentiner där istället.

Han lugnade sig snabbt och frustar en hel massa gånger.

Sen provade jag trava ett par steg igen. Direkt kom ryggen upp och huvudet ner.

Även om jag är hur modig som helst nu för tiden så gillar jag verkligen inte bockande hästar.

Bet ihop och travade på så gott det gick på den hala gräsvägen.

Höll händerna och tyglarna ganska högt för att förhindra huvudet att hamna mellan frambenen.
Jag var inte lika nöjd som sist men lite stolt att jag inte satt av och sprang hem   

Vi tog oss hem och mötte en bil precis när vi skulle in på gårdsplanen.

DEN reagerade han inte alls på....!

Så nu måste jag komma på en plan hur jag ska undvika bock... eller så var det bara en engångshändelse!

Förresten så fick Walleman ett nytt träns idag med en extra snyggnosgrimma!

Jag kan inte mer än le åt förra årets inlägg.

Bild från 2014

Tänk att jag överhuvudet taget överlevde detta!!
Att inte Walle tagit mer "skada" är ju faktiskt helt otroligt.

Hur kan man bli så nervös och rädd för något man pysslat med större delen av sitt liv och som man dessutom älskar?
Det är säkert en massa olika anledningen men jag skyller en hel del på mammarollen i kombination med en lite hormonstav under huden. Den ska förhindra graviditet men enligt mig förhindrade den allt annat istället.

Även om det bara är lite hormoner i den och man inte brukar bli så påverkad av det så tyckte jag bara den stökade.

Nu är den sen 1 månad väck, bortplockad och kastad åt skogen!

Jag är piggare, gladare och framför allt MODIGARE. Inte bara på hästryggen utan i övriga livet. Blir inte alls så stressad som innan och slipper nu alla mellanblödningar och konstigheter som den där lilla pinnen ställde till det.

Hur som helst så var det en nyttig erfarenhet för nu förstår jag hur man känner sig när man är riktigt rädd.

Helgens ridtur gick av stapeln tidigt i söndags morse.

Nina kom innan kl 9 och eftersom hästarna stod och väntade så gick det fort att få dem klara.

Walle var lite trilskig och ville inte stå still vid pallen.
Jag fick jobba lite med honom innan han coolade ner och lät mig klättra upp.

Han var verkligen pigg! Så han fick helt enkelt gå först.
Å det fick han göra HELA rundan runt.
Även förbi de läskiga husen på andra sidan skogen.
Fick passera 4 människor och en stor hund PLUS att han fick trava förbi stället där han bockade förra gången.
Han var så duktig och gav med sig snabbt där han försökte smita undan.

Jag var blixtsnabb och stoppa/rätta honom när han trilskades och efter en lite längre travsträcka frustade han säkert 10 gånger.
Sen skrittade han så avslappnat och lugnt med Latin efter sig.

Ingen av hästarna brydde sig om den ganska hårda vinden.

Nina passade på att fota oss när vi gick över kalhygget.

Visst har han biffat på sig, min gråa snygging?

När vi tagit oss ner till vägen provade vi en liten galopp.

Walle fattade först ingenting, men det dröjde inte länge innan poletten trillade ner och han kom igång i en härlig galopp!
Skogsägaren hade skrapat vägen så den var lite tung, perfekt för en yster unghäst.

Inte lika bra för en kortbent pensionär.
Så efter galoppen fick vi skritta sista biten för att skona Latins ben.

Gissa om jag ännu en gång var stolt som en tupp?
Mmm! Jag var mallig heeeela långa dagen   

Å vilken tur att vi var ute i ottan, sen kom ovädret på besök och bjöd på både reng och snöblandat som kom på tvären